LEDARE • Rätten till asyl har blivit en fix idé. Ett mantra med nästa religiös innebörd. Som om det vore givet av gud, skrivet i sten – att gälla för alltid, upphöjt över all kritik och allt ifrågasättande. Men det är hög tid att vi vågar säga det rakt ut: Asylrätten måste avslutas, i Sverige liksom i EU.
Asylrätten växte fram i ruinerna av andra världskriget. Europa hade sett massfördrivningar, folkutbyten och statligt sanktionerade förföljelser på en nivå som saknade motstycke. När FN bildades var tanken att skapa ett skyddsnät för den som riskerade att förgöras av sitt eget land. Det var denna erfarenhet som ledde fram till Genèvekonventionen 1951.
Syftet var tydligt. Den som flydde undan en förföljande stat skulle inte behöva skickas tillbaka till samma stat. Det handlade om totalitära regimer i Europa. Det handlade om en tid då gränser främst passerades av individer med konkreta och omedelbara hot riktade mot sig. Det handlade inte om migration i bred mening utan om en snäv och tydligt definierad kategori av politiska flyktingar.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Sedan dess har världen förändrats. Hotbilden ser annorlunda ut. Statsbärande aktörer är inte längre den huvudsakliga drivkraften bakom migrationen. De flesta som söker asyl i Europa gör det inte för att deras stat jagar dem utan för att ta sig till ett land med högre levnadsstandard. Samtidigt har tolkningen av asylrätten expanderat långt utöver det ursprungliga syftet.
Systemet missbrukas av människor som saknar skyddsskäl men som lärt sig vilka ord som ger tillträde. Det missbrukas av smugglare som bygger affärsmodeller på att förvandla en rättsregel till en biljett in i EU. Och det missbrukas av politiska aktörer som behandlar asylrätten som ett slags okränkbar dogm, trots att den skapades för en historisk situation som inte längre existerar.
Resultatet är ett system som sedan många årtionden längre fungerar. Trycket mot Europas yttre gräns beror inte på Europas ansvar för världens konflikter utan för att Europa råkar vara öppet för den som väl lyckas sätta sin fot på europeisk mark. Asylrätten har blivit en magnet för lycksökare snarare än en skyddsmekanism. Det är denna utveckling som gör att den spelat ut sin roll. Den är inte anpassad för dagens stora och sammansatta migrationsströmmar och den bygger på antagandet att stater alltid är skyldiga att ta emot den som dyker upp, oavsett konsekvenser för det egna landet.
Driva förändring i EU
Sverige måste därför driva en förändring i EU liksom i Sverige. Dels måste Sverige från nationellt håll nu säga att asylrätten ska avskaffas. Men det räcker inte att bara skärpa nationell lagstiftning. I en union med öppna inre gränser är det den gemensamma yttre gränsen som avgör allt.
Om Europa ska överleva som politiskt projekt krävs en politik som sätter stopp för illegala resor över Medelhavet och uppmuntrar återvandring. Det innebär att avvisa båtar vid gränsen och föra tillbaka personer till säkra områden i närområdet. Det innebär att teckna avtal med länder i Nordafrika om mottagande av migranter. Det innebär att få andra stater att samarbeta genom att aktivt hindra folk från att försöka ta sig till Europa. Det innebär att införa en europeisk politik som inte skickar signalen att det räcker att nå Lampedusa för att få stanna.
Asylrätten var en produkt av en specifik tid och ett specifikt hot. I dag har den blivit en mekanism som undergräver Europas stabilitet, skapar inhemska konflikter och gynnar dem som är beredda att betala smugglare. Ett system som fungerar på det sättet är inhumant mot Europas ursprungsbefolkningar och har redan inneburit långtgående konsekvenser från oss.
Sverige bör vara landet som säger det öppet i Bryssel och drar slutsatsen som många europeiska regeringar redan viskar om. Slopa asylrätten i sin helhet. Riv upp gamla konventioner och överenskommelser i grunden. Stoppa alla migranter vid gränserna och skicka dit militären för att upprätthålla gränserna, för det som sker nu och har skett under lång tid är en långsam invasion.
Asylrätten har för länge sedan spelat ut sin roll. Det är hög tid att vi slutar låtsas som annat.





