Kista skulle bli Sveriges Silicon Valley. Under decennier var området navet för svensk telekomindustri och hemvist för några av landets största teknikföretag. Men när Ericsson nu lämnar området efter årtionden av expansion och investeringar är det många som ser flytten som mer än ett vanligt affärsbeslut. Björn Svalling, som arbetat på Ericsson och andra IT-företag i Kista sedan slutet av 1990-talet, beskriver en plats som successivt förändrats – från ett välmående teknikcentrum till ett område där många anställda inte längre ville gå till tunnelbanan själva efter jobbet. För honom är Ericssons utflyttning kulmen på en utveckling som pågått i åratal.
Men för Björn Svalling, som arbetat i Kista under stora delar av sitt yrkesliv och idag är pensionerad, är utflyttningen snarare slutpunkten på en utveckling som pågått länge.
Han började arbeta i Kista redan 1997–1998, först inom telekombranschen på Ericsson och senare genom olika roller hos bland annat IBM.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
När han först kom dit var området något helt annat än idag.
LÄS ÄVEN: Kista: Här skulle Sverige bygga framtiden – nu flyr företagen och svenskarna
– Då var det ganska städat. Jag och kollegorna brukade traska ner till Kista Galleria och käka lunch, uträtta ärenden och röra oss fritt i området. Det var inga problem alls, säger han till Samnytt.
”Att gå genom Husby var en mardröm”
När Svalling återvände till Kista några år senare hade utvecklingen börjat gå åt ett annat håll. Förändringen kom gradvis, men blev enligt honom allt tydligare efter mitten av 2010-talet.
– Kista Galleria var tidigare som ett vanligt köpcentrum. Nu finns det nästan bara invandrarbutiker kvar. Folk gick inte längre dit efter jobbet för att handla eller äta lunch på samma sätt som tidigare.
Jag tillhörde dem som gärna satt kvar och jobbade tills jag var klar. Då kunde kvinnliga kollegor komma och fråga: ”Kör du bil idag?” Sedan ville de bli avsläppta vid någon station på gröna eller röda linjen. De kände sig helt enkelt otrygga.
Björn Svalling, pensionerad ekonom inom IT-sektorn
Han beskriver hur även bostadsområdena förändrades.
– Tidigare bodde det mycket folk som arbetade inom IT och telekom i området. Ericsson, IBM och alla underleverantörer. Idag ser det helt annorlunda ut.
När han arbetade på IBM och pendlade via Husby upplevde han att förändringen blev särskilt påtaglig.
– Bara att gå genom Husby var en mardröm. På morgonen gick det väl an, men man såg hur området förändrats.
LÄS ÄVEN: Här skjuter han mot polisen – åtalas för mord i Husby
”En beväpnad med kniv och en annan med yxa”
Enligt Svalling var det inte främst enskilda brottshändelser som präglade vardagen, utan den växande känslan av otrygghet. Han berättar att kvinnliga kollegor som arbetade sent ofta bad om skjuts hem.
– Jag tillhörde dem som gärna satt kvar och jobbade tills jag var klar. Då kunde kvinnliga kollegor komma och fråga: ”Kör du bil idag?” Sedan ville de bli avsläppta vid någon station på gröna eller röda linjen. De kände sig helt enkelt otrygga.
LÄS ÄVEN: Ericsson flyr mångfalden i Kista – personal otrygg
Det handlade inte om personer som annars var särskilt försiktiga.
– Det var ganska tuffa tjejer. Men de ville inte gå ner till tunnelbanan själva. Framför allt inte till Husby. Senare ville de inte heller gå till Kista station.
Har du något minne av någon konkret händelse?
– Jag hade en kollega som blev rånad av ett ungdomsgäng, en beväpnad med kniv och en annan med yxa. Men främst handlar det om en ständig känsla av otrygghet och oro.
LÄS ÄVEN: Bland höghusen och betongen där Sverige gick sönder
Samtidigt konstaterar Svalling att problemen inte är nya.
– Redan på 90-talet kunde man få en taxibiljett av chefen om man visste att man skulle jobba sent. Redan då fanns det kvinnor som inte ville gå till tunnelbanan själva.
