Från EU-vurmande politiskt håll framhålls ofta den fria rörligheten som en av de stora fördelarna med unionsmedlemskapet. Det visar sig dock att en mycket liten andel av medlemsländernas befolkning väljer att bosätta sig i något annat EU-land, bland svenskar bara drygt en procent.

Intresset bland svenskar för att flytta till ett annat EU-land har under lång tid legat på samma låga nivå. För EU som helhet är siffran något högre och här har också en viss ökning kunnat skönjas det senaste decenniet. Det visar siffror från EU:s statistikorgan Eurostat.

Det som i huvudsak drar upp siffran är dock samma fenomen som gäller för den globala migrationen, dvs att människor av primärt ekonomiska skäl flyttar från fattiga och lågutvecklade länder till rikare och mer högutvecklade länder.

I EU är det Rumänien som uppvisar den högsta siffran för andel av befolkningen som valt att bosätta sig i ett annat EU-land. Var femte rumänsk medborgare lever och arbetar utanför hemlandet.

Den stora vågen av romskrumänska tiggare som sköljt över bland annat Sverige sedan Rumänien släpptes in som fullvärdig EU-medlem är inte inräknad. Många av de hitresta tiggarna bryter dessutom mot regelverket som endast tillåter vistelse i annat EU-land under tre månader om man saknar fast adress eller arbete.

Kroatien och de baltiska länderna uppvisar också relativt höga siffror för andel av befolkningen som valt att flytta till ett annat EU-land. I mer högutvecklade länder som Frankrike, Storbritannien och Tyskland är siffran lika låg som för Sverige, runt en procent.

I Norge, som inte är med i EU, är intresset för att bosätta sig i ett EU-land (förutom Sverige) dock något högre, trots landets höga välstånd. Två procent av norrmännen har gjort ett sådant livsval.