Friande och milda domar mot klimataktivister som begår brott i samband med protestaktioner väcker kritik. Karin Åhman, professor i statsrätt vid Stockholms universitet, varnar för att demonstrationsfriheten fått ett allt större genomslag i rättstillämpningen – samtidigt som egendomsskyddet riskerar att hamna i skymundan. Från Transportföretagen kommer liknande kritik efter Högsta domstolens uppmärksammade dom om blockaden av E4.
Var går gränsen mellan legitim opinionsbildning och handlingar som samhället måste kunna ingripa mot?
Frågan har åter aktualiserats efter klimataktionerna vid torvtäkten i Grimsås, där aktivister från Återställ Våtmarker under två veckor blockerade verksamheten. Aktionen är ett av flera fall där klimataktivister använt blockader, intrång och andra former av civil olydnad för att föra fram sitt budskap.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Karin Åhman, professor i statsrätt vid Stockholms universitet, konstaterar i en intervju med Tidningen Näringslivet att två grundläggande rättigheter ställs mot varandra i Grimsås: demonstrationsfriheten och egendomsskyddet.
Båda innebär att den enskilde ska kunna få statens skydd vid övergrepp. Men demonstrationsfriheten innebär inte att den som deltar i en protest därmed står utanför de straffrättsliga regler som annars gäller.
– Yttrandefrihet och demonstrationsfrihet ger inget frikort för att begå brott, säger Karin Åhman till TN.
Rättighetsskyddet har flyttat fram positionerna
Samtidigt har synen på de grundläggande fri- och rättigheterna förändrats kraftigt under de senaste decennierna.
Åhman beskriver hur svensk rätt på 1970-talet hade ett betydligt snävare synsätt. Att en viss handling kriminaliserades betraktades då inte nödvändigtvis som en inskränkning av exempelvis yttrandefriheten. Under de följande årtiondena har bland annat europarätten bidragit till att rättighetsperspektivet fått större betydelse.
Det innebär att yttrande- och demonstrationsfriheten i dag kan vägas in när domstolar bedömer handlingar som annars kan utgöra exempelvis olaga hot, skadegörelse eller andra brott. Även Högsta domstolen har i flera fall låtit rättighetsskyddet påverka den straffrättsliga bedömningen.
LÄS ÄVEN: Klimatextremister saboterar torvbrytning – klättrar på maskinerna
Ett aktuellt exempel är klimataktivisternas blockad av E4 i Stockholm 2022. Högsta domstolen kom fram till att aktionen inte var så allvarlig att den utgjorde sabotage. Aktivisterna friades därför från den brottsrubriceringen, även om hovrättens fällande domar för ohörsamhet mot ordningsmakten stod fast.
Åhman ser utvecklingen som ett uttryck för ett förändrat synsätt på rättighetsskyddet. När personer blockerar en motorväg eller tar sig in på och stör en tillståndsgiven verksamhet, samtidigt som de hänvisar till demonstrationsfriheten, aktualiseras enligt henne frågor som tidigare inte på samma sätt hade betraktats genom ett rättighetsperspektiv.
Men utvecklingen måste ha en bortre gräns, framhåller hon. Annars riskerar snart sagt vilken olaglig handling som helst att beskrivas som en del av demonstrationsfriheten, så länge gärningspersonen kan koppla den till ett politiskt eller ideologiskt syfte.
Egendomsskyddet riskerar att hamna i bakgrunden
Samtidigt som yttrande- och demonstrationsfriheten har fått större betydelse i rättspraxis menar Åhman att egendomsskyddet befinner sig i en svagare position.
Problemet blir särskilt tydligt när en privat verksamhet utsätts för intrång eller blockader. Rättsliga ingripanden och krav på skadestånd kommer ofta först i efterhand. Även om ett åtal väcks finns det heller ingen garanti för att den drabbade markägaren eller företagaren får upprättelse, exempelvis om bevisningen inte räcker.
– Ur ett egendomsskyddsperspektiv står markägaren, eller här torvtäktsinnehavaren, med ”Svarte Petter”, säger Åhman till TN.
I praktiken kan privata aktörer därför behöva vidta egna förebyggande åtgärder, exempelvis genom stängsel och kameraövervakning.
När det gäller Grimsås bedömer Åhman att aktivisternas agerande sannolikt kommer att prövas rättsligt. Hon tror att skadegörelse eller grov skadegörelse kan bli aktuellt, medan det krävs betydligt mer för att gärningarna ska nå upp till sabotage eller industrisabotage.
