LEDARE. EU:s ställning i Sverige är ohotad. Det var en av anledningarna till att SD mycket riktigt la om sin politik om utträde ur EU. Det är helt enkelt inte värt att riskera att förlora röster i en fråga där ingen förändring på kort eller ens medellång sikt kan ses. Men det innebär inte att det här landet inte hade haft nytta av en livligare och mer kritisk debatt om EU och dess inverkan på Sverige.

Bara på senare tid har vi bevittnat hur stor makt byråkraterna i EU har över Sverige. Vi nåddes av nyheten att EU godkänner sänkt skatt på drivmedel. EU alltså, godkänner att vi i Sverige sänker våra skatter i vårt land. Egentligen är beskattningsmakten huvudsakligen fortfarande nationella angelägenheter, men så som ofta händer och har hänt med EU kryper även denna makt alltmer mot Bryssel.

Det gäller exempelvis den punktskatt, energiskatten, som läggs ovanpå priset på bland annat bensin och diesel. I september gavs alltså Sverige tillfälligt tillbaka rätten att själv bestämma den lägsta nivån, inklusive att slopa skatten helt. Men den makten låg alltså egentligen inte hos oss själva, så om EU:s ministerråd hade tyckt annat, hade vi inte haft makten att lindra bördan för vår egen befolkning.

Det är bara ett av tusentals och åter tusentals områden där vi inte längre bestämmer i vårt eget land.

Såg det i riksdagen

Ge bort Samnytt PLUS i julklapp! 🎄🎅

Överraska någon med en prenumeration på Samnytt Plus. Den perfekta julklappen för den som värdesätter ocensurerad journalistik.
Ge bort en prenumeration

Jag var motståndare till EU redan när jag var 13 år gammal 1994, då jag kampanjade bäst jag kunde för nej-sidan i EG-omröstningen samma år. Jag delade ut flygblad mot EMU 2003. Även om jag vid det laget visste att EU hade ett stort och ökande inflytande över Sverige var det först när jag kom in i riksdagen som jag blev varse om vidden av EU:s makt.

Där satt man i justitieutskottet, två gånger i veckan, där dagordningen inte sällan till en majoritet utgjordes av punkter från EU i form av direktiv eller förordningar. Inte sällan var dessutom en majoritet, ibland till och med alla partier, negativt inställda till påbuden från EU, men man var ändå tvungen att införliva dem i svensk lag. För förordningar gällde detta till och med utan att riksdagen skulle implementera förslagen. Och det var bara ett av riksdagens alla utskott.

Hade alla varit medvetna om allt Sverige och svenskarna måste svälja dagligen från EU tror jag en kritisk debatt om EU hade varit mycket livligare i Sverige.

Hotar demokratin

Det är inte bara sakpolitiskt som EU sträcker ut sig. De hotar även demokratin i andra medlemsländer. Ta bara Italien som ett färskt exempel. Där vann inte vänsterliberalerna i senaste valet, och sin vana trogen ska EU omgående straffa, sanktionera och försvåra och intervenera i det landets angelägenheter.

Det är inget nytt. Det skedde när Jörg Haider vann valet i Österrike 1999 och därefter bildade regering med ÖVP. Det sker fortlöpande mot Ungern, trots att de har enormt starkt folkligt stöd och vinner val efter val. EU stämplar landet som en hybriddemokrati på grund av påhittade anklagelser för att de inte gillar att landet inte är vänsterliberalt. Ett annat exempel är när de vill bötfälla Polen för att de inte stängt en kolgruva inom Polens egna gränser. Och nu sker det alltså igen med Italien.

EU har även nyligen blockerat ryska TV-stationer, som går emot alla demokratiska principer man kan tänka sig, oavsett om jag liksom de flesta andra såklart står på Ukrainas sida i kriget. Men att censurera media med hänvisning till att det är ryskt eller ryska staten eller desinformation är alldeles oavsett det antidemokratiskt. Detta tilltag är något som The European Federation of Journalists (EFJ) kritiserat.

Om man kan börja göra så därför att man anser att folket inte är vuxet nog att själv ta till sig information och avgöra, vad är det då härnäst som EU ska blockera? Är det “klimatförnekare” och “främlingsfientliga” som står på tur att stängas ned? Tilltaget går inte att försvara och när till och med EFJ kritiserar det har det gått långt.

Nytt utspel

I somras gjorde Tysklands förbundskansler ett nytt utspel om att ytterligare utöka EU:s makt. Han menar att bland annat EU-ländernas veto rörande utrikespolitik ska tas bort.

– Vi har helt enkelt inte längre råd med nationella veton, till exempel inom utrikespolitiken, om vi vill fortsätta att höras i en värld med konkurrerande stormakter, sa han.

Ett annat exempel är hur EU förbjuder Sverige att upprätthålla, vår förvisso ihåliga, gränskontroll.

Listan över nya maktutspel, maktövertaganden, antidemokratiska ageranden, totalitära tendenser, pådyvlanden av sakpolitik på Sverige som vi inte vill ha kan göras närmast oändligt lång.

Jag har full förståelse och håller med SD i deras kursändring gällande EU. Sverige idag är inte informerat om allt EU gör och står för, och i de fall man blir uppmärksammad så är det oftast genom ett vänsterliberalt massmedialt filter som skönmålar det som händer. Därmed blir det omöjligt att driva en linje för förändring. Då måste man prioritera.

Men, EU-frågan gör sig förtjänt av en djupare, bredare och mer närvarande granskning i den svenska allmänna debatten. Jag förväntar mig inte att gammelmedia kommer göra sin plikt i detta avseende, men även alternativmedia har i ärlighetens namn en läxa att göra. Även vi är ofta för dåliga i att belysa och väcka debatt i frågan.