Män och kvinnor är inte lika. I jämställda samhällen där män och kvinnor är fria att självständigt göra sina livsval skiljer sig dessa mer åt än i samhällen där det är sämre beställt med jämställdheten. Det visar forskning.

Vid en föreläsningsturné i Norden för tre år sedan lyfte den uppmärksammade kanadensiske psykologiprofessorn och författaren Jordan Peterson fram den här forskningen. I samband med detta riktade Peterson kritik mot svenska feminister för att försöka tvinga fram ett lika utfall i livsval mellan män och kvinnor fick de vetenskapliga rönen inte det genomslag i medierapporteringen de annars skulle fått.

Men nu tvingas svenska medier rapportera dessa för den rådande feministiska doktrinen obekväma forskningsresultat. De presenteras bland annat i en programserie kallad ”Från savannen till Tinder” producerad av SVT med vänsterfeministen Belinda Olsson som programledare.

I vissa fysiskt krävande yrken finns mer uppenbart biologiska förklaringar till varför män dominerar – de har helt enkelt generellt en starkare fysik som krävs för att klara arbetsuppgifterna. Men den biologiska könstillhörigheten ger utslag på långt fler yrkesområden.

Män och kvinnor har olika intressen och preferenser

Det handlar där mer om intresse och preferenser än vilka fysiska förutsättningar man har för jobbet. Vården är exempelvis en sektor där kvinnodominansen är stor.

– Män är mer intresserade av saker än av människor, medan kvinnor är mer intresserade av arbeten inriktade på människor, säger psykologiprofessor Agneta Herlitz till SVT, nära ordagrant citerande vad Jordan Peterson sade vid sitt Sverigebesök 2018, vilket dock inte nämns.

Att mäns och kvinnors preferenser och personlighet är i grunden könsberoende olika och inte endast inlärda sociala normer eller påtvingade patriarkala strukturer bekräftas av att skillnaderna i yrkesval mellan män och kvinnor är större i fria, jämställda och utvecklade samhällen med hög levnadsstandard.

Jämställdhetsparadoxen endast skenbar

Det här fenomenet har varit ett bekymmer för den mer vänsterorienterade feministiska diskursen och beskrivits som en ”jämställdhetsparadox”. Verkligheten bekräftar inte tesen att kön endast är en social konstruktion – lika möjligheter i samhället för män och kvinnor har inte så som man här tog för givet lett till lika utfall i livsval.

För de ideologiskt neutrala som sätter tilltro till vetenskap och forskning existerar inte denna paradox. Att män och kvinnor är biologiskt och psykologiskt olika och därför gör olika val i livet beträffande yrke, fritidsintressen och annat är ett naturligt och förväntat utfall.

Annan paradox större samhällsproblem

Att ändå erhålla det önskade resultatet med lika utfall är ofta ett överordnat mål för politiken och har resulterat i en rad strukturer av kvotering och särbehandling som minskar mäns och kvinnors fria val och utestänger dem från möjligheter att välja de yrken de önskar eller i en familjekonstellation själva välja vem av föräldrarna som ska vara mer eller mindre hemma med barnen när de är små.

Detta ökande tvång och minskade frihetsutrymme för medborgarna under förespegling om en strävan för ökad jämställdhet menar många är den verkliga jämställdhetsparadoxen.

Forskarvärlden enig

Utanför politiken råder det ingen osäkerhet på området. Den seriösa forskningen är entydig och resultaten har presenterats i referentgranskade artiklar i ansedda vetenskapliga tidskrifter som Science och International Journal of Psychology.

I Sverige manifesterar sig den ökade jämställdheten och friheten för män och kvinnor att självständigt välja yrke i att exempelvis 99 procent av alla snickare är män medan 90 procent av alla undersköterskor är kvinnor. Detta alltså trots att krav och förväntningar på pojkar och flickor att välja ett traditionellt manligt eller kvinnligt yrke är borta i Sverige.

Att tala om biologiska könsskillnader är fortfarande politiskt känsligt och Agneta Herlitz använder därför hellre begreppet ”beteendemässiga” för att distansera sig från diskussionen om att det inte handlar om könet utan om hjärnan.

– Ja, om man vill kalla dem biologiska eller inte, men beteendemässiga i alla fall. Ifall man ber vuxna eller barn att välja om de skulle vilja jobba som snickare eller förskolelärare så ser man väldigt tydliga könsskillnader. Pojkar och män tycker att det är intressantare med saker snarare än människor, medan kvinnor och flickor tycker att arbeten som är inriktade mot människor är mer intressanta, förklarar hon.

När samhället blivit jämställt gör sig könsskillnader mer påminda

I jämställdhetsreformernas gryning för hundra år sedan och fram till 1970-talet blev i det som kallas för kvinnans frigörelse mäns och kvinnors livsval i många avseenden mer lika varandra. Kvinnor började exempelvis yrkesarbeta i väsentligt större utsträckning och delta i politiken när dessa möjligheter öppnade sig.

Den dominerande hypotesen tidigare var att utvecklingen skulle fortsätta oavbrutet i den tangentens riktning. Men de senaste decennierna när jämställdhet i möjligheter är ett slutfört politiskt projekt i länder som Sverige har en ny och delvis motgående trend infunnit sig.

Det är inte längre samma frihetliga, sociala och ekonomiska nitlott för kvinnor att göra mer traditionellt kvinnliga livsval beträffande hem och yrke. De biologiska skillnaderna manifesterar sig därför starkare än när kvinnor tvingades göra mer ”manliga” livsval för att erövra samma frihet och ekonomiska självständighet som männen.

I länder som inte ännu nått denna nivå av jämställdhet är incitamenten för kvinnor att frigöra sig genom mer traditionellt manliga livsval fortfarande starkare. När länder som Sverige jämförs med sådana länder blir därför resultatet att skillnaderna i livsval beträffande traditionellt manligt och kvinnligt är större här än där. Detta uppfattas felaktigt och på grund av bristande kunskaper som en paradox.

Nedan ett klipp med Jordan Peterson från 2018 där han tar upp dessa frågor i en intervju med medieprofilen Joe Rogan.