➤ KRÖNIKA En del läsare kanske minns uppståndelsen då den irländska sångerskan Sinead O’Connor rev upp en bild av Påven 1992 i protest mot pedofilin inom katolska kyrkan. Det orsakade ett ramaskri med tusentals arga brev från tittarna i det djupt religiösa Irland, och ledde till att hon bland annat buades ut från en och annan konsert därefter. På senare tid har tilltaget dock hyllats som ett exempel på mod och provokation, vilket man kanske kan se en viss poäng i.

Men tiden går, och när Fan blir gammal blir han religiös. I O’Connors fall har hon blivit gammal och religiöst troende muslim. På Twitter har hon bland annat nyligen ändrat sin profilbild till att lyda ”Wear a hijab – just do it”; hon har även bytt namn till Shuhada. Och apropå hädelse, islam och pedofili så kommer vi osökt fram till dagens egentliga ämne.

Europadomstolen, ej att förväxla med EU-domstolen, har i ett nyligt avgörande framfört att det inte strider mot yttrandefriheten att ha hädelselagar. Fallet rörde Österrike, och omständigheterna var att en kvinna kallat Profeten Mohammed för pedofil. Vi talar alltså om samma profet som, enligt islams egna texter, gifte sig med en sexåring och låg med henne i vart fall inte senare än nio års ålder. Således borde Europadomstolens dom innebära att man inte får kalla Jesus Kristus för en snickare eller Siddharta Gautama för en prins – vilket ju också finner stöd i respektive teologi.

Sverige kommer troligen inte påverkas så mycket på direkten av detta domslut. Dock finns det skäl att påminna om att vår inhemska lagstiftning kring yttrandefrihet tolkas i ljuset av Europakonventionen, som ju tolkas av Europadomstolen. När pastor Åke Green höll på att fällas för hets mot folkgrupp 2005 valde HD att frikänna honom inte minst med hänvisning till det långtgående skyddet för religions- och yttrandefrihet i Europakonventionen, som är överordnad nationell svensk lag.

Problemet uppstår således när religions”friheten” snarare inskränker än utvidgar yttrandefriheten. Och det är det som har skett här. Det är nu legitimt att ha lagar som förbjuder människor från att framföra kanhända kränkande men korrekta synpunkter kring religiösa personligheter. Hälsningar Europadomstolen. Hur den illegitima gummiparagrafen hets mot folkgrupp kommer tolkas i ljuset av en sådan illiberal Europa-praxis återstår att se.

En sista parentes innan jag lämnar er finns i Europadomstolens domskäl. Och det är något jag tycker är både sorgligt och lustigt. För hur än domstolen går som katten runt het gröt för att hindra en viss religiös grupp från att känna sig kränkt så råkar man visst försäga sig. Domstolen anser att den österrikiska hädelselagen är acceptabel inte minst då den ”uppfyller det legitima målet att upprätthålla religiös fred i Österrike”. Den underförstådda slutsatsen om man läser mellan raderna i domskälen är att Europadomstolen anser att muslimer inte kan ta kritik av sin religiösa ledare, och att freden i ett europeiskt land hotas om man kränker den växande muslimska minoriteten där.

Och i ljuset av de senaste årtiondenas terror mot europeiska satiriker, och vad även många ”moderata” muslimer anser i opinionsundersökningar, så vågar jag inte gå så långt som att säga att domstolen skulle ha fel, heller.