Folkhälsomyndighetens presschef Christer Janson vållade rabalder när han i en intervju sade att han under pandemin mötts av “arga reportrar” och då kontaktat deras chefer. Men när Samhällsnytt konfronterar honom kan han inte redogöra för hur de kontakterna tagits.
– Jag minns faktiskt inte, säger han.

Det var i måndags som Dagens Media publicerade en intervju med Folkhälsomyndighetens presschef Christer Janson. I intervjun berättar Janson hur han kontaktade chefer direkt när han uppfattade att några journalister varit otrevliga eller sagt att myndigheten var inkompetent.

– Flera av våra medarbetare har mött arga reportrar. En del har sagt att vi är inkompetenta. Då har jag talat med deras chefer och det har alltid löst sig. Journalisterna verkar ha tuffa arbetsförhållanden, säger han i intervjun.

I samma intervju berömmer han medierna för det goda samarbetet som “förändrat samhället”:

– Vi har tillsammans med medierna som rapporterat från pressträffarna förändrat samhället utan tvångsmedel.

Anklagas för att ljuga

Intervjun med presschefen har fått många inom media att höja på ögonbrynen. En av dem är journalisten Lisa Bjurwald, som sitter med i styrelsen för Reportrar utan gränser. Hon går i en tweet till rasande attack mot Folkhälsomyndighetens presschef:

Bjurwald menar att de svenska medierna snarare inte varit tillräckligt kritiska under pandemin. Hon avfärdar anklagelsen om skrikande journalister som “bisarr”. I sitt inlägg försökte hon att få honom att svara på vilka redaktioner de påstått skrikande jobbar för. Han har dock vägrat svara på det. När Samhällsnytt pratar med Bjurwald är hon starkt ifrågasättande mot presschefen:

– Min slutsats blir att han antingen ljuger, att det inte har hänt, eller att han överdriver. Det jag kan tänka mig är att han menar att journalister velat ha information och inte fått det. Och då säger han att de ringt och skrikit och bråkat, fast det bara är journalister som har gjort sitt jobb, säger Lisa Bjurwald och fortsätter:

– Han går ut med påståenden om att journalister ringer och skriker, och sedan kan han inte backa upp det. Sådana anklagelser kan man inte göra utan att backa upp dem.

Påverkan på journalister

Lisa Bjurwald befarar att frågan inte alls handlar om skrikande journalister, utan om att Christer Janson använder sin roll på myndigheten för att utöva påtryckningar på obekväma journalister genom att kontakta de redaktioner de arbetar för.

– Vad är det för påtryckningar? Det är inget som en svensk myndighet ska hålla på med. Det är jätteobehagligt! Det spelar ingen roll var man jobbar, en fast anställning är jätteåtråvärt för svenska journalister, och om någon ringer upp och hotar så leder det till självcensur, säger hon.

– Hur har de här redaktionscheferna reagerat när han ringt upp? Om de i sin tur sagt åt sina reportrar att hålla käften så är det ju ännu mer allvarligt.

Christer Janson har i ett flertal inlägg på Twitter hävdat att de nämnda kontakterna med journalisternas chefer handlat om att lösa ett “arbetsmiljöproblem”. Det är en förklaring som Lisa Bjurwald inte tror på.

– Så dum i huvudet kan man inte vara som journalist. Det är jättevanligt att olika typer av makthavare och myndighetspersoner, när de blir pressade, säger att; “men jag menade inte riktigt så”, säger hon.

“Jag minns faktiskt inte”

Folkhälsomyndighetens presschef Christer Janson arbetade under början av 2000-talet som journalist på Sveriges Radio och Sveriges Television. 2011 slutade han arbeta för statstelevisionen och fick istället jobb på Nato där han jobbade med ”Psychological Operations” under militäralliansens insats ”Operation Unified Protector” i Lybien 2011. Därefter fortsatte han arbeta för Försvarsmaktens psyopsförband innan han fick jobb på Smittskyddsinsititutet, numera känt som Folkhälsomyndigheten.

När Samhällsnytt ringer upp Christer Janson för att ställa frågor om hans uttalanden i intervjun med Dagens Media, och om hur han kontaktat journalisters chefer, frågar han direkt:

– Var jobbar du någonstans?

Enligt Christer Janson har det hänt “några få gånger” att han känt sig tvungen att kontakta journalisters chefer, och han säger också att det handlar om mer än en redaktion. Han vill däremot inte svara på vilka redaktioner eller chefer han kontaktat.

– Jag tänker inte prata om vilka redaktioner det handlar om, svarar han.

Janson fortsätter att vid upprepade tillfällen betona att hans kontakter med redaktionschefer handlade om skrikande journalister som skapar en jobbig arbetsmiljö för honom och hans medarbetare på Folkhälsomyndigheten.

– Journalister har ringt och skrikit och varit väldigt otrevliga mot flera av mina medarbetare. Det är kanske samma personer, och det är väldigt ovanligt, men då blir det svårt för oss att jobba, säger han.

– Om det är någon som ringer och skriker så måste man försöka lösa det på något sätt. Just den här otrevliga arbetstituationen för mina pressekreterare, som jag är chef över, jag måste ju sätta ned foten.

SE ÄVEN: Keith Begg kritiserade Sveriges coronastrategi – nu tvingas han lämna landet efter statens drev

På en direkt fråga kan Janson emellertid inte ens svara på hur kontakterna med journalisternas chefer tagits. Om han ringt, mejlat eller om det varit i samband med pressträffar.

– Vi har ju presskonferenser, och jag blir kontaktad ofta av journalister och olika. Jag minns faktiskt inte exakt hur kontakterna har varit, svarar han.

Det låter lite konstigt att du inte vet hur du kontaktat de här cheferna om det rör sig om ett allvarligt arbetsmiljöproblem? Så pass allvarligt att du kontaktat en journalists chef?

– Ja, men det kan ha varit att någon ringt mig. Jag vet bara att vi har hundratals samtal och för att lösa miljön har jag påtalat det här. Exakt hur jag har ringt är ju irrelevant. Vill du veta vilken..?

Det är relevant för trovärdigheten. Här handlar det om att du angriper journalister. Om du inte ens minns hur kontakten tagits så undergräver det förtroendet för det du säger.

– Det kan jag inte hålla med om. Vad jag vet så är det via telefon, absolut. Din fråga är exakt hur det gått till och så, och via telefon har det varit.

– Det här gjordes inte på något sätt för att påverka journalisternas fria ord, utan det var en arbetsmiljöfråga hos mina medarbetare när det ringde folk och skrek och var allmänt otrevlig, avslutar Folkhälsomyndighetens presschef Christer Janson.

Under pandemin har det upprepade gånger riktats hård kritik mot journalistkåren för vad som uppfattats som en bristfällig och okritisk bevakning av regeringens och myndigheternas agerande. Detta är något som även Lisa Bjurwald har märkt av:

– Problemet som jag ser det är att medierna haft en tendens att inte vara tillräckligt kritiska under pandemin, säger hon till Samhällsnytt.

Gillade du den här artikeln?

Donera då en slant till tidningen. Utan ditt stöd kan vi inte fortsätta att granska etablissemanget.

Du kan swisha 123 083 3350, fylla i formuläret nedan eller klicka här för övriga alternativ.