I en analys på SVT:s hemsida skriver Pontus Mattsson om den senaste skandalen i SSU som vore det bara ett i raden av bråk genom åren. Islamistisk infiltration beskrivs som ”bråk igen” – och likställs därmed med de vanligt förekommande maktstriderna.

Samhällsnytt var först med att avslöja att Omar Al-Ganas, som stöttades av SSU Skåne, hyste och uttryckt antisemitiska, kvinnoförnedrande och islamistiska åsikter.

Efter det avslöjandet började Expressen granska SSU och tidigare idag kom Samhällsnytt med ett nytt avslöjande.

Islamiseringen av SSU uppmärksammades sedan stort i övrig media och Mattsson gjorde en sammanfattning av läget. I texten radar han upp flera exempel på tidigare konflikter inom förbundet och tar upp även bråk på 70- och 80-talet som ställs i samma tidslinje som islamiseringen av förbundet idag.

I den texten beskriver han situationen som om det är något som alltid hänt i SSU:

När Mikael Damberg valdes i Umeå 2001 lämnade en tredjedel av kongressombuden salen i protest. Några år senare var Ardalan Shekarabi ordförande och tvingades avgå efter att det avslöjats att han använt pengar som var avsedda för ett integrationsprojekt till sin egen valkampanj i striden om ordförandeposten. I dag är de båda tidigare SSU-ordförandena ministrar. Och i SSU är det bråk igen. För vilken gång i ordningen är omöjligt att säga.

Texten är bildsatt med en bild på tre tidigare SSU-ordförande Ardalan Shekarabi, Anna Sjödin och Mikael Damberg.

Även i SvD relativiseras SSU-islamiseringen. Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger till SvD att ”detta kan inträffa i vilket parti som helst”.

Samhällsnytt mailade Mattsson för en kommentar:

Din analys kan kritiseras för relativisering av problemet. Vad skulle du svara på den kritiken?

Håller inte med om det. Artikeln handlar i huvudsak inte om det aktuella fallet i Skåne utan har som ambition att ge en bakgrund till olika typer av SSU-konflikter genom åren.

Anser du att du lever upp till tillståndsvillkoret om opartiskhet när du tonar ner en stor skandal som gäller ett regeringsparti?

Jag anser att vi lever upp till opartiskhetskravet eftersom jag alltså inte anser att jag tonar ned en stor skandal.

En händelse som vi för övrigt skriver en rad andra artiklar om på webben.