En stor och ökande andel av de som anställs för att vårda landets äldre är nyanlända migranter utan vare sig utbildning eller kunskaper i det svenska språket. Nu slår facket larm och kräver att något görs åt den alltmer ohållbara situationen.

Äldreomsorgen har under en längre tid varit föremål för stora nedskärningar. Den har också fått fungera som arbetsmarknadsåtgärd riktad till nyanlända migranter som i avsaknad av utbildning och svenska språkkunskaper har låg anställningsbarhet.

Det har skapat problem för de äldre som ofta inte får den omvårdnad de ska ha och inte kan kommunicera med personalen. Tidigare har arbetsplatsombud höjt rösten och på politisk nivå har Sverigedemokraterna har varit kritiska till utvecklingen.

Nu har problemen eskalerat till en nivå där även det vänsterorienterade facket Kommunal anser att något måste göras. I en ny rapport kräver man att ribban höjs för de som anställs inom äldreomsorgen, både vad gäller utbildning och att behärska det svenska språket.

Klagomålen från de äldre har också varit omfattande och på sina håll har “språkstödjande insatser” satts in i försök att komma till rätta med de värsta problemen. Det blir dock både dyrt och ineffektivt att ha så kallade “språkombud” gå bredvid nyinvandrade anställda som ska kombinera sitt arbete i äldreomsorgen med SFI-liknande program på arbetstid.

Även språkombuden flaggar för att lösningen många gånger inte fungerar och att språkkunskaperna hos de som anställs ofta är så dåliga att den praktik och det språkstöd som tillhandahålls inte räcker för att de ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.

Facket kräver nu att trösklarna höjs så att anställda har bättre språkkunskaper från start. I rapporten riktar man uppmaningar till såväl arbetsgivare inom äldreomsorgen som till ansvariga politiker att se till att något händer.

I SD-styrda Sölvesborg har kommunledningen förekommit de fackliga kraven. I veckan fattade omsorgsnämnden där ett beslut om att språktesta alla som söker jobb i äldreomsorgen.

På riksnivå har sådana åtgärder däremot lyst med sin frånvaro, detta trots att Socialdemokraterna hade krav på bättre språkkunskaper för personal i äldreomsorgen som ett vallöfte till landets äldre.

Nu ett år efter valet slår socialminister Lena Hallengren (S) ifrån sig när hon av SVT får frågan om varför ingenting har hänt

– Ja, det kan man verkligen fundera på, blir svaret.

Hallengren frånhänder sig samtidigt det politiska ansvaret och bollar över det på arbetsgivarna inom äldreomsorgen som hon hävdar “uppenbarligen inte klarar av att ställa kraven och att utbilda i svenska”. Socialminister indikerar att regeringen ska “titta vidare” på frågan.

LÄS ÄVEN: Arbetsplatsombud slår larm – vikarier inom hemtjänsten kan inte tillräckligt bra svenska

På SVT:s debattsida larmar även Pensionärernas Riksorganisation (PRO) om den “gigantiska utmaning” som äldreomsorgen står inför i spåren av en lång tid av nedskärningar och omallokering av skattemedel till andra grupper.

PRO:s ordförande Christina Tallberg redovisar i en debattartikel siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB) som indikerar att det i landet 2035 kommer att saknas 160 000 anställda inom vård och omsorg, om inget görs för att vända utvecklingen.

Tallberg riktar också stark kritik mot de politiker och aktörer inom äldreomsorgen som bär ansvar för att ofta utsatta äldre inte får den omvårdnad de har rätt till eller den möjlighet att kommunicera med vårdpersonalen som krävs för att samspelet ska fungera. Språkförbistring i kombination med låg utbildning kan även leda till att de äldre kränks i bemötandet och att allvarliga fel begås och därmed utgöra en direkt livsfara för de äldre.

PRO:s ordförande pekar samtidigt på det omvända problemet där alltfler som nu hamnar i äldreomsorgen är invandrare som inte har lärt sig svenska och inte kan kommunicera med svenskspråkig personal. Hon menar därför att anställda som talar andra språk än svenska är en tillgång i äldreomsorgen men att sådan personal ändå måste behärska också det svenska språket som grundkompetens.