➤ KRÖNIKA I dagens jämställda Sverige får feministerna det allt svårare att legitimera sin existens, i synnerhet som de valt att ducka för de jämställdhetsfrågor som hör vår egen tid till – exempelvis den kulturella och religiösa misogyni som kommit till vårt land på en bärvåg av migranter från världens mest ojämställda hörn. Här ser man tvärtom feminister träda fram och försvara patriarkala strukturer som de annars ondgör sig över och hävdar genomsyrar det svenska majoritetssamhället.

För de svenska manshatarna kom kampanjen #metoo som en skänk från ovan. En fantastisk möjlighet att blåsa liv i det halvt avsomnade könskriget och leda uppmärksamheten bort från musikfestivalernas taharrush. Jag vet inte om det var Cissi Wallins avsikt med att outa Fredrik Virtanen som våldtäktsman att kollektivt skuldbelägga hela det manliga släktet eller om hon tvärtom ville hänga ut ett svin som ger den svenske mannen ett oförtjänt dåligt rykte. Vad som är tydligt är däremot att de som exploaterar Wallins utpekande av Virtanen har en misandrisk agenda.

Ett av de grövsta exemplen på detta är studenten Sara Fälting som i söndags tog initiativ till en #metoo-manifestation i Uppsala. Hennes hatobjekt är den svenske ”CIS-mannen” – ett pejorativt radikalfeministiskt begrepp för alla vanliga män med normföljande värderingar som anses vara värda avsky därför att de inte är normbrytande homo- eller transsexuella.

I programförklaringen till sin manifestation är Sara tydlig med att den inte handlar om att uppmärksamma den klick män som våldtar och trakasserar, utan att peka ut CIS-mannen som samhällets ondska personifierad och som en person som utnyttjar ”ickebinära och transpersoner”. Att vara CIS-man innebär bl.a. att man har en heteronormativ sexuell identitet. Det är därför oklart hur Sara menar att CIS-män utnyttjar personer tillhörande sexuella minoriteter som det är ytterst osannolikt att de skulle inleda en sex- eller kärleksrelation med, våldta eller tafsa på.

Sara är också noga med att slå fast att hennes manifestation är ”alla människors lika värde”-certifierad. De 95 procent av den manliga halvan av befolkningen som är CIS-män är dock undantagna eftersom det är mot den gruppen man ska träffas och hetsa. Men resten är i varje fall lika mycket värda.

Mja, undantagna från Saras likavärdesprincip är ju också alla kvinnor som röstar på ”fel” parti. Våldtagna och sexuellt trakasserade kvinnor som sympatiserar med SD gör Sara klart är portade från manifestationen. Deras berättelser vill hon inte höra. Men de närmast sörjande som sen blir kvar är åtminstone lika mycket värda. Det är vackert så.

Alla feministiska manshatare är inte kvinnor. Det finns även en del män därute med en osunt masochistisk identitet som under hastaggen #metoo nu fått en chans att få utlopp för sin böjelse, män som får sina kickar av att komma ut och bli avskydda som de manssvin de anser att de är, därför att de minsann drog en flicka i håret en gång i lågstadiet. Har du någonsin dragit ut en stol, öppnat en dörr eller hjälpt en kvinna på med kappan bör du sannolikt också räkna dig till gruppen mansgrisar och #metoo-bikta dig.

Vi har de senaste åren sett en våg av sexuella övergrepp och trakasserier på bl.a. musikfestivaler, nyårsfiranden och badhus där gärningspersonerna så gott som uteslutande enligt polisen är unga utomvästliga asylinvandrare. Det fenomenet har dagens #metoo-aktivister hanterat på ett diametralt motsatt sätt.

Den som velat problematisera den osvenska kulturella kvinnosyn som bidrar till att sänka trösklarna för sådana handlingar bland unga invandrarmän, har skällts för att vara rasister. Den mest jämställda och kvinnorespekterande gruppen män i hela världen – den svenske CIS-mannen – är däremot fritt kollektivt villebråd.

Man bör vara försiktig med att generalisera. Samtidigt är generaliseringen ett nödvändigt verktyg för att synliggöra mönster. Det är en svår balansgång. Att göra den avvägningen underlättas inte av att vänsterliberala postmodernistiska krafter i samhället vänt uppochned på logiken och legitimerar grova generaliseringar där grunden för sådana är svag – t ex misogyni bland svenska CIS-män – och fördömer generaliseringar där grunden för sådana är väsentligt starkare – t ex misogyni i vissa invandrargrupper.

Även den svenska regeringen – som inte lyft ett finger mot att svenska tjejer inte längre kan besöka ett badhus eller en musikfestival utan att bli sexuellt trakasserade eller värre – ger nu den kollektivt mansutpekande #metoo-kampanjen sitt oreserverade stöd. Flera ministrar ska nu bjuda in företrädare för myndigheter, arbetsmarknadens parter m.fl. för att diskutera åtgärder. För ”så här kan vi inte ha det”, menar jämställdhetsminister Åsa Regnér.

Jag säger inte att det är lämpligt, men lek med tanken att det drogs igång en #metoo-kampanj för unga tjejer som utsatts för övergrepp från ’ensamkommande flyktingbarn’ på badhus och musikfestivaler. Eller ponera att Sveriges pensionärer drog igång en #metoo-kampanj för alla äldre som får sina hem länsade och bakkonton tömda av romska tjuvligor. Eller en #metoo-kampanj för ungdomar som blivit rånade på sin mobil av invandrargäng.

Det är typer av brott som begås kontinuerligt i Sverige idag och som skulle behöva få mer medial uppmärksamhet som samhällsfenomen snarare än bara enskilda notiser i nyhetsrapporteringen. Är det någon som kan se mediaetablissemanget, regeringen eller de feministiska aktivisterna backa upp sådana kampanjer med manifestationer och toppmöten i Rosenbad? Däremot är det lätt att för sitt inre öra höra dessa aktörers skarpa fördömanden av dylika initiativ.

Den svenska CIS-mannen är inte förtjänt av att kollektivt demoniseras i hetskampanjer som #metoo. Tvärtom är den svenske CIS-mannen en person som kvinnor borde hylla som ett föredöme. Det är hans respektfulla kvinnosyn som gör att svenska kvinnor kan leva ett mer jämställt liv än någon annan kvinna på jorden.

Häng gärna ut de som falskflaggat sig som kvinnosakens riddare men bakom fasaden är svin – vare sig de är poliser som ’Kapten Klänning’ eller kolumnister på en stor kvällstidning. Men dra sedan igång en ny #metoo-kampanj där ni delar med er av alla era positiva upplevelser av världens bästa man – den svenska CIS-mannen. Honom förutan skulle svenska kvinnor ha helt andra livsvillkor. I Saudiarabien, Iran och Afghanistan finns inga svenska CIS-män – svenska kvinnor kan skatta sig lyckliga som har honom.

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.