Ett rehabiliteringsprogram för dömda pedofiler och andra sexualbrottslingar som tillämpats i flera decennier kritiseras för att ge motsatt effekt än den avsedda. Fångar som genomgått det så kallade Ros-programmet löper ökad risk att återfalla i nya sexbrott när de släpps fria.

Begreppet ”kriminalvård” som genomgående används i Sverige för inlåsning av kriminella, signalerar att det mer ska handla om vård och rehabilitering än straff. Förhållningssättet är omdiskuterat men försvaras med att den brottsdömde ska ut i samhället igen och då vara återanpassad och bättre rustad för ett laglydigt liv än när han låstes in.

Nu kommer emellertid larm om att den vård och terapi som erbjuds fångarna inte minskar risken för återfall i brottslighet utan tvärtom ökar den. Ett exempel är det program som tagits fram för sexualförbrytare och då i synnerhet sådana med en pedofil läggning som begått övergrepp mot barn.

Prognosen för denna grupp är generellt dålig, en stor andel av de som släpps ut återfaller i nya sexbrott mot barn. Men nu kommer signaler om att det program som sexförbrytarna erbjuds under fängelsevistelsen dessutom ökar risken för återfall.

Ros-programmet görs om
Det så kallade Ros-programmet, där akronymen ”ros” står för ”relation och samlevnad”, är frivilligt och inte alla sexualförbrytare väljer att delta i det. Frivilligheten har kritiserats med utgångspunkt från en föreställning om att programmet är effektivt och minskar risken för att nya barn ska utsättas när de sexuella predatorerna släpps ut i samhället igen.

Men nya rön indikerar alltså att programmet inte bara är verkningslöst utan i stället ökar risken för att den frisläppte ska begå nya sexualbrott. Nu förändrar Kriminalvården programmet i förhoppning om att det ska börja hjälpa i stället för stjälpa

Det är bland annat övningar som syftar till att försöka skapa empati för brottsoffret hos gärningspersonerna som visat sig öka risken för återfall hos de dömda sexualbrottslingarna. En sådan övning är att den kriminella får skriva låtsasbrev till sina våldtäktsoffer.

Inriktningen för programmet ska nu i stället mer fokusera på att lära fångarna att kontrollera sin drift och i förefintliga fall sexuella böjelse gentemot barn. På så sätt tror man att det i framtiden ska bli tryggare att släppa ut dessa personer i samhället än vad det hittills varit.

– En stor del om förståelse för brottsoffers situation tar vi bort, med motivet att den typen av inslag har visat sig kunna ge omvänd effekt. Det vill säga att det ökar risken för återfall, säger Martin Lardén, chef över Kriminalvårdens behandlingsprogram, i en kommentar till Sveriges Radio.

Lardén är självkritisk inför det faktum att Kriminalvården i tjugo års tid släppt ut pedofiler i samhället som inte varit rehabiliterade utan tvärtom med ökad risk att begå nya sexbrott mot barn.

– Tittar man tillbaka är det oacceptabelt.

”Tomas” återföll i sexbrott mot barn
SR har även intervjuat en av de pedofiler som genomgått Ros-programmet, inklusive de nu uppmärksammade empatiövningarna, och som sedan återföll i nya sexbrott mot barn. Den statliga radiokanalen väljer att skydda mannens identitet och ger honom det fingerade namnet ”Tomas”.

”Tomas” är nu åter utsläppt i samhället efter att ha avtjänat sin senaste fängelsevistelse för sexbrott mot barn. Han berättar att han fick skriva brev till brottsoffer där han tog på sig ansvaret för handlingarna.

Han säger samtidigt att han utsatt så många barn för övergrepp att han inte kunde skriva brev till alla utan fick begränsa sig till ett av brottsoffren. ”Tomas” menar att hans konsumtion av barnporr varit ett sätt att lindra sin psykiska ohälsa och tror inte att brevskrivandet i Ros-programmet gjort vare sig till eller ifrån.