KRITIK: Det svenska kulturarvet hånas på nya Nationalmuseum

Delningar

➤ KULTUR För en vecka sedan återinvigdes Nationalmuseum i Stockholm. Museet, som också är en statlig myndighet, har (haft) som uppgift är att visa upp och värna traditionell svensk konst och design som en del av det svenska kulturarvet. Känslorna bland besökarna är dock upprörda när man nu i stället ägnar sig åt att håna bland annat en av landets mest älskade och världsberömda konstnärer, Anders Zorn. Inifrån kulturetablissemanget reses även krav på att museet ändrar sitt alltför nationalistiskt klingande namn.

Den granskande journalisten Susanne Nyman Furugård är en av de många besökare på nya Nationalmuseum som vittnar om att ha fått upplevelsen förstörd av vänsteraktivistiska och oikofoba ”konstverk” som man anser inte hör hemma i ett sådant sammanhang. Hon kommenterar det spolierade besöket i ett inlägg på Twitter som fått många sympatikommentarer.

Framför Anders Zorns målning ”Midsommardans” har exempelvis en plastmonter placerats i vilken kastats in ett antal köttfärsförpackningar men där innehållet i stället är strimlade dalahästar. Skapelsen som bär namnet ”How to cook souvenir” har förfärdigats av en Peter Johansson, för de flesta svenskar sannolikt helt okänd men i kulturkretsar uppmärksammad för bland annat en inlämnad ansökan till Falu kommun om att få riva Carl Larsson-gården i Sundborn.

Medan Zorns klassiska tavla talar för sig själv måste Johanssons, enligt kritikerna malplacerade kreation, förklaras. Sålunda kan Nationalmuseums besökare läsa att verkets syfte är att ifrågasätta den nationella identiteten och ge den ett utgånget bäst före-datum.

För säkerhets skull har dock även ”Midsommardans” kompletterats med en kritisk text som talar om för besökarna att Zorn med sitt verk ger en falsk bild av svenska traditioner och svensk historia som inte har något med verkligheten att göra.

Johanssons installation försvaras av museets ledning och det av miljöpartisten Alice Bah Kunkhe styrda Kulturdepartementet utifrån de nya vänsterliberalt politiska skrivningar som på senare tid lagts till i Nationalmuseums uppdrag. Tidigare angavs där att fokus låg på de äldre och traditionella konstformerna, men nu lyfts i stället fram sådant som att verksamheten ska präglas av ”kulturell förnyelse” och ett ”jämställdhets- och mångfaldsperspektiv”.

Den rödgröna regeringens kulturpolitik har tidigare kritiserats för att förvandla museer till propagandacentraler, där traditionella museiuppdrag ställs åt sidan till förmån för målsättningar som att ”stärka toleransen för mångkultur”. Inom kulturvänstern sticker Nationalmuseum ofta lite extra i ögonen eftersom det här så tydligt har handlat om att värna och till allmänheten föra ut det traditionella och det svenska.

Nationalmuseum har därför fått delvis nya statuter som gör provocerande installationer som Johanssons till en del av uppdraget. Det har också gjort det möjligt att plocka bort välkända verk som alltför tydligt minner betraktaren om nationalism.

Således har välkända och omtyckta ”Karl XII:s likfärd” av Gustaf Cederström tagits bort från besökarnas blickfång och placerats på en undanskymd plats långt in i lokalerna. Den saknar konsthistoriskt värde menar förståsigpåare och är bara intressant för den som umgås med förlegade ting som nationalromantik och nationalism.

Borttagningen ifrågasätts samtidigt av många besökare eftersom en av de övergripande målsättningarna med att renovera Nationalmuseum skulle vara att återskapa museets ursprungliga 1800-talskaraktär.

På sina håll inom kulturetablissemanget reses dock krav på mer än att ta bort verk som kan bidra till nationalromantiska stämningar. Själva namnet ”Nationalmuseum” anses politisk inkorrekt och ett namnbyte förordas.

”Internationalmuseum” har föreslagits. Ett sådant namnbyte får stöd från bland annat Sveriges Radios kulturredaktion där man tycker att museets namn är ”en sko som klämmer”.

Uppdatering:
Nationalmuseum skriver i ett mejl till Samhällsnytt att Karl XII likfärd inte har ”tagits bort” (i bemärkelsen förpassats till källaren) utan finns att beskåda på annan (betydligt mer undanskymd) plats i museet för den intresserade.

Detta var inte obekant för redaktionen när artikeln skrevs. Det som åsyftades var att tavlan tagits bort från den fondvägg där den alltid hängt som blickfång för museibesökarna. Detta har nu förtydligats i texten

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.