Straffet skärps nu mot personerna i det filmteam som för några år sedan genomförde uppmärksammade dykningar på vrakplatsen för passagerarfärjan M/S Estonia. Med hänvisning till gravfrid avskräcks nu hårdare den som går i liknande tankar att försöka avslöja om och i så fall vad som egentligen skedde bakom det som syntes ske.

I Göteborgs tingsrätt dömdes den 5 september förra året dokumentärfilmarna Henrik Evertsson och Linus Andersson till dagsböter för brott mot lagen om skydd för gravfriden efter att två år tidigare ha genomfört dykningar vid den pats i Östersjön där bil- och passagerarfärjan M/S Estonia under mystiska omständigheter förliste den 28 september 1994 och drog med sig 854 människor i djupet.

Evertsson och Andersson ingick i ett tyskt filmprojekt och Tyskland har inte ratificerat den särlagstiftning som katastrofplatsen närliggande länder klubbat om gravfrid för vraket. Ingen annan i teamet åtalades.

Svenskarna överklagade domen och yrkade att den skulle ogillas. Man menade att medborgarskapet inte skulle vara avgörande för vem som åtalas utan i vilket land det undersökande fartyget var flaggat och teamet kunde knytas till.

Men Hovrätten för Västra Sverige gör samma bedömning i sak som tingsrätten. Man dubblar dessutom bötesbeloppet. I domskälen anger hovrätten att man ”har gjort bedömningen att svensk lag som förbjuder undervattensverksamhet vid vraket efter M/S Estonia inte står i strid med folkrättsliga principer om det fria havet, samt att lagen är tillämplig i fallet trots att verksamheten bedrivits från ett tyskflaggat fartyg”.

Hovrätten skriver vidare att man ”liksom tingsrätten funnit att gärningen inte ska vara straffri med hänsyn till principerna om yttrande- och informationsfrihet eller av annat skäl. Hovrätten har ansett att intresset av att skydda gravfriden för det stora antalet omkomna väger klart tyngre än det journalistiska intresse som männen haft”.

Uppmärksammade dykningar

Dykningarna fick stor medial uppmärksamhet då filmteamet kunde dokumentera hål i Estonias skrov som tyder på att fartyget utsatts för ett sprängattentat i syfte att sänka det. Den officiella förklaringen från haverikommissionen om ett trasigt bogvisir har länge ifrågasatts.

Hemlighetsmakeriet kring förlisningen har varit omfattande och uppgifter cirkulerar om att M/S Estonia i hemlighet användes för att transportera militär utrustning och att detta var skälet till att det attackerades. Överlevande har också vittnat om att de känt och hört explosioner ombord och andra iakttagelser som motsäger den officiella haverirapporten.

Länge fanns planer på att gjuta in hela vraket i betong för att hindra någon att undersöka det. Av tekniska genomförandeskäl övergavs det projektet dock och i stället kom berörda länder överens om att stifta en särskild lag som tillerkänner M/S Estonia gravfrid.

Officiellt klubbades lagen av hänsyn till de hundratals kroppar som inte kunde bärgas och begravas, men av dessa återstår idag sannolikt endast spridda skelettdelar som också i många fall kan ha förts med strömmarna långt från vrakplatsen. Lagen har kritiserats för att i stället vara ett verktyg för att stoppa oberoende utredningar att på plats undersöka vad som egentligen hände.

Hovrättsdomen med underliggande tingsrättsdom kan laddas ned och läsas i sin helhet HÄR.

Läs alla artiklar på Samnytt om Estonia HÄR.