I ett färskt inlägg på YouTube reflekterar den världsberömde psykologiprofessorn, författaren och samhällsdebattören Jordan Peterson över fenomenet Greta Thunberg. Han tror inte att hon mår psykiskt bra av att exploateras på det sätt som sker.

I inlägget prövar Peterson att sätta sig in i hur det måste kännas att vara denna internationella galjonsfigur för den klimatalarmistiska rörelsen.

– Tänk dig att du är 13 år gammal och lätt autistisk. Tänk dig sedan att du har en väldigt dominant mamma som inte har några som helst skrupler att utnyttja dig för sina politiska syften.

Så inleder Peterson sina psykologiska reflektioner kring Gretas bakgrund. Han fortsätter sedan att teckna ett scenario där mamman (operasångerskan och vänsteraktivisten Malena Ernman) har ingjutit en apokalyptisk skräck i dottern där jordens undergång i en klimatkatastrof väntar alldeles runt hörnet och att det är resultatet av aktiviteter hos ondskans makter som utgörs av i princip hela den västerländska tekniska civilisationen.

– Du börjar sedan som en papegoja att upprepa din mammas föreställningar. Vad händer då? 50-åriga manliga världsledare faller ned framför dina fötter och behandlar dig som om du vore oraklet i Delphi.

Tror inte klimatoraklet mår psykiskt bra

Peterson ställer sedan frågan hur du som 13-åring reagerar på detta om du samtidigt är en smula förvirrad, befinner dig en bit in på autismspektrat och har en dominant mamma. Det naturliga är enligt psykologiprofessorn att allt detta sammantaget leder till att du får för dig att dessa apokalyptiska föreställningar är sanna.

– Alla dessa män i höga positioner som styr världen behandlar mina uppenbarelser sprungna ur barndomsskräck som så viktiga att de att de måste kablas ut av varenda nyhetskanal och måste bli grundläggande regeringspolitik.

Enligt Peterson kan all denna bekräftelse inte resultera i något annat än en enorm förstoring av din skräck.

– Världen är i ett sådant bedrövligt tillstånd att jag, den autistiska 13-åringen från Skandinavien, nu framstår som det ledande oraklet i världen på såväl den miljö- som ekonomiskpolitiska fronten.

Peterson avslutar med att säga att han känner sympati och sorg över hur Greta måste må psykiskt av att konstant befinna sig på gränsen för hur mycket existentiell skräck en människa kan hantera.