Genom inbjudna ensembler från Nederländerna hedras nu Winnie Madikizela-Mandelas liv och gärning på svenska teaterscener genom Riksteaterns musikshow “Dear Winnie”. Men stämmer den bild av Winnie som spelas upp på scen och beskrivs i massmedia?

Winnie Madikizela-Mandela blev världskänd genom sitt äktenskap med apartheidmotståndaren tillika Sydafrikas tidigare president Nelson Mandela. Nu hyllas hon brett i Sverige och den statsfinansierade Riksteatern har skrivit följande på sin hemsida:

“Med Winnie Madikizela-Mandelas liv som utgångspunkt samlas berättelser från åtta artister som alla har en koppling till den afrikanska kontinenten. De skapar tillsammans med tre musiker ett flätverk om att vara kvinna, svart och aktivist. Med massiv energi delar de utan försköning med sig av sina erfarenheter och sprider såväl frön av hopp som en inspirerande kraft Winnie Madikizela-Mandela var en av de mest ikoniska, komplexa och kompromisslösa hjältinnorna i vår samtid”, och fortsätter:

“Gift med Nelson Mandela och som omstridd apartheidmotståndare, kämpade hon både för sin makes frihet och för sitt lands frihet. Med tiden blev hennes hjältinnestatus ordentligt naggad i kanterna, hon felade, gjorde misstag, men gav aldrig upp kampen och i Sydafrika kallar många henne fortfarande kärleksfullt för Mama Winnie.”

“Ett långfinger mot den vita överheten”

I svensk etablissemangsmedia är recensionerna överväldigande positiva.

“I musikteatern ‘Dear Winnie’ gestaltas apartheidtidens rasism ur ett svart, feministiskt perspektiv. Det är en tankeväckande föreställning, fylld av känslomässiga reaktioner, men den hade gärna fått vara mer inkluderande”, skrev Dagens Nyheter.

“Ett långfinger mot den vita överheten”, stod att läsa i Svenska Dagbladet.

SvD om Dear Winnie. Foto: Pressbild Reyer Boxem

Även internationellt är omdömena upplyftande.

“Det är inte Winnie – The Musical eller en biografisk, dokumentär pjäs, utan snarare en associativ föreställning om Winnie Mandela som en frontfigur och hjälte inom den svarta kvinnorörelsen.” – De Volkskrant

“Spännande hyllning till Sydafrikas ofullkomliga moder.” – The Guardian

“Det här är inte en Shakespeare-adaptation där skådespelarna har memorerat sina repliker utantill: det här är en exorcism, en personlig uppgörelse med fördomar och diskriminering.” – De Morgen

Inblandad i våld och korruption

Winnie Mandelas arv har vid sidan av kampen mot apartheid, allt oftare handlat om hennes inblandning i våld och korruption.

Det var under tiden då Nelson Mandela satt fängslad på Robben Island i 27 år som hennes metoder blev alltmer radikala. Medan Nelson Mandela, efter sin frigivning, förespråkade försoning och fredlig samexistens, anammade Winnie Mandela en mer militant och våldsam linje. Hon förknippades med “necklacing” – den brutala metoden där misstänkta apartheidkollaboratörer brändes levande med bildäck runt halsen, något hon offentligt försvarade.

Den mest skandalösa episoden i hennes liv kom att kretsa kring Winnie Mandela United Football Club (MWUFC), en grupp unga män som fungerade som hennes personliga livvakter och ibland som en paramilitär grupp. Under hennes ledarskap kidnappades och torterades flera personer, inklusive den 14-årige aktivisten Stompie Seipei, som brutalt mördades 1989. Winnie Mandela fälldes senare för kidnappning och medhjälp till misshandel i samband med fallet.

Nelson och Winnie Mandela. Foto: Archives de la Ville de Montréal CC BY-NC-SA 2.0

Stompie Seipeis död var dock inte en isolerad händelse, utan en del av ett större mönster där Winnie Mandela och hennes närmaste krets ofta tog lagen i egna händer.

Trots sitt fläckade rykte lyckades Winnie Mandela göra politisk comeback och blev återigen en del av ANC:s maktapparat. Men även här kantades hennes bana av skandaler. Hon anklagades för korruption, bedrägeri och maktmissbruk vid flera tillfällen.

Hennes kritik mot ANC:s ledarskap gjorde henne till en outsider inom partiet, men hon lyckades samtidigt behålla en lojal anhängarskara, särskilt bland radikala krafter som såg henne som den oförsonliga revolutionären i kontrast till Nelson Mandelas mer försonliga hållning. Här är det svårt att inte dra paralleller till dagens oförsonliga tonläge där uppmuntran till våld och mord på vita boer skanderas från politiska ledare.

”Blodtörstig och makthungrig kvinna”

Samhällsdebattören Boris Benulic har uppmärksammat Riksteaterns satsning på Winnie Mandela och han riktar skarp kritik.

“Riksteatern har sedan länge sett som sin uppgift att värdegrundsvaccinera befolkningen så att de blir immuna mot verklighet och historia… men nu har de gått lite för långt när de på turné skickar ut en hyllande föreställning om en blodtörstig och makthungrig kvinna som bygger upp en maffia som utpressar butiksägare, som langar knark, och kallblodigt och brutalt mördar barn.”

Benulic fortsätter och kallar Dagens nyheters recensent okunnig.

“Det jag syftar på är förstås är förställningen ‘Dear Winnie’ – som handlar om Winnie Mandela. DN:s okunniga recensent förklarar att Winnie Mandela har ett ”komplicerat eftermäle”, men att: ”Dear Winnie” tonar samtidigt ner de kriminella kontroverserna och sätter fokus på kampviljan.” Alltså, låt oss inte bry oss om morden och maffiaverksamheten, låt oss fokusera på att Winnie var mot apartheid. Det enda recensenten har att invända mot föreställningen är att den inte är tillräckligt inkluderande eftersom det saknas en ordlista så att publiken förstår alla uttryck.”

Riksteatern duckar frågor

De komprometterande berättelserna om Winnie Mandela liv och gärning är inget som uppmärksammas i Riksteaterns hyllningsföreställning. En teater som beskriver sin verksamhet så här:

“Genom att turnera och arrangera scenkonst från norr till söder gör vi dagligen allvar av Riksteaterns vision om att sätta tankar och känslor i rörelse för alla överallt.”

Samnytt kontaktade Anna Gerdin, PR- och pressansvarig på Riksteatern, för att ställa frågor om föreställningen och de viktiga delarna av beskrivningen som helt har ignorerats. Men Gerdin var inte intresserad av att svara på något.

– Dessvärre har vi inte möjlighet att bemöta enskilda reaktioner på repertoaren, löd beskedet.

LÄS ÄVEN: Nordiska museet: “Id Al-Fitr” och “Ramadan” är svenska högtider

Jägare får behålla vapen – trots att psykiatriker tyckte det är olämpligt