Samhällsnytt har tidigare rapporterat att den amerikanska regeringens beslut att införa tullar på import av stål och aluminium kan slå mot den svenska stålexporten och svenska jobb. Det visar sig dock nu att Sverige kunde ha undgått att drabbas – om vi valt att stå utanför EU.

Sverige är bakbundet av tvång att följa de handelsavtal som EU centralt träffar med andra länder. I det amerikanska beslutet att införa ståltullar finns en möjlighet för enskilda länder att undantas, om amerikanska bolag begär ett sådant, exempelvis för att köpa svenskt specialstål. Men Sverige och svenska stålföretag kan, till följd av EU-medlemskapet, inte använda sig av den möjligheten.

Företag i USA som har inarbetade handelsrelationer med svenska ståltillverkare vill i många fall sannolikt fortsätta köpa svenskt stål. Att byta leverantör kan vara krångligt och innebära ett risktagande.

Amerikanska företag skulle också sannolikt kunna fortsätta göra stålaffärer med Sverige utan att anklagas för att vara opatriotiska. Detta eftersom Sverige inte tillhör de länder som ägnar sig åt illojal konkurrens och prisdumpning, svenska stålföretag konkurrerar främst med kvalitet och att de stålprodukter som Sverige exporterar till USA till stor del är sådana som de amerikanska stålföretagen inte tillverkar.

EU-medlemskapet sätter stopp
Men det svenska EU-medlemskapet lägger effektivt hinder i vägen för detta. Sverige får som enskilt land inte förhandla till sig några undantag från tullarna. Det förklarar Andreas Hatzigeorgiou, som är chefekonom på Stockholm handelskammare i ett uttalande till Europaportalen.

– Juridiskt är det omöjligt för Sverige att förhandla fram ett nationellt undantag med USA. Handel är EU-kompetens och all europeisk handelspolitik ligger på EU-kommissionens bord och den svenska handelskommissionären Cecilia Malmström.

Allt svenska politiker, ståltillverkare och anställda i dessa exportberoende företag kan hoppas på är att EU-kommissionen intar en konstruktiv hållning i dialogen med USA. Hittills har dock de signaler som kommit från såväl Bryssel som svenskt politiskt håll mest handlat om att söka konflikt med den amerikanska regeringen och initiera ett handelskrig, bland annat genom att införa tullar på varor från USA – bourbon och juice har nämnts – som straffåtgärd snarare än motiverade av sådana nationalekonomiska skäl som USA anfört för sina ståltullar.

EU och USA förhandlade i helgen
I helgen träffade Cecilia Malmström USA:s handelsrepresentant Robert Lighthizer i Bryssel. Det är i skrivande stund oklart vad det mötet resulterade i. Det enda som kommunicerats efter mötet är ett pressmeddelande där Malmström uttryckte att EU fortsatt förväntar sig att USA kollektivt ger EU-länderna ett undantag från ståltullarna. Innan mötet hade Malmström dock i ett konfrontatoriskt uttalande kallat USA för ”mobbare”, vilket kan ha försämrat förutsättningarna för samtalen med Lighthizer.

Hittills har USA aviserat att grannländerna Kanada och Mexiko ska slippa ståltullarna, åtminstone till att börja med, och i Bryssel hoppas man att EU ska få ett motsvarande undantag. Det gör även Japan, vars handelsminister Hiroshige Seko också deltog i helgens samtal med Lighthizer.

Svenska stålföretag inte så oroade
Från svenska stålföretag är man inte så oroad över USA:s ståltullar som det kan framstå utifrån den politiska debatten. Martin Blomgren, som är presschef på Sandvik säger exempelvis till Europaportalen att endast fyra procent av företagets omsättning kommer från export till USA och att tre fjärdedelar av dessa produkter dessutom förädlas på plats i USA.

Utspelen mot USA:s ståltullar är mer politiskt än ekonomiskt motiverade. Det handlar i grunden om en konflikt mellan globalism och nationalism där frihandel kontra protektionism bara utgör en komponent av flera, tillsammans med bland annat synen på migration och för EU:s del hur mycket offentligt utövad makt som ska ligga kvar på de nationella parlamenten respektive överföras till Bryssel.

USA:s stål- och aluminiumtullar träder i kraft den 23 mars.