➤ KRÖNIKA  Maskrospartiet är ett politiskt ogräs. För att en gång startat som ett hedervärt för miljön kämpande parti har man urartat till ohederligt svängdörrsparti för islam. Man har svikit de flesta vallöften och förlorat merparten av sina gräsrötter. Men trots väljarnas utrotningsförsök har dess partiledning slagit rot i den välkomnande, näringsrika regeringsmyllan. Sällan har så många haft så få att tacka för så mycket elände.

Via sina nyckelpositioner i departementen kan dess ministrar med skattefinansierade bidrag fördolt stödja det otal muslimska organisationer som under demokratiska fasader bekämpar det svenska samhället. Dit hör t.ex. studieförbundet Ibn Rushd som liksom övriga styrs av det mäktiga Muslimska brödraskapet. En rörelse som av en rad länder betraktas som en terrororganisation.

Biståndsminister och vice statsminister Isabella Lövin kan från UD påverka det växande bidragsregnet över alla dessa muslimska föreningar. Svenska skattebetalare bekostar alltså oinformerade den propaganda som har som mål att krossa det svenska demokratiska samhället. Socialdemokraterna för tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen) har nära kontakter med Muslimska brödraskapet och stödjer bidragen till islamska föreningar. Dess ordförande Ulf Bjereld har maktpositioner när det gäller att fördela skattestöd. Bl.a. genom Myndigheten för stöd till trossamfund. Utrikesminister Margot Wallström för också en starkt Israelfientlig politik.

Från kulturdepartementet för Alice Bah Kuhnke en oblyg promuslimsk politik. Från utbildningsdepartementet kan Gustaf Fridolin stödja islams strävan mot världskalifatet och ivrigt förespråka muslimsk invandring. Från näringsdepartementet bidrar bostadsminister Peter Eriksson till integrationsfiaskot, växande parallellsamhällen och islamiseringen. Han är stolt över Miljöpartiets insatser för att ”ensamkommande flyktingbarn” ska få stanna i Sverige.

Fridolins mentor Mehmet Kaplan var tidigare ordförande i Sveriges unga muslimer.  Han tvingades avgå som bostadsminister efter att ha avslöjats som islamist. Hans kontakter med den muslimska extremistorganisationen Grå vargarna blev hans fall. Yasri Kahn är grundare av Svenska muslimer för fred och rättvisa. Han tvingades avsäga sig alla uppdrag för Miljöpartiet efter att ha vägrat skaka hand med kvinnor. Åsa Romson kallade terrordåden den 11 september för ”olyckor”. Detta och en rad andra politiska grodor tvingade henne att avgå.

Mohamed Temsamani är ordförande för Förenade islamska föreningar i Sverige. Anklagad för att vara islamist. Ses ofta göra Rabaatecknet (fyra fingrar i luften) som är en signal om att man stödjer Muslimska brödraskapet. Miljöpartiet i Stockholm har uppmanat honom att lämna sina uppdrag i partiet.

Den kanske mest rabiata invandrarvurmaren i Miljöpartiet är Maria Ferm. Hon är beredd att gå långt för att kämpa mot svenska värderingar och svenskars rätt till sitt land. Hon smusslade från regeringen undan larmrapporter från polis, Säpo och Migrationsverket om den väntande tsumaniinvandringen 2015.  Det gjorde att Sverige stod oförberett på det kaos som blev följden och vars effekter vi nu dyrt fortsatt får betala för i form kulturmotsättningar, kriminalitet, terror och urvattnad välfärd.

Nalin Pekgul, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, var den första muslimen i riksdagen. Hon har länge varnat för att islamister har tagit över Miljöpartiet på alla nivåer. Även tidigare språkröret Birger Schlaug har starkt kritiserat sitt parti för att ha övergivit sina ideal och blivit ett vänsterparti till vänster om kommunisterna. En rad tunga miljöpartister väljer nu att inte ställa upp inför nästa val. Carl Schlyter, Valter Mutt, Annika Lillemets m.fl. hoppar av. De stöds av åtta tidigare språkrör.

Man frågar sig hur detta är möjligt. Hur kan ett litet parti så till den grad sabotera ett land?

En stor del av förklaringen är att svensk media med förkrossande majoritet befolkas av miljöpartistiska journalister. De delar inte min bild av situationen och skulle inte drömma om att rapportera om det denna krönika handlar om. Kring allt det jag här av utrymmesskäl bara kunnat skrapa på ytan om. Antingen för att de inte förstår sammanhangen – eller för att de förstår hur rasande svenska folket skulle bli om de ärligt rapporterade fakta om den av Miljöpartiet stödda islamiseringen av Sverige. Det drabbar inte bara infödda svenskar – det gör livet oerhört svårt för alla de nysvenskar som ärligt kämpar för att integreras i sitt nya hemland.