Underbemanning, stress och allt mindre tid för de äldre. Två skyddsombud med sammanlagt över 75 års erfarenhet slår nu larm om situationen inom äldreomsorgen i Härryda. Kritiken kommer efter flera tidigare uppmärksammade brister – bland annat ett IVO-beslut med allvarlig kritik och en dödsolycka på samma äldreboende. Samtidigt visar nya nationella siffror att problemen långtifrån är begränsade till en enda kommun.

Situationen inom äldreomsorgen i Härryda kommun har försämrats under flera år. Det uppger skyddsombuden Yvonne Kanthe och Lisbeth Olofsson, som arbetar på Ekdalagårdens vård- och omsorgsboende i Mölnlycke.

Tillsammans har de mer än 75 års erfarenhet från yrket. Nu beskriver de en verksamhet där personalen får allt svårare att hinna med även den grundläggande omsorgen.

– Vi kan inte göra underverk när resurserna inte finns, säger Yvonne Kanthe till Lokalpressen.

Färre händer – mindre tid för de gamla

På demensavdelningarna där de arbetar har bemanningen minskat, enligt skyddsombuden. Sådant som tidigare var en naturlig del av omsorgen har samtidigt fått stryka på foten.

För tio år sedan kunde personalen ordna utflykter, gå till Liseberg och ta med de äldre på promenader. I dag finns betydligt mindre tid för sådana aktiviteter.

LÄS ÄVEN: Hemtjänstman åtalas för sexövergrepp – mot fyra äldre kvinnor

Problemet handlar enligt de båda undersköterskorna inte enbart om livskvalitet utan även om säkerhet. De berättar bland annat om en ung vikarie som nyligen lämnades ensam med en boende i en svår situation som slutade illa.

– Det finns inga pengar för att sätta in en extra person för att förhindra att det sker. Det är helt orimligt, säger Lisbeth Olofsson.

Skyddsombuden framhåller att många vikarier gör ett bra arbete, men att oerfaren personal behöver stöd av mer rutinerade kollegor för att kunna hantera svåra situationer, inte minst inom demensvården. Samtidigt uppges den pressade arbetsmiljön bidra till att erfaren personal lämnar verksamheten.

”Gör vad ni vill, men låt mig inte bo här”

Kritiken riktas också mot den ekonomiska styrningen. Enligt personalen är verksamheten hårt knuten till beläggningen. När en äldre avlider, läggs in på sjukhus eller lämnar sin plats försvinner också intäkter, vilket skapar press att snabbt göra plats för nästa boende.

För Yvonne Kanthe har utvecklingen gått så långt att hon själv inte vill tillbringa sina sista år på ett kommunalt äldreboende.

– Jag har sagt till mina barn: ”Gör vad ni vill, men låt mig inte bo här”, säger hon.

Lisbeth Olofsson reagerar samtidigt mot kommunens marknadsföring av Härryda som en ”superkommun”.

– Vad då ”superkommun”? Det är allt annat än super för våra äldre i nuläget. Vill politikerna inte att det ska vara bra för alla invånare?

Tidigare IVO-kritik mot Härryda

Larmen kommer inte ur ett historiskt vakuum. När Inspektionen för vård och omsorg, IVO, 2023 granskade den medicinska vården på särskilda boenden i Härryda konstaterade myndigheten brister på samtliga fyra områden som granskades.

IVO bedömde bland annat att personal som gjorde medicinska bedömningar inte hade tillräcklig kompetens och inte behärskade det svenska språket i tillräcklig omfattning. Myndigheten fann också brister i dokumentationen och personalkontinuiteten samt bedömde att läkemedelshanteringen inte skedde patientsäkert och att vården i livets slutskede inte följde regelverket. Kommunen ålades att redovisa vilka åtgärder som skulle vidtas.

Även det privat drivna Attendo Säteriet i Mölnlycke hade dessförinnan fått omfattande kritik. Sommaren 2022 bedömde Härryda kommun att Attendos plan för att åtgärda konstaterade brister inte var tillräcklig och förvaltningen föreslog att avtalet med företaget skulle sägas upp. Vid den tidpunkten pågick även tillsyn från både IVO och Arbetsmiljöverket.

Boende föll från tak och avled

Just Ekdalagården, där de två skyddsombuden nu arbetar, hamnade dessutom i fokus efter en mycket allvarlig händelse i januari 2025. En boende på andra våningen tog sig ut genom ett fönster och föll från taket ner på innergården. Personen fördes svårt skadad till sjukhus och avled senare.