”Invandrarrelaterad gettofiering”
Nu är det ju klart att Ericsson flyttar hela sin verksamhet, vilket är en ganska stor händelse, hur vill du kommentera det?
– Om jag säger så här, det är knappast något som är gratis för Ericsson – Hagastaden är dyrt – men de måste ju tycka att det är värt det.
Då går hyrorna ner ännu mer. Det blir ännu billigare. Frågan är vilka företag som vill etablera sig där istället. Techföretag vill gärna ligga nära andra techföretag. Det är så kluster fungerar.
Björn Svalling, pensionerad ekonom inom IT-sektorn
Ericsson ger ju inte någon officiell förklaring om vad som ligger bakom flytten?
– Ja, men alla vet. De fegar ut och kan inte säga att det handlar om en invandrarrelaterad gettofiering av området.
Han kommer tillbaka till att det tidigare var många IT-anställda som bodde i området och det var ganska lugnt, men att det enligt honom idag inte finns ett enda svenskt namn på dörrarna.
LÄS ÄVEN: Fler företag flyr Kista -”Har blivit otryggt”
När nu Ericsson flyttar, kommer många andra mindre techföretag också att lämna Kista?
– Ja, det tror jag.
Under teknikklustrets storhetstid uppskattar han att Ericsson hade omkring 14–15 000 anställda i området.
– Fram till ungefär 2005 eller 2010 var Ericsson i särklass störst. Det var de som definierade Kista.
Nu befarar han att utflyttningen kan bli början på en nedåtgående spiral.
– Då går hyrorna ner ännu mer. Det blir ännu billigare. Frågan är vilka företag som vill etablera sig där istället. Techföretag vill gärna ligga nära andra techföretag. Det är så kluster fungerar.
Svalling menar att Kistas utveckling också påverkat företagens möjligheter att rekrytera. Även om han inte varit direkt involverad i rekryteringsprocesserna under senare år är han övertygad om att områdets rykte spelar roll när internationell spetskompetens ska lockas till Sverige.
– Helt uppenbart är det så. Kista har inget bra rykte när man ska rekrytera toppkompetenser internationellt.
Svalling tror vidare att utflyttningen kan få konsekvenser långt utanför Ericssons egna lokaler. När stora arbetsgivare lämnar området riskerar hyrorna att pressas ned ytterligare, vilket i sin tur förändrar vilka verksamheter som lockas till Kista.
Han pekar på att de stora kontorsfastigheterna sannolikt inte kommer att stå tomma för alltid och kanske kommer att ombildas till bostäder, men ställer samtidigt frågan vem som egentligen kommer att vilja bo där.
Enligt Svalling riskerar utvecklingen att förstärka den negativa spiral som redan präglat området under många år.
När högteknologiska arbetsplatser försvinner och ersätts av billigare bostäder förändras också den sociala sammansättningen och områdets identitet.
Det som en gång byggdes som ett centrum för forskning, innovation och internationella teknikföretag kan i stället komma att präglas av helt andra verksamheter och boendeformer.
Detta, menar han, riskerar att göra det ännu svårare att locka tillbaka de företag som en gång gjorde Kista känt långt utanför Sveriges gränser.
Riskerar Kista att bli ännu en no-go-zon?
– I värsta fall, ja.
LÄS ÄVEN: Vivalla och den särskilt utsatta elefanten i rummet
Ett misslyckande för svensk samhällsutveckling
Svalling menar att utvecklingen inte bara handlar om Kista eller Ericsson. Han ser den som ett uttryck för större samhällsförändringar.
Vem bär ansvaret, menar du, för det här misslyckandet?
– Politikerna på många sätt, men i viss mån också näringslivet. Han fortsätter:
– De har inte förstått vikten av samhällsplanering. Det handlar inte bara om ekonomi och någon slags nyliberal syn att ”marknaden löser allt”… Det gör den ju inte.
SE VIDEO: Kaos i Kista galleria – möbler och porslin flyger
När han får frågan om Ericssons flytt främst är en företagshändelse eller ett misslyckande för svensk integrations- och stadsutvecklingspolitik blir svaret kort.
– Det är både och.
För honom markerar beskedet slutet på en epok som började när Kista fortfarande betraktades som framtidens Sverige. Nu lämnar också företaget som mer än något annat byggde den visionen.
