På onsdagen sammanträdde den konservativa EPP-gruppen i Bryssel för att besluta huruvida det ungerska regeringspartiet Fidesz under ledning av premiärminister Viktor Orban skulle uteslutas ur gruppen, något som företrädare för ett antal andra medlemspartier i gruppen krävt. Efter en längre debatt beslöts att Fidesz stängs av från praktiskt arbete i gruppen men tills vidare blir kvar om medlem.

Avstängningen innebär bland annat att Fidesz inte får delta i gruppens möten, inte kan föreslå kandidater till uppdrag och inte får delta i omröstningar. Enligt uppgift har Orban meddelat att han accepterar beslutet men samtidigt hävdat att beslutet saknar legitimitet.

Gruppen har överlämnat ett dokument där man ställer en rad krav på hur Ungern ska förändra sin inrikespolitik. Om dessa inte uppfylls kan frågan om uteslutning komma att aktualiseras på nytt.

I Sverige är Kristdemokraterna och Moderaterna medlemmar i EPP. Båda partierna vill att Fidesz utesluts och meddelar att man hoppas gårdagens beslut är ett första steg mot en uteslutning.

LÄS MER: KD-toppar i Bryssel för att sparka ut Orban ur konservativa partigruppen

Bedömare menar att kompromissbeslutet kan komma att gynna Fidesz inför det förestående EU-parlamentsvalet och att det kan vara ett av skälen till att Orban inte protesterat mot det. Partiet kan nu mer självständigt bedriva valrörelse utan att anpassa sin retorik till överenskommelser inom EPP-gruppen.

Efter valet hoppas Orban att ökade framgångar för partiet ska ge honom ett starkare förhandlingsläge inför eventuella återupptagna uteslutningsdiskussioner.

En bidragande faktor till detta menar den ungerske premiärministern också är att den utredning som nu ska göras av hur väl Fidesz motsvarar EPP:s krav på demokrati, mediefrihet och mänskliga rättigheter kommer att visa att Ungern uppfyller dessa krav lika väl som andra EU-länder.

Invandringspolitisk konflikt i botten
Missnöjet i Bryssel med Ungern och Fidesz bottnar främst i att landet sagt nej till att ansluta sig till den liberala invandringspolitik som är den dominerande strömningen inom unionen.

Man finner i Bryssel och invandringsliberala medlemsstater det samtidigt besvärande att Orban har mandat från en majoritet av befolkningen för en sådan politik. Genom att angripa landets mediepolitik vill man ge bilden av att det folkliga stödet inte har ett verkligt demokratiskt mandat utan har erövrats genom styrning av mediernas rapportering.