Marius och Mariana Dragomir tog sig i likhet med tusentals andra romer från Rumänien till Sverige för att tjäna pengar genom gatutiggeri. På Donsö i Göteborgs skärgård ömmades det för de hitresta tiggarna och man slöt ett avtal med paret om att köpa ett hus åt dem i Rumänien mot löfte om att de stannade där och inte återvände till Sverige för att tigga. Det dröjde dock inte mer än några månader förrän familjen bröt avtalet och åter var tillbaka på Donsö.

I en långläsningsartikel på söndagen (betalartikel 26/1) berättar Göteborgs-Posten om hur det gick till när kristna församlingsmedlemmar på Donsö i Göteborgs skärgård under närmare fem års tid på alla upptänkliga sätt försökte hjälpa en hitrest tiggande romsk familj från Rumänien till ett gott liv i hemlandet. 2019 är man efter omfattande hjälpinsatser – inklusive ett husköp – och ett stort antal penninginsamlingar tillbaka på ruta ett.

Tidigare förskonade
Donsö hade innan familjen Dragomir anlände varit förskonat från det hitresta tiggeri som stora delar av Sverige i övrigt sedan ett antal år tillbaka tvingats vänja sig vid. Därför valde medkännande själar på ön att agera för att deras ö inte skulle gå samma negativa utveckling till mötes.

Det började med att Elenore Karlsson som bor på Donsö fick syn på en ung utländsk kvinna som lagt sig för att sova i väntkuren vid båthamnen. Kvinnan var Mariana och hon hade precis tillsammans med Marius anlänt till Sverige för att tigga.

– Jag hade aldrig sett en hemlös på Donsö tidigare. Det är ju en skyddad värld som vi lever i här. Här finns knappt några invandrare. Här bor bara människor som har det hyfsat bra, ingen som sover utomhus. Jag tänkte bara: men snälla barn, så här kan man inte ha det. Så här får det inte vara.

Gav tak över huvudet i sjöboden
Elenore beslöt därför att öppna sin sjöbod för Mariana och Marius att bo i. Kvar i Rumänien fanns parets två barn. Elenore och andra på ön som är medlemmar i Equmeniakyrkan kände att de måste göra något för att hjälpa familjen. De har även tidigare engagerat sig i utsatta människor, bland annat ryska barnhemsbarn.

Medan paret bodde i sjöboden framkom att Mariana varit på Donsö redan ett år tidigare och då varit gravid. Hon fick den gången hjälp av en annan boende på ön.

– Jag blev illa berörd av att se att det var en ung tjej och att hon var gravid. Jag tänkte att jag får försöka vara en medmänniska, berättar Anna-Carin Englund som var den som första gången hjälpte Mariana.

Anna-Carin tog Mariana till fastlandet där man mötte upp med Marius i ett olagligt tältläger i Kviberg. Därefter bar det av till Räddningsmissionen i Göteborg dit man också kallade en tolk och en socialarbetare för att ta reda på vilken hjälp man kunde erbjuda paret.

Samlade in pengar till parets sjuka barn
Mariana och Marius berättade en historia om hur deras son insjuknat efter en blindtarmsoperation och att de nu var i Sverige för att tigga ihop pengar till ytterligare vård. Huruvida detta var sant eller inte är oklart men Anna-Carin säger att hon valde att lita på paret. Hon tog därför initiativ till att starta en insamling som inbringade cirka 5000 kronor. Pengarna skulle täcka sonens vård och bussbiljetter tillbaka till Rumänien.

Paret fick också med sig bebiskläder som Anna-Carin och hennes väninnor köpt till det kommande barnet. Marius och Mariana gavs även höstjackor, hygienartiklar och filtar.

– Det var så mycket saker. De reste hem i augusti och hon skulle föda i december. Jag hade aldrig trott att jag skulle få se dem här igen, berättar Anna Carin i förvåning över att paret trots all hjälp sedan återvänt till Sverige för att fortsätta tigga.

Snart tillbaka i Sverige igen
Det här var för fyra år sedan och sedan dess har paret mestadels uppehållit sig i Sverige. Vid sidan av tiggeriet ägnar sig Marius åt att leta tomburkar och rota i containrar. Mariana sitter mest utanför en Ica-butik med en pappmugg framför sig.

Historien om varför paret återvände till Sverige är att det hus familjen bott i, som man hävdar ligger vid en soptipp, börjat rasa samman och att man behövde pengar för att rusta upp det. Nu är det i stället den yngsta sonen som hävdas vara sjuklig och ha problem med luftvägarna. Mariana säger också att hennes mamma är sjuk i cancer.

