Det här är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

DEBATT Under Bill Clintons presidentkampanj hade hans spinndoktorer hittat på ett antal slagord som skulle få väljarna att rösta Demokratiskt. Tack vare lågkonjunkturen i början av nittiotalet var därför ett av tre motton “It´s the economy, stupid”.

När den svenske opinionsjournalisten Ivar Arpi nyligen parafraserade parollen med ”Det är demografin, dumbom” i en text om den demografiska utvecklingen i Sverige fick han genast mothugg från framförallt vänsterdebattörer som menade att det var grovt rasistiskt att ifrågasätta massinvandringspolitikens konsekvenser.

Arpi var dock inte först med den parafrasen. En text med samma rubrik och tankar publicerade den kanadensiske författaren och debattören Mark Steyn redan 2006. Med risk för att bli tjatig och anklagas för plagiat tänkte undertecknad parafrasera parafrasen så som ni kan se i ovanstående rubrik – för det handlar om mer än både ekonomi och demografi.

Kognitiva förmågor avgör

Det handlar alltså i grunden om intelligens eller snarare bristen på densamma. Nästan alla problem som det postindustriella kunskapssamhället brottas med verkar bottna i avsaknad av kognitiva förmågor hos en ganska stor del av befolkningen.

Utbildning, arbetslöshet, folksjukdomar, brottslighet, missbruk och allmänt kulturellt förfall kan ofta härledas till brist på intelligens, en omständighet som inte (får) uppmärksammas i den enkelspåriga och politiskt korrekta debatten trots att sambanden har tämligen torrt på fötterna i forskningen, nu senast uppmärksammat av medicinforskaren Emma Frans i en artikel i SvD på temat arv och miljö.

Hon förklarar att den sistnämnda faktorn kraftigt har överskattats i förhållande till den förstnämnda och antyder att det kan ha politiska orsaker – teorin om att människan föds som ett tomt blad (tabula rasa) upplevs som mindre kontroversiell än att våra förutsättningar bestäms av det genetiska som kan ge associationer till det rasbiologiska och ställer till problem för den som vill göra gällande att allt, även kön, bara är en social konstruktion.

Om de rön som Frans lyfter fram blev mer allmänt accepterade skulle det av många beslutsfattare uppfattas som alltför deterministiskt och därmed vederlägga mycket av våra välmenande sociala ingenjörers åtgärder för att få bukt med samhällsproblemen och på ett för dem obekvämt sätt förklara varför åtgärderna oftast är så verkningslösa.

Manipulering av Pisa

Tendensen att Sverige har rasat i den internationellt kunskapsmätande PISA-studien har varit en bekymmersam utveckling som den svenska skolan febrilt men utan framgång försökt att åtgärda. Genom att i stället regelvidrigt utesluta de sämsta eleverna och på så sätt frisera siffrorna påstår makthavarna nu att trenden har vänt.

Men när Riksrevisionen granskade 2018 års PISA-undersökning upptäckte man fusket där Skolverket exkluderat framför allt ett stort antal utrikesfödda från studien. Samtidigt påpekar myndigheten att etniskt svenska elever fortfarande ligger på en relativt hög nivå i undersökningen.

Varför presterar då invandrarelever generellt sämre än svenska elever? Ett svar är att man med svaga svenska språkkunskaper och ofta bristande tidigare skolgång i det forna hemlandet för det mesta har dåliga förutsättningar att hänga med i undervisningen.

Det sägs också att en fjärdedel av eleverna på högstadiet och i gymnasiet inte klarar av att läsa och förstå en kvalificerad tidningsartikel. Även om det säkert finns en del svenska elever i den procentandelen torde nyss nämnda bristande förståelse av det svenska språket bland invandrarelever utgöra en väsentlig delförklaring till att siffran är så hög.

Alla ska med oavsett läshuvud

En av tre elever hoppar enligt uppgift av gymnasiet eller går ut med ofullständiga betyg, vilket skulle kunna tolkas som att alltför många går i skolan alldeles för länge. Förr i tiden var gymnasiet reserverat för dem med så kallat läshuvud – hade du inte det var det istället yrkesskola som gällde eller så började du redan i tonåren att lönearbeta. Idag är den rådande uppfattningen att alla ska in på en högre teoretisk utbildning, utan hänsyn till om man har förutsättningar att tillgodogöra sig en sådan eller ej.

