I det sluttande planets nedre ände står Eritrea med utsträckt hand för att välkomna Sverige

LEDARE • Högsta domstolen valde att inte bevilja prövningstillstånd i det mål där Näthatsgranskaren Tomas Åberg stämt mig för grovt förtal. För mig personligen innebär det en månad bakom galler och för Samnytt kännbara ekonomiska kostnader. Allvarligast är dock att Sverige nu tar klivet över från frihetlig demokrati med pressfrihet till den skara auktoritära diktaturer där journalister kastas i fängelse om de med sin granskande journalistik förargar makten, och att det övriga mediaetablissemanget som borde uppröras i stället väljer att tiga.

Bakgrunden är att Samnytts journalist Mattias Albinsson författade ett par som vi bedömde ordinära kriminaljournalistiska artiklar där vi bevakade turerna i andra rättegångar som Tomas Åberg initierat, bland annat mot frilansjournalisten Joakim Lamotte, samt en artikel där vi redogjorde för den för Åberg föga smickrade bakgrunden till att han valt att med lawfare försöka tysta sina kritiker.

Åberg ställde beredvilligt upp på intervjuer med oss inför publiceringarna. När artiklarna väl gått i tryck fick vi heller ingen negativ respons från Åberg såsom önskemål om genmäle, ändringar eller avpublicering. Något skäl att tro att Åberg tyckte illa vara på en nivå att han skulle vidta rättsliga åtgärder fanns således inte. Stämningsansökan damp ned som en blixt från en klar himmel.

Vi ansåg och anser fortsatt att Åberg är en intressant figur att sätta det journalistiska strålkastarljuset på. Han har under lång tid ägnat sig åt att polisanmäla personer som gett luft åt framför allt invandringskritiska åsikter i sociala medier. Verksamheten har hyllats från vänsterliberalt håll men samtidigt fått hård kritik för att inskränka yttrande- och åsiktsfriheten i Sverige. Åberg har själv medgett att detta varit syftet – han har polisanmält på bred front införstådd med att få anmälningar skulle leda till åtal och ännu färre till fällande dom, men att de flesta skulle tystna ändå av obehaget och rädslan i att få polisen på sig.

Godhetsaposteln var moraliskt bankrutt

Åberg har i sitt värv framställt sig som en godhetens apostel. Tunga aktörer, inklusive tidigare rödgröna regeringar, har satt sina namn i pant för att gå i god för honom som en sådan. Det blev därför jobbigt för såväl Åberg själv som hans namnkunniga anhängare när fasaden flagnade och det framkom att den gode Näthatsgranskaren har ett anskrämligt skelett i garderoben som i mångas ögon gör honom moraliskt bankrutt och föga skickad att sätta sig på några höga hästar till doms över sina medmänniskor.

När allt fler började uppmärksamma Åbergs tillkortakommande som människa övergick hans lawfare-verksamhet till att ske i egen sak. Nu var det i stället den som berättade den fula sanningen om Åbergs förflutna som skulle tystas. En av dessa misshagliga var den profilerade frilansjournalisten Joakim Lamotte. På Samnytt menade vi att denna rättsliga envig mellan två offentliga personer hade stort allmänintresse och att här fanns principiellt demokratiska aspekter som är viktiga att belysa.

Svårt att inte se domen som politisk

Det anser vi fortfarande trots att jag i egenskap av ansvarig utgivare nu av rättsväsendet anses ha begått ett grovt brott. Det är svårt att inte betrakta domen som politisk – man har på förhand bestämt sig för en fällande dom och sedan har man med felbedömningar, övertolkningar och juridiskt fikonspråk snickrat ihop sina domskäl.

Lyfter man blicken bara en aning och tar av sig eventuella ideologiska glasögon, inser man snabbt att domen är ett justitiemord mot mig och i sin prejudicerande förlängning ett hot mot pressfriheten i Sverige. Det finns inget i de aktuella artiklarna som går utanför ordinär bevakande och granskande journalistik som alla medier ägnar sig åt. Skiljelinjen för vem som är publicist respektive brottsling går i stället mellan vem som granskar och vem som granskas.

