LEDARE • Nya Slussen är färdig. Efter årtionden av planering, politiskt käbbel och skenande kostnader står den där nu – som en kall grå koloss i hjärtat av Stockholm. Och det är precis så illa som vi varnade för. Den är inte vacker, inte funktionell, inte tidlös – utan ännu ett monument över den modernistiska fulhet som fått förstöra våra stadskärnor i decennier.

Michael Diamant sammanfattade det utmärkt: “en vårta i Stockholms ansikte”. Och han har rätt. Det är en blandning av klaustrofobiska gångtunnlar, onaturliga vinklar och en estetik så kall och steril att det lika gärna kunde ha varit en motorvägsavfart i DDR. Varken stockholmare eller besökare möts av något välkomnande. Istället för att skapa en plats där människor vill stanna, har man byggt en plats man vill skynda ifrån.

Och som vanligt står politikerna där, självgoda och nöjda. Socialdemokraten Jan Valeskog – den främste talespersonen för detta haveri – kallade tidigare kritiken för “obefogad” och lovade att vi skulle bli nöjda när allt blev klart. Nu är det klart. Och vi är inte nöjda. Vi är förbannade.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: Folkviljan får inte genomslag i stadsmiljön

Valeskog och hans gelikar har inte bara misslyckats – de har medvetet ignorerat folkviljan. Samma folkvilja som i undersökningar gång på gång uttryckt sin längtan efter klassisk arkitektur, mänsklig skala och stadsmiljöer som inger värdighet och trygghet. Men det struntar politikerna i. För dem är arkitektur ett prestigeprojekt, en plats att leka ideolog med skattebetalarnas pengar.

Det här är inte ett undantag – det är normen. Vi såg det i förslaget till det nya polishuset i Borlänge. Vi såg det i Gråsuggan i Lund. Vi såg det i Nya Liljevalchs på Djurgården. Och nu ser vi det i Slussen. Jan Valeskog, som nu försvarar Nya Slussen, försvarade även betongbunkern Nya Liljevachs, vilket ni kan höra i reportaget (se längst ner) jag gjorde om det bygget.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Gråsuggan i Lund sätter ljuset på värdelösa och nonchalanta politiker”

Politiker och arkitekter står i symbios, fast i en ideologisk återvändsgränd där fult är fint, kallt är modernt och historien är något man aktivt ska avskärma sig från. Men folkflertalet vill ha byggnader som liknar det som gjorde våra städer vackra en gång. Politikerna vill ha något som imponerar på sina arkitektkompisar och passar in i någon stadsbyggnadsteoretisk pamflett från 1973. Det är inte bara smaklöst – det är ett svek.

Nya Slussen är klar. Och den är hemsk. Alla som försvarade detta monument över modernismens arrogans borde be om ursäkt – och förbjudas att någonsin röra stadsplanering igen.