Svenska kyrkan tar första steget mot att avskaffa samvetsfriheten och kräva att alla präster viger homosexuella par. Kyrkomötet har bifallit socialdemokraten Jesper Eneroths motion om att ta fram riktlinjer som gör det möjligt att korsförhöra prästkandidater om deras inställning till samkönade vigslar – och att ”öppenhet” i frågan – det vill säga villighet att viga samkönade – ska vara ett anställningskrav. Samtidigt avslogs en annan motion som tvärtom ville stärka samvetsfriheten.
Kyrkomötet har beslutat att bifalla S-toppen Jesper Eneroths motion (2025:113), som innebär att kyrkostyrelsen får i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur församlingar och pastorat vid nyanställning av präster kan fråga ut kandidater om deras syn på vigsel av samkönade par.
I samma uppdrag ingår att klargöra att beredskap att viga alla typer av par enligt Svenska kyrkans ordning “ska kunna ses som en förutsättning” för att inneha en prästtjänst.
Formellt handlar beslutet ännu inte om någon förändring av kyrkoordningen, utan om att ta fram vägledande riktlinjer. Men i praktiken innebär det att dörren nu öppnas för en framtida ändring av regelverket, där en präst som inte vill viga samkönade par kan uteslutas redan vid anställningsintervjun.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
LÄS ÄVEN: “Pride har blivit Sveriges nya Gud” – skolavslutning med Prideflaggor och kondomer till barnen
Mot bakgrund av att Socialdemokraterna, Eneroths nomineringsgrupp, är kyrkomötets största parti, är bedömningen att de kommande riktlinjerna kan kom att bli styrande. Det är oklart i motionens formulering om kravet bara ska kunna ställas vid nyanställning av präster eller även på tidigare anställda så att samvetsfrihet blir ett skäl för uppsägning.
Samvetsfriheten består – tills vidare
Sedan beslutet om könsneutrala äktenskap 2009 gäller att präster inte är skyldiga att själva förrätta vigslar mellan personer av samma kön, så länge kyrkoherden ser till att vigseln ändå kan ske i församlingen. Denna praxis, ofta kallad samvetsfrihet, bekräftas i flera tidigare beslut av läronämnden.
LÄS ÄVEN: Svenska kyrkan börjar med Pride-kläder: ”Vårt kyrkliga uttryck”
Kyrkomötets bifall till Eneroths motion innebär dock ett skifte i tonläge – från att respektera prästers individuella samvete till att betrakta öppenhet för samkönade vigslar som ett uttryck för som det formuleras i motionen “ansvarstagande inför det uppdrag man söker”.
Kritiseras för nyspråk
Bland dem som reagerat finns Bengt Olof Dike, tidigare kyrkomötesledamot och mångårig samhällsdebattör, som i en debattartikel i Kyrkans tidning riktar skarp kritik mot Eneroth och hans förslag. Dike menar att motionen i praktiken innebär åsiktsregistrering vid anställningsintervjuer och att präster med “fel” uppfattning kan sorteras bort.
”Den sökandes bekräftelse av att viga samkönade är inte en begränsning av samvetsfriheten utan ett uttryck för ansvarstagande inför det uppdrag man söker”, hävdar Eneroth i sin motion.
”Tvånget är ansvar men samvetsfriheten består – en ny tolkning av samvetsfrihet!”, svarar Dike syrligt och varnar för att en sådan ordning också skulle förvärra prästbristen och flytta fokus från kyrkans egentliga uppdrag.
Han anklagar Eneroth för att “slå in öppna dörrar” i en fråga som redan avgjordes 2009, och menar att kyrkan i stället borde ägna sig åt sin kärnverksamhet: evangelisation och gudstjänstliv.
Motion om ökad samvetsfrihet avslogs
Samtidigt som Eneroths motion bifölls avslogs en annan motion (2025:5) med titeln “Värna samvetsfriheten”. Motionären ville att kyrkostyrelsen skulle “skärpa bestämmelserna” om anställdas rätt till samvetsfrihet, bland annat för att skydda präster som inte vill viga samkönade par.
LÄS ÄVEN: Svenska kyrkan arrangerar allsång med dragqueen
Utskottet rekommenderade avslag med hänvisning till att det inte finns någon formell samvetsklausul i kyrkoordningen, och att det inte vore önskvärt att införa en sådan. Kyrkomötet följde utskottet och avslog motionen.
Nästa steg: Kyrkostyrelsen tar fram riktlinjer
Nu är det upp till kyrkostyrelsen – där Eneroth själv sitter – att ta fram de begärda riktlinjerna. När dessa presenteras – troligen under 2026 – kan de komma att förändra hur Svenska kyrkan bedömer prästkandidater och hur långt samvetsfriheten i praktiken sträcker sig.
Frågan är inte avgjord, men kursen är utstakad: mot en kyrka där ”beredskap” att viga samkönade par kan bli ett villkor för att erhålla en prästtjänst.
Selektiva krav på ”inkludering”
Medan präster i Svenska kyrkan nu riskerar att i framtiden behöva redovisa sin inställning till samkönade vigslar för att kunna anställas, ställs inga motsvarande krav på imamer eller muslimska församlingar i Sverige.
Homofobi är enligt flera internationella undersökningar betydligt mer utbredd i den muslimska världen än bland kristna trosriktningar, och i länder som Iran, Afghanistan och Saudiarabien straffas homosexualitet fortfarande med döden – ofta genom hängning eller stening. Den absolut majoriteten muslimer i Sverige har sina rötter i den delen av världen.
Endast kyrkan ska ”rensas på homofobi”
Trots detta saknas helt motsvarande krav från politiskt håll eller från medier som gärna vill “rensa ut homofobi” ur Svenska kyrkan. C-märkta Norrtelje Tidning, vars ledarsida kräver att ”homofoba präster kastas ut ur kyrkan”, har aldrig riktat ett liknande upprop mot imamer eller muslimska församlingar, trots välkända fall av intolerans och hatbudskap i vissa moskéer.
LÄS ÄVEN: C-tidning kräver att ”homofoba” präster kastas ut ur kyrkan – inget liknande för moskéer
Samma debattörer som anklagar präster för att inte vara tillräckligt inkluderande kritiseras för att tiga om och se genom fingrarna med de betydligt grövre uttryck för homofobi som finns inom islam jämfört med kristendomen. Kritikerna menar att inkluderingskravet bara tycks gälla kristna – en form av moralisk asymmetri där majoritetskyrkan ständigt ställs till svars, medan minoritetsreligioner skonas från offentlig granskning och krav.
Centerpartiet, vars tidningar driver denna typ av krav mot kyrkan, beslutade på sin partistämma 2021 att verka för statligt stödd utbildning av imamer i ”svenska värderingar”, däribland jämställdhet och tolerans för sexuella minoriteter. Trots beslutet har ingen konkret utbildningssatsning genomförts, och frågan tycks ha fallit i glömska.