Om Samnytt varit en vänsterliberal tidning och Åberg en ”högerextremist” som ägnat sig åt att försöka tysta vänsterröster i sociala medier och personer som rotat i hans smutsiga byk, då hade jag idag inte varit dömd till fängelse, rättsprocessen kantats av hård kritik från ett enhälligt mediaetablissemang och Åberg stämplats som den antidemokrat han är.

Man väljer en kortsiktig vinst i att svärta ned en obekväm mediekonkurrent framför att långsiktigt slå vakt om pressfrihetens Voltaire-anda. Man inser inte att man genom att egennyttigt dagtinga med tryckfriheten legitimerar att andra gör samma sak i framtiden mot helt andra medieaktörer.

Den auktoritära vänsterliberalismens desperation

Det är en skrämmande insikt att man inom den auktoritära vänsterliberalismen nu inte längre ens drar sig för att bryta mot grundläggande rättsprinciper som likhet inför lagen. Samtidigt är det ett kvitto på hur desperat man faktiskt är. Med 50 års facit av hur man med sin politik raserat Sverige är man renons på argument mot sina socialkonservativa kritiker. Allt man har är fula ad hominem-tillmälen och repressiv munkavle.

Anmärkningsvärd är den i bästa fall mediala bifallande tystnaden, men i flera fall direkt lögnaktiga rapporteringen, om domen från det vänsterliberala etablissemangets medielakejer. TT, som okritiskt och med automatik papegojas av flertalet msm-medier, har medvetet vilseledande påstått att det är Samnytt som kommit med förtalspåståenden om Åberg, trots att man är helt införstådd med att allt vi har gjort är att i rättegångsbevakande artiklar sparsamt rapportera om vad domstolstvisterna handlat om för att göra dessa begripliga för läsaren. Några egna omdömen om Åberg har Samnytt inte producerat.

Särskilt pikant är msm-mediernas, dess paraplyorganisationers och Reportrar utan gränsers hållning mot bakgrund av att man i drygt två decennier kontinuerligt och högljutt ondgjort sig över den eritreanske journalisten Dawit Isaak med svenskt medborgarskap som i sitt kommunistiska hemland fängslats för sin oppositionella journalistik. Utan att vilja göra mig själv till martyr behöver det påpekas att skillnaden mellan att döma en för makten obekväm journalist till 20 års eller 1 månads fängelse faktiskt inte är kvalitativ utan endast kvantitativ. Sverige har anträtt ett sluttande plan i vars nedre ände Eritrea står väntande med en välkomnande utsträckt hand.

Vi ber dig som läsare – stötta Samnytt

Samnytt har inget statligt stöd och ytterst begränsade reklamintäkter. Vi är helt beroende av våra läsares stöd och varje månad påminner vi er läsare – genom popup och banner på sidan – om varför det är viktigt för alla ni som inte stöttar Samnytt ekonomiskt att börja göra det.

Tyvärr är det många som tar Samnytts existens för given, kanske därför att man inte orkar engagera sig eller att det mesta av innehållet kan läsas gratis. Men i tider som dessa – när vänsteretablissemanget systematiskt attackerar oss med kostsamma och tidskrävande lawfare-rättegångar i hopp om att på så sätt krossa vår ekonomi och begränsa eller helt tysta vår för dem obekväma journalistik – då är det extra viktigt att du som Samnytt-läsare engagerar dig.

Hjälp oss nu att komma starka ur rättsprocessen mot Näthatsgranskaren och stå emot vänsterns andra stämningar som vi hanterar parallellt.

Stötta Samnytts överlevnad med en prenumeration eller donation. Vi är tacksamma för all hjälp vi kan få från er läsare som uppskattar vårt arbete med tidningen.

• Den som vill stötta genom Swish kan skicka valfri donation till: 123 083 3350 
• Eller bli prenumerant HÄR och få samtidigt tillgång till våra bästa artiklar 
• Vill du hellre donera på andra sätt finns mer information om det HÄR

LÄS FLER ARTIKLAR OM RÄTTSPROCESSEN:

Sådan rättsskipning hör inte hemma i en rättsstat

Samnytt överklagar till Högsta domstolen

Mats Dagerlind fängslas efter journalistik om Näthatsgranskaren

Fängelsedomen mot Samnytt placerar Sverige i samma liga som Ryssland och Belarus