Under de så kallade välfärdsåren eller rekordåren i Sverige existerade knappt någon arbetslöshet och ungdomar som hellre ville jobba än gå i skolan hade för det mesta inga problem med att få en anställning. Ingen brydde sig om att du kanske presterade lite lägre på ett IQ-test, det spelade ingen större roll ekonomiskt sett, då det progressiva skattesystemet med höga marginalskatter gjorde att nettolöneskillnaden inte var så stor som den är idag mellan akademiker och lågutbildade.

Ännu längre tillbaks i tiden under jordbruks- och agrarsamhället var det oväsentligt om en bonde som gick och plöjde sin åker hade lite högre eller lägre IQ  än grannbonden med samma syssla, utkomsten var ändå ungefär densamma för de två.

Ingen utbildning, inget jobb

I dagens kunskapssamhälle betyder utbildning nästan allt. För att få ett hyfsat välbetalt jobb krävs det ofta inte bara gymnasium utan också eftergymnasial utbildning på högskola eller universitet, varefter konkurrensen sedan också är knivskarp i jakt på eftertraktade arbeten på en stadigt krympande arbetsmarknad. Ibland kan flera hundra välutbildade söka samma anställning, vilket gör att arbetsgivaren kan välja och vraka bland kompetensen.

Utan utbildning är arbetssökande utlämnade till låglönejobb som städare, diskare, renhållningsarbetare, transport (taxi, budbil, långtradarchaufför), vårdbiträde etc. Det är arbeten som i allt högre grad innehas av migranter, inte bara nyanlända utan också tidigare hitkomna.

Att många av dessa nödvändiga marktjänster utförs av just migranter är ett faktum som massinvandringsförespråkare ofta poängterar med frasen “utan invandring stannar Sverige”. Det finns två invändningar mot detta påstående:

För det första är det just okvalificerade jobb som minskar mest, mycket tack vare robotisering och AI-teknik, vilket gör att fortsatt hög invandring bara kommer att öka arbetslösheten. Och för det andra, vill verkligen det etniska svenska folket ha ett samhälle där ett utländskt lågavlönat trasproletariat som likt i forna tiders slavsamhällen passar upp på dem, så att de slipper smutsa ner sig med dessa oattraktiva sysslor?

Kompetensregnet en myt

Det är inte ett “kompetensregn” som kommer in över Sveriges gränser med den asylrelaterade invandringen som det ibland påstås. Majoriteten av dessa är människor från Mellanöstern och Afrika varav få har en chans att konkurrera på den svenska arbetsmarknaden. Raketforskare och hjärnkirurger från dessa “failed states” behöver sällan söka asyl här utan kan i stället söka de högkvalificerade arbeten som utannonseras på en internationell arbetsmarknad. Sverige har extremt generösa regler för arbetskraftsinvandring.

Här finns samtidigt ett ytterligare skäl till att vilja minska också den sortens migration. Kan Sverige med gott samvete dränera dessa u-länder på den viktigaste resurs de har, nämligen kunskap och intelligens? Det verkar som att rik tillgång på råvaror faktiskt inte är lika viktig som hög utbildning och hög intelligens för att skapa nationellt välstånd.

Brain drain den nya kolonialismen

“Brain drain” är den nya formen av resursexploatering, arvtagaren till den gamla kolonialismen, något som vänstern i sin retorik om postkolonialism helt tycks ha missat. Ett utvecklat land som Sverige bör rimligen klara av att utbilda sin egen intelligenta del av befolkningen och ha moral nog att inte stjäla den resursen från fattiga länder i omvärlden.

Samtidigt som brain drain är ett stort hot mot och avbräck för de länder som utsätts för dränaget utgör det ur Sveriges perspektiv bara en bråkdel av den totala invandringen. Lejonparten av denna utgörs i stället av migranter med en utbildningsnivå långt under den genomsnittliga för svenskar. En känslig fråga är vad orsaken är till denna lägre utbildningsnivå. Till en del kan den förstås förklaras med sämre studiemöjligheter i de länder migranterna kommer ifrån, men en delförklaring kan också vara sämre läshuvud.