Enligt kommunen skulle fönstret ha varit låst och endast öppnas för vädring under personalens övervakning. Vid händelsen var det olåst. Kommunen inledde en lex Sarah-utredning och uppgav att både rutinerna kring fönstret, larmfunktionen och den tillsyn som hade utförts under natten skulle granskas.

Så sent som i augusti i år uppmärksammades dessutom Björkelids äldreboende i Rävlanda efter Socialstyrelsens nationella brukarundersökning. Boendet hamnade sist bland de jämförbara boendena i Härryda och placerade sig i flera delområden bland de sämre i landet.

Knappt hälften av de svarande uppgav enligt Härryda-Postens genomgång att de hade förtroende för personalen. Den ansvariga enhetschefen friskrev sig från kritik och ansvar med invändningar om att den låga svarsfrekvensen skulle ha gjort resultaten svåra att dra långtgående slutsatser av.

Politiker lovar förändringar

Efter de nya larmen från skyddsombuden har kommunens två största partier presenterat olika förklaringar till problemen och åtgärder de vill se.

Socialdemokraternas gruppledare Patrik Linde pekar ut kommunens system enligt lagen om valfrihet, LOV, som en viktig orsak och vill avskaffa modellen. Partiet vill i stället tillföra resurser och öka antalet anställda på varje arbetspass.

Kommunstyrelsens ordförande Per Vorberg (M) vill bland annat utveckla uppföljningen, styrningen och dialogen mellan verksamheten och politiken samt förändra ersättningsmodellen. Han anser också att det behövs rätt utbildad personal i tillräckligt antal och fler moderna vård- och omsorgsboenden.

Båda sidor säger sig alltså vilja förbättra verksamheten, medan de är oense om såväl orsakerna till problemen som vilka politiska förändringar som krävs.

Problem i hela landet

Härryda är samtidigt långtifrån ensamt. IVO:s omfattande nationella granskning av särskilda boenden har tidigare visat allvarliga och utbredda patientsäkerhetsproblem över hela landet.

Bland bristerna fanns medicinska bedömningar, vård i livets slutskede, läkemedelshantering och personalens kompetens. IVO konstaterade också att personalen i nästan alla granskade kommuner hade otillräckliga kunskaper i svenska för att kommunicera med patienter och föra vidare uppgifter om deras hälsotillstånd.

LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: Gängkriminell anställdes i hemtjänsten – våldtog pensionär

Problemet med språkkunskaper har sedan dess lett till lagstiftning. Sedan den 1 juli i år finns ett direktiv i socialtjänstlagen som innebär att utförare ska verka för att personal inom äldreomsorgen har den svenska som behövs för arbetsuppgifterna. Regeringen har angett nivå B2 i den europeiska referensramen som relevant nivå.

Regleringen innebär dock inte ett anställningsförbud för personer som ännu inte når nivån. Verksamheterna ska bara arbeta för att personalen så småningom ska uppnå relevanta språkkunskaper.

1 430 allvarliga anmälningar på tre år

Än mer alarmerande är IVO:s senaste sammanställning av lex Sarah-anmälningar. Myndigheten analyserade 1 430 anmälningar från äldreomsorgen under åren 2023–2025. De flesta rörde insatser som uteblivit eller utförts felaktigt, men i 150 fall handlade anmälningarna om fysiskt våld och övergrepp, inklusive sexuella sådana, från personal.

Ytterligare omkring 170 anmälningar gällde psykiska övergrepp, kränkningar eller bristande bemötande. IVO beskriver bland annat fall med slag, knuffar, hårdhänt behandling, fasthållning, olämplig beröring och sexuellt våld.

Samtidigt rapporterade kommunerna under 2025 att 7 100 redan fattade beslut om äldreomsorg inte hade kunnat verkställas inom tre månader. I nästan tre fjärdedelar av fallen handlade det om äldre som väntade på plats i särskilt boende. Platsbrist var den dominerande orsaken i de fall där IVO gick vidare och krävde särskild avgift av kommunerna.

Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en särskild utredning om tryggheten inom äldreomsorgen. Den ska bland annat lämna förslag på hur missförhållanden och övergrepp kan förebyggas och upptäckas samt undersöka om utbildningskraven på personal behöver stärkas.

För Yvonne Kanthe och Lisbeth Olofsson i Mölnlycke är kraven betydligt mer omedelbara. Efter år av vad de beskriver som försämrade förutsättningar vill de framför allt se fler resurser och fler händer ute i verksamheten.

– De måste ge verksamheterna mer resurser. Äldreomsorgen i Härryda fungerar inte längre!