➤ Diskrimineringsombudsmannen, DO, bjöd nyligen in till en så kallad “pressfrukost” med fokus på #metoo och arbetsgivarnas ansvar vid sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Seminariet var riktat till media, en yrkesgrupp som av allt att döma har omfattande problem med sådana företeelser. DO föreställde sig därför att seminariet skulle bli välbesökt. Men när bara fem personer anmälde sig fick seminariet ställas in.

De stora mediehusen har i egenskap av arbetsgivare, att döma av den senaste tidens våg av avslöjanden, stora problem med såväl att bygga upp en förbyggande kultur med jämställd värdegrund som förebygger sextrakasserier och att hantera situationer när sådana incidenter och brott uppdagas på redaktionerna. Men uppenbarligen är självbilden på mediehusen en annan.

Ett DO-seminarium med programförklaringen: “#metoo-kampanjen har satt ljuset på problemet med sexuella trakasserier, inte minst inom arbetslivet. Men vad är arbetsgivarens ansvar när uppgifter om sexuella trakasserier kommer upp till ytan på arbetsplatsen? Och vilka krav ställer lagen på ett förebyggande arbete?” var inget som mediecheferna ansåg sig behöva bevista.

Bara fem personer anmälde sig till ett seminarium som DO föreställde sig skulle dra minst ett 30-tal deltagare. Nu spekulerar man på myndigheten i vad som kan ligga bakom felbedömningen av intresset. En teori är enligt DO:s pressansvarige Clas Lundstedt att mediecheferna – rätt eller fel – tror sig kunna de här sakerna, att de ser de senaste veckornas radband av avslöjanden som en intensivkurs i ämnet i stället för ett kvitto på att man är i stort behov av en sådan.

En annan teori är att deltagande i kursen kan ses som ett pinsamt erkännande av att man varit dålig på något som man länge utåt på ledar- och kultursidorna slagit sig för bröstet om att vara duktig på och von oben anklagat andra för att vara betydligt sämre på.