IQ-tester omtvistade

Internationella jämförande undersökningar antyder att så kan vara fallet. IQ-tester är omtvistade, vissa menar att de inte säger något annat om en person än hur bra denne är på att göra just IQ-tester. Andra menar att testerna har en kulturell bias som gynnar västerlänningar, vilket motsägs av att exempelvis asiater presterar ännu bättre. Ytterligare andra hävdar att utbildning slår igenom så att befolkningar i länder där utbildningsnivån är generellt högre får ett högre genomsnittligt IQ-resultat, men inte mycket talar för att det stämmer.

Det finns också de som vidgår att skillnaderna är reella och inte beror på brister i testerna utan på att intelligens är något som utöver den ärftliga komponenten grundläggs tidigt i livet och i hög grad är beroende av huruvida man får i sig alla de näringsämnen som kroppen – och hjärnan – behöver för att utvecklas på rätt sätt. Utbredd fattigdom och svält i ett land kan alltså ge utslag på befolkningens genomsnittliga intelligens.

Men oavsett vilken eller vilka förklaringar som är giltiga, är IQ-tester ändå det bästa instrument som finns att tillgå för att mäta det vi kallar generell intelligens. De bygger också på mer än hundra års forskning. I skolan betygsätts elever efter system som är utformade med befolkningens genomsnittliga intelligens som riktmärke.

Vad det än är som egentligen mäts så kan man hävda att siffran i ett IQ-test är ett mått på hur bra eller dåliga förutsättningar någon har att klara sig i ett modernt samhälle med de utmaningar människor ställs inför där. Eftersom de här utmaningarna under lång historisk och förhistorisk tid sett ganska olika ut beroende på var på jorden människan levt kan det inte uteslutas att evolutionen haft ett finger med i spelet och gynnat människor med delvis olika mentala förmågor mer lämpliga för att överleva på den ena eller andra kontinenten.

Kanske omöjligt utbilda bort utanförskapet

Om det är så att Sverige i stor skala öppnar dörren för migranter som inte bara har en låg generell utbildningsnivå utan kanske också en lägre genomsnittlig förmåga att tillgodogöra sig en typisk västerländsk utbildning när de kommit hit, är ”utmaningen” att få dessa i arbete i ett land med världens förmodligen lägsta andel okvalificerade jobb ännu större än vad våra beslutsfattare insett. Då är det kanske praktiskt omöjligt att utbilda bort det så kallade utanförskapet och växla över från segregation till integration.

För den som inte klarar skolan – och kanske inte har förutsättningar att göra det ens om han anstränger sig alldeles så mycket – och som därmed heller inte blir anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden kan en karriär som brottsling framstår som hägrande.

Undersökningar visar också att lägre intelligens till viss del korrelerar med bristfälligt konsekvenstänkande, bristande impulskontroll och större våldsbenägenhet, egenskaper som inte är någon tillgång i det vanliga samhället men kan komma till pass för den som ska ägna sig åt kriminella aktiviteter. Det andra alternativet när dörren till arbetsmarknaden är stängd är ett livslångt bidragsberoende. Inget av dem främjar individens integration eller assimilering, båda är tärande för samhället.

Mångfald inte styrka

Att ”mångfald är styrka” är ett mantra som ständigt upprepas som ett argument för Sveriges i ett internationellt perspektiv exceptionellt höga invandring. Men frasen bottnar mer i önsketänkande än fakta. Relativt etniskt homogena länder toppar nästan uteslutande välfärdsligan medan länder präglade av mångkulturell klankultur ofta ligger i botten.

Sverige har gått från att 1990 ha cirka 800 tusen utrikesfödda – varav över 300 tusen dessutom var nordbor – till att idag ha knappt 70 procent etniska svenskar och där såväl geografiskt som kulturellt avlägsna grupper nu dominerar bland de övriga 30 procenten.

Man kan fråga sig var gränsen för berikande mångkultur går – finns det något uppsatt mål hos makthavarna som företräder denna politik, någon procentsats som också de anser inte bör överskridas? Enkel extrapolering av dagens invandringssiffror visar att de etniska svenskar som föds idag kommer att utgöra en minoritet i Sverige när de blir vuxna. I städer som Södertälje och Malmö är svenskar redan idag i minoritet och antalet bostadsområden där det knappt bor några svenskar alls ökar för varje år.

Svenskar en minoritet i grindsamhällen?