Om politikerna anser att rättsordningen inte ger ett tillräckligt skydd finns dessutom möjligheten att ändra lagstiftningen och skärpa straffen för otillåtna handlingar som inte skyddas av demonstrationsfriheten, påpekar hon.
Transportföretagen: HD-domen kan utnyttjas
Liknande kritik har tidigare framförts av Transportföretagens säkerhetschef Per Geijer efter Högsta domstolens dom om E4-blockaden.
Vid aktionen blockerades trafiken i närheten av ett sjukhus. Enligt polisen fastnade bland annat fyra ambulanser i köerna och minst en av dem körde med blåljus och var ett prioritet 1-fall.
HD bedömde trots detta att störningen inte nådde upp till vad som krävs för sabotage. Domstolen framhöll bland annat att en verklig demonstrationsfrihet förutsätter att samhället accepterar vissa störningar.
LÄS ÄVEN: Så blev straffen för klimatextremisterna som kapade fält – jublar trots fällande domar
Geijer betonade efter domen att HD inte hade slagit fast att vägblockader generellt är tillåtna. Domstolen hade prövat den betydligt snävare frågan om just den aktuella gärningen uppfyllde rekvisiten för sabotage.
Problemet, enligt Geijer, är hur domen kan komma att uppfattas och användas av aktivistgrupper. Han varnade för att den kan tolkas som ett klartecken för fortsatta blockader och att grupper som vill störa samhällsviktiga verksamheter kan anpassa sina metoder efter luckor i lagstiftningen.
– En utebliven sabotagedom är inte samma sak som att agerandet är försvarbart, sade han till TN.
Varnar för angrepp på samhällskritiska funktioner
Transportföretagens kritik handlar framför allt om konsekvenserna när protestaktioner riktas mot transportinfrastruktur.
Att limma fast sig på vägar eller blockera flygplatser och hamnar kan enligt Geijer inte betraktas som enbart störande opinionsyttringar. Sådana aktioner kan påverka samhällskritiska funktioner och orsaka både säkerhetsrisker och omfattande ekonomiska konsekvenser.
Utöver risken att exempelvis en ambulans inte kommer fram pekar han på följdeffekter som är svåra att mäta: människor kommer inte till arbetet, företag drabbas av förseningar och transporter eller hantverkare kan hindras från att nå fram när de behövs.
Geijer efterlyser därför en översyn av lagstiftningen. Om sabotagebestämmelsen inte omfattar den här typen av aktioner anser han att politiken behöver överväga antingen en förändring av bestämmelsen eller andra straffrättsliga verktyg som bättre skyddar samhällskritiska funktioner.
Han vill också se ett tydligare juridiskt mandat för polisen att snabbt avlägsna personer som blockerar exempelvis en väg och i stället hänvisa demonstrationen till en plats där den inte hindrar trafiken.
Enligt Geijer finns en risk för att osäkerheten kring demonstrations- och yttrandefriheten gör ordningsmakten alltför försiktig. Följden kan bli att allvarliga störningar tillåts pågå och att rättsväsendets reaktion kommer långt senare i form av exempelvis böter för ohörsamhet mot ordningsmakten.
Efterlyser tydligare gränsdragning
Både Åhmans och Geijers resonemang landar därmed i samma grundläggande konflikt: demonstrationsfriheten är en central del av demokratin, men frågan är hur långt rättighetsskyddet ska sträcka sig när opinionsbildningen övergår i intrång, skadegörelse eller blockader av andra människors verksamheter och samhällsviktiga funktioner.
Åhman pekar på risken för att rättighetsskyddet missbrukas om ett ideologiskt motiv i praktiken får väga alltför tungt vid bedömningen av brottsliga handlingar. Geijer varnar i sin tur för vilka signaler rättstillämpningen kan skicka till andra grupper om konsekvenserna av olagliga protestaktioner uppfattas som begränsade.
För båda blir lagstiftaren en viktig del av svaret. Om dagens regler inte drar gränsen där samhället anser att den bör gå är det ytterst en politisk fråga att förändra dem.
– Vi måste hitta en balans i detta. Demonstrationsfriheten är självklar. Att inte skada kritiska funktioner i samhället borde också vara självklart, säger Per Geijer till TN.
