En riksdagsmajoritet röstade nyligen igenom att sänka bensin- och dieselskatten i Sverige. Men delar av vår skattepolitik har lämnats över till EU, som nyss nekade att förändra EU:s skattedirektiv och därmed en sänkning av skatten. Men sjuklövern kan inte inte skylla på EU – de har nämligen med berått mod lämnat över vår självständighet till den överstatliga kolossen.

Nyligen röstade M, SD, KD och L, tillsammans med Vänsterpartiet, igenom ett utskottsförslag om fem kronor lägre pris vid pump. Det gick ut på att man antar regeringens förslag om en nedsättning med 1,30 kronor litern vid pump plus den redan aviserade sänkningen på 50 öre från 1 maj.

Utöver det ville Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna samt Vänsterpartiet att regeringen ska förhandla med EU för att sänka priset med totalt 5 kronor för diesel och knappt 4 kronor för bensin. Detta stod klart i mitten av maj efter en omröstning i riksdagen.

Men Sverige är som bekant med i EU. Debatten om EU är i princip död. Den överstatliga unionen med tveksam demokratisk förankring åtnjuter av någon anledning stort stöd i Sverige. Till och med SD, som varit enda partiet som kritiserat Sveriges medverkan, har mildrat sin kritik av EU på senare år. Detta troligen för att inte stöta bort väljare. Jag har förståelse för den hållningen, för om EU-frågan hindrar en tillväxt av väljare så är det inte värt det, då invandringen är den enskilt viktigaste frågan.

Alla andra frågor kan man egentligen kompromissa om. Vissa blir upprörda säkert, men EU, skattesatser, försvarspolitik och nästan alla andra frågor går relativt snabbt att åtgärda eller vända om, om man bara vill. Samma sak kan dock inte sägas om demografin i ett land.

Påverkar allt

Men, trots att det inte är någon som debatterar EU, annat än kanske strax innan EU-valen vart femte år, är det viktigt att påminnas om dess enorma inflytande. Faktum är att EU:s lagar, kallade förordningar och direktiv, står över svensk lag.

Förordningarna blir direkt gällande i alla medlemsländer när de antagits. Direktiv ska införlivas i nationell lag efter att beslutet tagits i EU. Men i båda fallen står de över svensk lag, oavsett vad svenskar eller valda ledamöter må tycka.

När jag satt i riksdagens justitieutskott såg man vidden av hur mycket EU bestämmer. Ofta, väldigt ofta, bestod vår dagordning av en majoritet punkter från EU. Inte sällan, och med tilltagande styrka mot de senare åren, var till och med flera eller de flesta partier negativt inställda till påbud från EU. Duktiga ponkar som de var gjorde de inte mycket för att opponera sig utan böjde sig allt som oftast för förslag ingen egentligen ville ha (förutom Liberalerna som i princip tyckte allt som kommer från EU var bra).

Värt större debatt

EU är värt en större debatt än vad vi har idag. Skulle svenska folket förstå vidden av hur mycket de bestämmer, som sagt inte sällan i strid med våra egna folkvalda, skulle nog motståndet vara radikalt mycket större.

Därför är det belysande när vi får konkreta exempel på EU:s klåfingrighet. Som jag nämnde ovan så röstade alltså riksdagen igenom kraftigt sänkta drivmedelspriser. Men det är inte vi som bestämmer över våra egna skatter längre. Den makten över vår egen utveckling har nämligen Sjuklöver-partierna gett bort till EU.

Så när Magdalena Andersson (S) tvingades ta upp frågan på ett EU-toppmöte, Socialdemokraterna ville ju inte sänka drivmedelsskatterna så mycket, fick hon sonika nej från EU.

– För en lagändring skulle det krävas enhällighet bland de 27 länderna, sa hon till journalister efter toppmötet.

Och vips var svenska folkets vilja såsom den uttryckts i riksdagen borta.

Bär ansvaret

Felet är som så ofta sossarnas men även de andra sex partiernas. De har under decennier fört en politik för höjda skatter på drivmedel. De har under decennier stöttat maktöverföringen från svenska folket till EU. I slutändan är det som alltid svenska folket som röstat fram dem och även medlemskapet i EU. Dock är EU idag inte ens nära det EU var då vi gick med.

När svenskarna fick frågan 1994 så var det till de existerande avtal som då gällde. Se valsedeln:

Sedan dess har otaliga andra avtal slutits som gjort EU till något helt annat än vad det var då. Lissabon-fördraget är ett sådant exempel som tog EU till nya överstatliga höjder. Europas regeringar har under denna tid medvetet undvikit att låta folket få säga sitt. De få gånger det skett, som Frankrike och Holland 2005 eller Irland 2009, har man struntat i folkviljan och kört igenom det ändå, eller tvingat folket att rösta igen – tills de röstar rätt som i fallet med Irland.

Margot Wallström (S), då vice ordförande vid EU-kommissionen, intervjuades i BBC om det demokratiska underskottet – att EU körde igenom fördraget trots att folket röstat ned det. Har ni inte sett intervjun så är den värd att lyssna på nedan:

Det demokratiska underskottet var öppet för alla att beskåda redan då.

Alldeles oavsett hur man vrider och vänder på det är vi i en sits där en majoritet av svenska folket vill en sak men EU säger nej – och vi lyder snällt. Debatten om detta borde gå hög – istället är det tyst – medan svenskarna blir ännu fattigare.