Aldrig gått i skolan och aldrig arbetat
Både Marius och Mariana är analfabeter och har enligt romsk tradition inte tillåtits gå i skolan. Ingen av dem har heller någonsin haft ett arbete.

Paret för nu traditionen vidare genom att hålla sina egna barn borta från skolan. Marius hävdar att det beror på att familjen inte har pengar till barnens skolgång, en förklaring som framstår som märklig i beaktande av att den nioåriga grundskolan i Rumänien är gratis och skattefinansierad.

– Vi är här för att våra barn ska få ett bättre liv, hävdar ändå Marius.

Samlade in pengar till köp av husvagn
När Marius och Mariana kom tillbaka till Sverige och Donsö trots de första hjälpinsatserna startade ett antal församlingsmedlemmar en ny insamling. För pengarna köpte man en husvagn till paret och lät dem ställa upp den utanför kyrkan.

Så småningom dök även parets barn upp på ön och för att bo med föräldrarna i husvagnen. Efter några månader började Marius och Mariana dock oroa sig över att de svenska myndigheterna skulle ha synpunkter på att barnen inte fick gå i skolan och att de kanske riskerade bli omhändertagna. Därför skickade man tillbaka barnen till Rumänien igen där myndighetskontrollerna kring skolplikten inte är lika rigorösa.

Efter att Marius och Mariana bott i husvagnen i en tid och sedan flyttat till en arbetsbarack på Styrsö, började Elenore och hennes församlingsväninnor plågas av tankarna på den splittrade familjen och parets tillvaro. Nya diskussioner om hur man kunde hjälpa familjen inleddes.

– Vi frågade vad de ville ha. Först hade vi tankar om att ordna en lägenhet åt dem på Donsö. Vi ville så gärna att barnen skulle komma hit och att de skulle få vara tillsammans. Men Marius och Mariana var tydliga med att barnen ville vara kvar i Rumänien, där de har sina liv, och att de därför behövde ett hus, berättar Elenore.

Köpte hus åt familjen i Rumänien
Man bestämde sig för att starta ännu en insamling och en betydligt större sådan denna gång för att köpa ett nytt hus åt familjen i Rumänien i stället för det som hävdats ha rasat samman. Det beslöts också att en delegation av församlingsmedlemmar skulle resa ned till Rumänien för att på plats hjälpa till med husköp och att reda upp familjens situation.

På knappt en månad fick man genom insamlingen ihop nästan 100 000 kronor och begav sig sedan av till Rumänien för att titta på hus. Man gick på ett antal husvisningar och bestämde sig slutligen för att köpa ett litet hus i utkanten av staden som man trodde skulle passa paret.

Gavs 2500 kronor i månaden från månadsgivare
För att familjen skulle ha råd att leva där drogs ytterligare ett insamlingsinitiativ igång där man uppmanade folk att bli månadsgivare så att man varje månad skulle kunna skicka 2500 kronor i bidrag till Marius och Mariana. Eftersom man i församlingen inte kände till att grundskolan är kostnadsfri i Rumänien var en tanke med bidraget också att göra det möjligt för parets barn att gå i skolan.

Man hoppades även på att Marius och Mariana själva skulle gå i skola för att lära sig läsa och skriva och sedan utbilda sig till något yrke. För sådana ändamål har Rumänien till sitt förfogande inte mindre än 31 miljarder euro (över 300 miljarder svenska kronor) i EU-stöd. De förhoppningarna kom dock på skam.

Upprättade avtal
Ett avtal upprättades där Marius och Mariana i gengäld för huset och det månatliga bidraget förband sig att inte komma tillbaka till Sverige och Donsö och tigga igen.

– De kunde ju inte skriva under, men gjorde några krumelurer, berättar Elenore.

Bröt avtalet nästan direkt
Det dröjde dock bara några månader innan Marius och Mariana bröt avtalet. Besvikelsen blev stor i församlingen och man kände sig lurade.

– Flera av oss blev besvikna för att de hade brutit vårt avtal. Vi tyckte att vi hade hjälpt dem så mycket och ändå kom de tillbaka. Vi tyckte ju att de skulle ha ett bättre liv tillsammans med sina barn. Många av de som hade skänkt pengar ansåg att vi skulle markera. Därför drog vi in månadsbidraget, förklarar Elenore.

Nya sjukdomsberättelser
När Mariana dök upp på Donsö hade hon nya sjukdomshistorier att berätta för att rättfärdiga att man brutit avtalet. Marius påstods ha insjuknat i TBC och detta sades ha försatt familjen i en en ny svår ekonomisk situation som krävde att Mariana återvände till Sverige för att tigga.

