Mira Aksoy togs inte på allvar när hon beskrev sina symptom – nu har hon avancerad cancer

När 23-åriga Mira Aksoy för tre år sedan insjuknade i cancer togs hon inte på allvar av den svenska sjukvården. Hon sökte vård för sina symptom, men avfärdades som hypokondriker.
– Jag minns till och med att någon sade: ”Ät ordentligt med grönsaker”, berättar Mira för Samnytt.

Det var under 2018 som Samnytt-skribenten Mira Aksoy upptäckte att det var något som inte var som det skulle i hennes kropp.

– Jag sökte först vård för att jag började bli lite trött. Jag fick känningar som sade mig att något inte står rätt till, berättar hon för Samnytt.

– Det var orkeslöshet, glömska, att jag inte orkade göra saker som jag brukar göra.

Till en början misstänkte Mira att det hade att göra med hennes nya arbete som butikschef och att hon jobbade mycket. Men symptomen blev fler, och stämde inte in på utmattningssymptom. Bland annat blev hon ofta sjuk och det tog då lång tid innan hon blev frisk igen.

Sökte vård ett tiotal gånger

Mira blev orolig och gick till vårdcentralen. Men där fick hon ingen hjälp.

– När jag sökte vård tog de i princip inga prover. De ställde några frågor och gjorde en klinisk undersökning där de lyssnade på mina lungor. Sedan skickade de mig aldrig vidare.

Hon fortsatte att söka vård på fler vårdcentralet och sjukhus. Sammanlagt ett tiotal gånger under närmare två års tid.

– De sade att jag är en ung tjej och behandlade mig som en hypokondriker. De tog mig inte på allvar, berättar Mira.

– De tyckte att jag var ung och frisk. Jag minns till och med att någon sade: ”Ät ordentligt med grönsaker”.

Flyttade till Norge

I slutet av 2019 flyttade Mira till Norge tillsammans med sin sambo. I samband med det insjuknade både hon, sambon och hennes väninnor i influensa. Sambon blev frisk, och även hennes kompisar, men inte Mira.

– När de blev friska så blev inte jag frisk, berättar hon.

Runt nyår blev symptomen fler. Miras hud började klia, hon var ofta trött och hade feber under eftermiddagarna.

– Det blev värre. Det kliade mer på hela kroppen. Och då blev jag väldigt nervös, berättar hon.

Och en kväll i februari gjorde Mira en skrämmande upptäckt.

– Jag hade en jättestor knöl i armhålan på kvällen. Jag tänkte: ”Men gud, vad är det för någonting?” Jag blev jätterädd. Efter en timme hade den tiodubblats och var jättestor. Den var stor som en tennisboll.

Cancerbesked

Dagen därpå gick Mira tillsammans med sin sambo till vårdcentralen i Norge för att kolla upp knölen.

– Jag satt med min sambo på väntrummet. Det var på Alla hjärtans dag förra året, berättar hon.

– När vi sitter i väntrummet skojar jag lite om att mitt stjärntecken är Kräfta, och på norska heter cancer kreft.

Efter att ha träffat läkaren ombads hon stanna kvar i väntrummet på vårdcentralen. När läkaren efter en stund kom ut igen tänkte Mira först gå in ensam till läkaren.

– Då sade han att det är nog bra om min sambo följer med också. Då blev jag livrädd, berättar Mira.

– Läkaren sade att han aldrig haft ett sådant fall, men att mina symptom var ett skolboksexempel på cancer.

Hodgkins lymfom

Mira skickades omedelbart på utredning för att slå fast om hon hade cancer, och i sådana fall vilken variant.

– Det gjordes så fort som möjligt, berättar Mira.

– Fredagen den 14:e var jag på vårdcentralen och redan på måndagen den 17:e började utredningen. Det var mitt första besök på sjukhuset med prover.

Under en och en halv veckas tid genomgick Mira därefter ett stort antal provtagningar. Bland annat blodprov, benmärgsprov och biopsier togs. Under vissa av undersökningarna sövdes hon ned.

I början av mars förra året fick Mira sin cancerdiagnos: Hodgkins lymfom IIIB. Det är en avancerad form av cancer i lymfkörtlarna där det fjärde stadiet är det längst framskridna.

– Jag fick diagnosen väldigt snabbt från det att jag sökte vård i Norge, konstaterar Mira.

Cellgifter

Under våren förra året påbörjade Mira en intensiv cellgiftsbehandling. Den pågick hela sommaren. I september fick hon beskedet att hon var cancerfri.

Bara några veckor senare upptäckte Mira att hon återigen hade symptom hon kände igen från innan cancerdiagnosen. Cancern var tillbaka.

Behandlingarna återupptogs och i februari i år konstaterades att cancern spridit sig till skelettet.

– Jag fick grova bröstsmärtor i skelettet, i bröstbenet. Det spred sig och blev värre och värre. Jag kunde inte sätta mig upp själv, jag kunde inte lägga mig ned själv. Jag kunde inte hosta, skratta eller gråta, berättar Mira.

”Överdos av cellgifter”

Imorgon kommer Mira läggas in på sjukhus för en ”högintensiv cellgiftsbehandling”. Det är den fjärde sådana behandlingen hon genomgår.

– Den pågår mellan fyra och dagar. Det kallas på norska för höstekur, en skördekur. En vecka efter det skördar man stamceller från mitt blod, berättar Mira.

Mira ska under våren genomgå något som kallas autologisk stamcellstransplantation. Det innebär att de stamceller som tagits från blodet återförs till kroppen efter cellgiftsbehandlingen.

– Man ger mig en överdos av cellgifter. Det blir som att starta om mitt immunförsvar från noll, förklarar Mira.

– Det är för att försöka se till att all cancer verkligen är borta. Det är en väldigt krävande process. Förhoppningsvis fungerar den så jag blir fri från det här.

Besviken över svenska sjukvården

Mira Aksoy är besviken på hur hon blev bemött av sjukvården i Sverige och att det krävdes en flytt till Norge för att få rätt vård.

– De tog mig inte på allvar, säger hon och fortsätter:

– Jag tror det är något fel på primärvården i Sverige. Kanske att man har brist på resurser och bara prioriterar det som är väldigt uppenbart.

Hon understryker att hon sökte vård på flera olika vårdcentraler, så det var inte bara någon enstaka mottagning som brast i bemötandet.

”Mycket bättre i Norge”

Mira poängterar att vården är långt ifrån perfekt i Norge och tar flera exempel på sådant som hade kunnat vara bättre. Det övergripande intrycket är dock att vården är bättre i Norge än i Sverige.

– Generellt har jag blivit väldigt väl bemött. Jag kommer alltid snabbt i kontakt med läkaren och jag har väldigt bra kontakt med den specialistonkolog jag har. Allt är generellt sett mycket mycket bättre i Norge, säger hon.

Mira är medveten om att det är lite orättvist att jämföra svensk vård med norsk vård utifrån hur hon bemöttes i Sverige.

– I Sverige hade jag inte lika tydliga symptom, säger hon men invänder:

– Samtidigt tänker jag att om de tagit rätt prov i Sverige eller ställt fler frågor så hade de upptäckt cancern.

– Just nu vet jag inte hur stor chans jag har att överleva och jag vågar inte fråga, säger Mira Aksoy.