Kanske är slutmålet ett helt diversifierat och balkaniserat samhälle utan någon dominerande majoritetskultur. Ett splittrat mångetniskt land där många ur den framtida minoritetsgruppen “svenskar” kommer att ha barrikaderat och isolerat sig i välbevakade grindsamhällen för att skydda sig mot det mångkulturella samhällets konsekvenser. Det låter kanske som en fantasifull dystopi men är redan verklighet i andra länder där den samhälleliga sammanhållningen eroderat och ersatts av etniska/religiösa motsättningar och socioekonomiska klyftor.

Använder man begreppet folkutbyte för att beskriva vad som pågår blir man anklagad för att vara en konspirationsteoretiker med en underliggande rasistisk agenda. Men vad ska man tro när till och med FN propagerar för “replacement migration” som en åtgärd för länder med det man hävdar är en alltför låg nativitet och en ökande åldrande befolkning? Tror man däremot på “magic dirt”-fenomenet, alltså att så fort någon sätter sin fot på svensk mark blir denne automatiskt svensk, då anses man på inget sätt vara ute och cykla utan tvärtom som rakt igenom trovärdig.

Demokratin kan vara i fara

Fortsätter vi att i samma takt som hittills välkomna människor från länder med låg genomsnittlig utbildningsnivå och kanske också låga genomsnittliga förutsättningar att tillgodogöra sig en utbildning av det slag som efterfrågas i ett utvecklat land som Sverige, då kan även vårt demokratiska styresskick vara i fara. Enligt vissa studier behöver ett lands befolkning prestera i snitt cirka 90 poäng i IQ-tester för att demokratiska normer och värderingar ska dominera över andra idéer om hur ett samhälle ska styras, exempelvis teokratiska eller klanbaserade.

Kanske finns här en del av förklaringen till varför stora delar av befolkningen i exempelvis muslimskt styrda länder ser med förakt på västerländska demokratier och att många migranter från dessa kulturer när de kommer hit fortsätter att predika demokrati som ”haram”. En annan demokratirelaterad aspekt av att en allt större andel av befolkningen hänvisas till permanent lågutbildad segregation, är att den gruppen har en tydlig tendens att rösta på bidragspartier som oftast också är motståndare till fri marknadsekonomi, det enda ekonomiska system som hittills visat sig kunna skapa verkligt välstånd.

Klockkurvan för det vi i dagligt tal kallar läshuvud och forskarna benämner generell intelligens är brutalt ärlig – hälften av folket är smartare än den andra halvan. Sänker man den genomsnittliga IQ-nivån i ett land som Sverige kommer ännu fler att hamna i arbetslöshet och utanförskap och klyftorna i samhället öka. Det är en utveckling som går stick i stäv med makthavarnas fagra löften om jämlikhet och alla människors lika värde.

Forskningen kan ha en lösning runt hörnet

En amerikansk psykolog och intelligensforskare uttryckte i en intervju ett tankeexperiment där man genom ett trollslag höjde den genomsnittliga IQ-nivån globalt med fem eller tio poäng. Han menade att det skulle räcka för att skapa en värld som ser helt annorlunda ut än dagens. Mycket talar för att en sådan förändring faktiskt är på väg att bli möjlig – utan magiska krafter.

Intelligens är som de flesta andra egenskaper hos människan ärftlig. Forskningen på genetikens område går snabbt framåt och inom en inte alls avlägsen framtid kan föräldrar sannolikt välja inte bara kosmetiska saker som hår- och ögonfärg på sin avkomma utan också hur intelligenta de ska vara. Troligen kommer föräldrar att föredra ett barn med goda förutsättningar att prestera bra i skolan, få ett välbetalt jobb och gott liv. Vi får bara hoppas att det blir ett val tillgängligt för hela jordens befolkning och inte bara för ett fåtal.

Håkan Johansson

Håkan Johansson är författare och skribent och har tidigare publicerats i ett antal artiklar här på Samnytt. En recension av han senaste bok, ”Den humanitära stormakten” kan läsas HÄR.

Ovanstående text har tidigare publicerats i en delvis redigerad och nedkortad version på webbplatsen Invandring och mörkläggning.

Tillsammans med Samnytts ansvarige utgivare Mats Dagerlind driver Håkan Johansson även politik- och kulturpodden ”Personligt På Begäran”. Det senaste maratonavsnittet som handlar om konspirationsteorier kan avlyssnas på SoundCloud, Spotify eller YouTube.