➤ KRÖNIKA  I princip alla är överens om att kommunernas ekonomiska läge är dystert. Ännu dystrare är prognoserna över de kommande 10-20 åren, som är läsning som kan få en nationalekonom att ligga sömnlös.

Massinvandringen skadar kommunernas ekonomi betydligt mer än statens, då kommunerna är de som i längden måste stå för försörjningsstöd och skolplatser medan staten mest står för de tidiga kostnaderna (flyktingförläggningarna etc). Allt detta var egentligen förutsägbart, och därför är det märkligt att det tillåtits ske – borde inte staten från första början planerat att avlasta kommunerna? Jo kanske, om inte för det faktum att vare sig vänstern eller högern har något emot att kommunerna går i konkurs.

Om vi börjar med vänstern, så kan vi ju konstatera att de aldrig varit några varma anhängare av lokalt självstyre. Ju mer som centraliseras och sköts av ’experter’, desto bättre. Vänsterns inofficiella motto skulle kunna vara ”All makt åt Stockholm, vår befriare”. Och just därför är kommuner i konkurs inte nödvändigtvis något dåligt: Självklart måste staten erbjuda någon form av ”bailout” om så sker, för annars finns ju risk för en dominoeffekt som höjer lånekostnaden för alla kommuner och staten med, men det betyder ju inte att denna bailout måste vara villkorslös – tvärtom!

Betänk att en liten glesbygdskommun som Sollefteå skulle gå i konkurs, och att Sverige när så sker styrs av en vänsterregering. Kommunen ringer finansdepartementet för att ansöka om nödhjälp, och får höra att ”Självklart hjälper vi er… om ni går med på att ta emot ytterligare 1000 flyktingar, inför genusvetenskap som obligatoriskt ämne i skolorna och tvingar alla kommunalanställda att bära fittmössor under arbetstid”.

Absurt? Visst, men sen när har det stoppat vänstern? Nu var det här såklart extrema exempel, men helt klart är att vänstern skulle kräva att kunna direktstyra stora delar av den kommunala verksamheten med ursäkten att kommunerna ju visat sig inkompetenta – annars hade de ju inte behövt statligt stöd! Att konkurserna främst beror på en ansvarslös invandringspolitik samt i mindre utsträckning en nästan lika inkompetent glesbygdspolitik behöver man ju inte tala högt om.

Nu kanske ni tror att kommunpolitikerna skulle protestera. Visst, de kan protestera, men vad ska de göra egentligen? Om en kommun går i konkurs så kan de inte låna mer pengar, vilket gör att de måste balansera budgeten över en natt, vilket i sin tur skulle innebära mer extrema nedskärningar i välfärden än någon kommun haft sen den Stora Depressionen! I praktiken skulle invånarna aldrig gå med på detta, och efter någon dag med massdemonstrationer så skulle kommunen garanterat ge med sig och skriva under Versailles-fördraget från Stockholm.

Vidare skulle en konkurs av detta slag vara välkommet för många kommunpolitiker till vänster. Många vänsterpolitiker ute i kommunerna har säkerligen drömt om att genomföra många av de saker som Stockholm nu skulle tvinga dem att genomföra. Att föreslå obligatoriska fittmössor under arbetstid vore såklart politiskt självmord för en kommunpolitiker, men om Stockholm tvingar en så kan man ju slå ut med armarna och säga ”Vi kan inget göra, dom där attans Stockholmarna kräver det här annars låter dom oss gå i konkurs”.

Men högern då? Högern är ju inte fullt så besatta i att centralisera all makt till Stockholm. För att förstå varför högern inte heller vill ändra kursen utan hellre föreslår nya skattesänkningar även i kommuner som Örebro där den kommunala skulden dubblats på mindre än 5 år så måste man förstå chockdoktrinen, ett begrepp som introducerades av vänsterförfattaren Naomi Klein. Nu är jag absolut inget fan av Klein, men det är tydligt att Sveriges höger inspirerats av henne.

Chockdoktrinen innebär kort sagt att högerregeringar utnyttjar alla former av kriser – exempelvis lågkonjunkturer men även icke-ekonomiska sådana – som en ursäkt för att framför allt skära ner på välfärden. Dessa åtgärder marknadsförs som nödvändiga och tillfälliga, men självklart kommer välfärden aldrig tillbaka även efter att chocken är över. Konkursmässiga kommuner vore en perfekt ”chock” som skulle ge en ursäkt för högern att skära ner på välfärdsstaten i dessa kommuner i en aldrig tidigare skådad skala!

Detta är också en av de huvudsakliga anledningarna till varför högern stöder massinvandringen: Den ökade belastningen på välfärdsstaten och arbetsmarknaden är en perfekt ursäkt för att skära ner på välfärden till vanliga svenskar samt underminera fackföreningarna genom införande av ”enkla jobb” som inte omfattas av kollektivavtalen. Precis vad högern velat göra hela tiden med andra ord!

Precis som med invandringen så faller det på Sverigedemokraterna att ensamt driva denna fråga. Sverigedemokraterna bör utkräva löften av alla andra partier att om en kommun går i konkurs på grund av invandringsrelaterade kostnader så ska regeringen inte ställa några motkrav i utbyte mot nödhjälp. Om de andra partierna vägrar lova detta, ja, då vet alla vad de har planerat! Tack för att ni läste, vi ses i kommentarsfältet!