En kvinnlig polis utsattes i samband med ett gripande för sparkar mot kroppen och annan misshandel. Varken Umeå tingsrätt eller Hovrätten för övre Norrland anser att polisen har rätt till kränkningsersättning. Misshandel av det slaget är något man som polis måste räkna med i jobbet, resonerar domstolarna.

Det var den 1 mars 2018 som en 26-årig kvinnlig narkotikamissbrukare skulle transporteras till polishuset i Umeå för visitering och provtagning. Den gripna kvinnan blev våldsam och åsamkade en av poliserna sår, blåmärken och bortslitet hår.

Kvinnan dömdes till endast skyddstillsyn för våld mot tjänsteman och narkotikabrott. Den lindriga påföljden motiveras med att den tilltalade uppgett att hon mår psykiskt dåligt och att att ”hon är i behov av det stöd och den hjälp som frivården kan erbjuda för att hon inte ska återfalla i brott”.

Det yrkande på skadestånd för fysisk kränkning på 15 000 kronor som poliskvinnan begärt lämnar båda rättsinstanserna utan bifall.

Att bli misshandlad i samband med ett gripande är inte att betrakta som en allvarlig kränkning anser man. I beslutet att låta gärningskvinnan slippa betala skadestånd resonerar domstolarna att det ingår i polisers arbetsuppgifter att ha en högre tolerans för att utsättas för våld, hot och ofredanden.

Poliskvinnan borde i det aktuella fallet enligt både tingsrätt och hovrätt ha haft en ”mental beredskap” och insett att den gripna skulle bli våldsam under transporten. Kränkningen kan därför inte anses som allvarligare än vad polisen bör räkna med i sin tjänsteutövning.

Man medger dock att den dömda kvinnan ska betala 500 kronor i skadestånd till poliskvinnan för sveda och värk.

Varken tingsrätten eller hovrätten gör någon bedömning av vilka signaler resonemanget att neka en misshandlad polis kränkningsersättning och döma endast till skyddstillsyn för våld mot tjänsteman skickar till de brottsaktiva i samhället.