Rumänien har emellertid en allmän sjukvårdsförsäkring. För akutvård för sådana allmänfarliga sjukdomar som TBC är vården subventionerad även för den som av någon anledning inte omfattas av sjukvårdsförsäkringen.

Det framgår inte av Göteborgs-Postens artikel om Mariana besökt läkare i Sverige för TBC-kontroll. Det är obligatoriskt enligt svensk smittskyddslag om man vistats nära någon med utvecklad TBC.

Ville inte misstro familjen
I församlingen på Donsö ville man ändå inte misstro Mariana. Man kände med den rumänska familjen som ”varit så otursförföljd under de här åren”.

– De är ljusår ifrån hur vi har det. Därför förstår vi dem och man kan inte sluta att tycka om dem. Jämför man deras liv med våra så behöver de fortfarande hjälp, berättar en av församlingsmedlemmarna men medger samtidigt att det känns tröstlöst ”att det här aldrig tar slut”.

Från Rumänien hade Mariana med sig en hälsning från Marius att de blivit jätteglada för huset de fått, där nu barnen kunde bo tillsammans med mormor medan föräldrarna var i Sverige eller andra länder för att tigga.

Snart var även Marius tillbaka till Sverige. Hur det gått med TBC-behandlingen framgår inte av Göteborgs-Postens artikel.

”Bättre tigga i Sverige än arbeta i Rumänien”
Marius skäl för att också han bryta avtalet var att de månatliga pengarna de får från församlingen i Donsö inte räcker för att de ska kunna klara sig. Att arbeta är inget alternativ förklarade Marius eftersom de enkla jobb han kan få i Rumänien ger ungefär lika mycket på en månad som han och Mariana kan tigga ihop på en vecka i Sverige.

Marius berättade också att han börjat skolan men slutat igen eftersom ”det inte gick ihop”. Mariana förklarade att ett skäl till den nya vändan till Sverige var att huset de fått av församlingen hade stora renoveringsbehov och att de behövde pengar för att kunna dra in vatten.

Baracken brann ned till grunden
Paret bosatte sig åter i baracken på Styrsö men för några veckor sedan, den 13 januari, drabbade oturen familjen igen. Då lyckades de på något sätt bränna ned baracken till grunden. Utredningen som gjorts kom fram till att orsaken till branden var ”allmänfarlig vårdslöshet”.

Vittne till branden blev bland annat Adam Bergman, född och uppvuxen på Donsö. Från sin villa på en höjd strax ovanför Donsö hamn har han fri sikt bort mot återvinningsstationen vid Styrsö och kunde se eldslågor och bolmande svart rök på andra sidan vattnet. Han var inte säker men anade att det var Marius och Marianas boende som brann.

”Mörk vardagsrasism kröp fram”
Adam berömmer den kristna sammanhållningen på Donsö som han menar visade sig från sin bästa sida under de år då man tog hand om Marius och Mariana. Men när det romskrumänska paret bröt avtalet och återvände till Sverige och efter att baracken brann ned menar Adam att ”en mörkare sida” av Donsös gemenskap gett sig till känna.

– Man kan känna av en del vardagsrasism som inte kommer ut i det öppna. Sådant man överhör. Och den blev tydlig när de kom tillbaka. Det blev något uppenbart att reagera på. Något som kunde ses som ett problem.

Ny insamling
Men den ”goda sidan” av Donsö-gemenskapen finns ändå kvar. För efter branden startade församlingsmedlemmar ytterligare en insamling till förmån för Marius och Mariana. Detta efter att de beklagat sig över att allt som Marius hittat och tänkt sälja på marknaden och alla pengar som Mariana tiggt ihop gick förlorat i branden.

Nu intygar paret att de ska återvända till Rumänien och inte komma tillbaka till Sverige igen. Marius berättar i motsats till vad han tidigare sagt att han nu drömmer om jobb och familjelycka i hemlandet.

– Jag drömmer om ett åtta till fem-jobb. Att vi ska vara tillsammans i Rumänien hela familjen och att barnen ska må bra och ha något att äta, svarar Marius. Det framgår inte om drömmen om att barnen ska må bra också innefattar att de ska få gå i skolan.

Reste hem men befaras snart vara tillbaka
12 000 kronor och mängder med barnkläder fick Marius och Mariana med sig från församlingsmedlemmarna på Donsö när den här gången reste tillbaka till Rumänien.

– De kanske menar allvar den här gången. Allt vi önskar är att de ska kunna få ett liv där nere. Men känslan är ju att de kommer hit igen, de gör ju alltid det, suckar Elenore och rycker uppgivet på axlarna samtidigt som hon försöker le åt situationen.