Internationella mediers rapportering om Sveriges utveckling kan vara en bidragande orsak till kronans dramatiska fall. “Allt detta skadar naturligtvis det svenska varumärket något ohyggligt”

För en vecka sen rapporterade vi om en artikel i Bloomberg där man oroade sig för den svenska kronans fall och att svenska folket blir allt fattigare – sedan mitten av förra året har den svenska kronan fallit mer än tio procent gentemot euron.

LÄS MER: Svenska kronans fall uppmärksammas internationellt

I veckan skrev ekonomen och pr-konsulten Ulrika Sandhill om kronans fall i en debattartikel på SVT Opinion i vilken hon spekulerar i orsakerna till kronans dramatiska fall.

Sandhill menar att skylla på Stefan Ingves och dennes ovilja att höja räntan inte håller hela vägen.

Själv ser jag en mycket mer näraliggande förklaring. Konstigt nog har jag inte hört den någon annanstans ifrån och jag funderar över varför.

Är det så att den inte passar in i den mall som man brukar använda för länder som Sverige? Eller handlar det helt enkelt om strutsmentalitet?

Jag tänker självklart på Sverigebilden.

Att den bild vi är stolta över och tar för givet, av det lilla föregångslandet med våra framgångsrika företag, vår välfärd, natur, trygghet, rättvisa och jämställdhet (möjligen med ett lite besserwisserigt drag), har börjat ersättas av bilden av ett land utan kontroll, som faller i välstånd och anseende.

Vidare konstaterar Sandhill att det inte bara är alternativmedier och “fallskärmsjournalister” som med förundran, och ibland kanske också med ett uns skadeglädje, rapporterar om vad som händer i landet – det görs även i Washington Post, The Telegraph, Daily Mirror, Deutsche Welle, The Guardian och mängder av andra medier i våra grannländer och världen över.

Rapporterna från Sverige handlar om granatattacker, no go-zoner, gängskjutningar, bilbränder, våldtäkter, Sverige som en magnet för terrorister, fattigpensionärer, svenskarnas höga belåning och psykiska ohälsa.

LÄS MER: Mörk Sverigebild i New York Times

Sammantaget skadar naturligtvis detta det svenska varumärket något ohyggligt, slår Sandhill fast – även utländska investerare som tänker till en extra gång då det gäller Sverige och i förläningen valutakursen.

Svenska Institutet har nyligen upphandlat ett tvåårsavtal med tre pr-byråer som ska arbeta med kriskommunikation och förbättra Sverigebilden, så insikten tycks ändå finnas hos de styrande, skriver Sandhill som spekulerar i om det är väl investerade skattepengar.

Det beror kanske mest på om det räcker med att putsa på fasaden eller om vi också måste ta itu med innanmätet innan förtroendet återerövras.

Till dess är min gissning att vi får leva med en låg växelkurs och en sämre köpkraft.