Är det statens uppgift att detaljreglera varje del av våra ekonomiska liv, eller finns det en gräns där skyddsåtgärder riskerar att bli alltför långtgående? Under de senaste åren har ett stort antal nya regler, direktiv och lagförslag införts med målet att stärka konsumentskyddet. Ambitionen har varit att minska risker, överskuldsättning och oseriösa aktörer. Samtidigt väcks frågan om hur effektiva dessa åtgärder är i praktiken, särskilt i en snabbt föränderlig digital ekonomi.
Digitaliseringen har gjort nationsgränserna mindre relevanta för handeln
En central utmaning i dagens regleringspolitik är att nationell lagstiftning verkar i en global digital miljö. I takt med att handeln och tjänstesektorn flyttat online har geografiska gränser fått minskad betydelse för konsumenter. Tjänster som begränsas nationellt kan ofta nås via aktörer etablerade i andra EU-länder eller utanför unionen.
Detta märks tydligt inom underhållning och digitala tjänster. När regelverken inom den svenska licensmarknaden skärps kan vissa användare välja att söka sig till alternativ utanför det svenska systemet. För den som vill förstå hur spel utanför den svenska licensmodellen fungerar finns exempelvis guider som beskriver casinon utomlands och hur de skiljer sig från svenska licensierade aktörer. Det är dock viktigt att vara medveten om att sådana alternativ inte omfattas av samma konsumentskydd och tillsyn.
Att försöka helt begränsa tillgången till digitala tjänster över nationsgränser är tekniskt och juridiskt komplicerat. När nya restriktioner införs kan det påverka både företags konkurrensvillkor och konsumenters beteende. Svenska företag måste anpassa sig till ett strikt regelverk, medan konsumenter i vissa fall väljer lösningar utanför det nationella systemet.
Konsumentrörelser från nationella system till globala alternativ
Effekterna av regleringar blir även synliga på kreditmarknaden. Myndigheter har under senare år infört åtgärder för att dämpa överskuldsättning, bland annat genom striktare kreditprövningar och makrotillsyn. Statistik visar att nyutlåningen av blancolån minskade från cirka 8 miljarder kronor per månad 2022 till omkring 5 miljarder kronor 2024.
Samtidigt innebär minskad traditionell utlåning inte nödvändigtvis att behovet av krediter försvinner. I stället har andra finansieringsformer, såsom fakturaköp och “köp nu, betala sen”-lösningar, ökat i omfattning. Detta kan beskrivas som en förskjutning snarare än en eliminering av kreditbehovet. Konsumenter anpassar sig till de alternativ som finns tillgängliga, vilket i vissa fall kan innebära mindre överblickbara skuldsituationer.
Parallellt har hushållens betalningsförmåga påverkats av den generella kostnadsutvecklingen. Uppgifter visar att en betydande andel kunder hos vissa konsumentkreditinstitut fått inkassokrav under det senaste året. Det indikerar att överskuldsättning fortsatt är en utmaning, även om dess uttryck förändras. Istället för ett större samlat lån kan skuldbilden bestå av flera mindre krediter och delbetalningar.
Dags för en nyanserad diskussion om reglering och ekonomisk frihet
Debatten om regleringar handlar ytterst om balans. Å ena sidan finns behovet av att skydda konsumenter mot oseriösa aktörer och ekonomiska risker. Å andra sidan kan alltför omfattande eller komplexa regler få oavsiktliga konsekvenser, såsom att verksamhet och konsumtion flyttas utanför det reglerade systemet.
En hållbar ekonomisk politik behöver därför kombinera tydliga skyddsmekanismer med transparens och proportionerliga krav. Konsumentskydd kan stärkas genom information, utbildning och effektiva tillsynsverktyg, snarare än enbart genom ytterligare restriktioner. I en globaliserad och digitaliserad ekonomi krävs lösningar som tar hänsyn till hur marknader faktiskt fungerar.
Utmaningar i statens roll som tillsynsaktör
Staten har under lång tid haft en aktiv roll i att reglera finansmarknaden. Krav på kundkännedom, riskbedömning och regelefterlevnad syftar till att motverka penningtvätt och finansiell brottslighet. Samtidigt kan höga regelefterlevnadskrav påverka bankernas riskbedömningar och leda till att vissa kunder nekas tjänster.
Rapporter visar att antalet nekade bankkonton har ökat mellan 2023 och 2024, vilket innebär att fler personer haft svårigheter att få tillgång till grundläggande finansiella tjänster. I ett samhälle där kontanthanteringen minskat kraftigt får detta särskild betydelse. Tillgång till ett bankkonto är i praktiken en förutsättning för att delta fullt ut i det ekonomiska livet.
När etablerade aktörer av risk- eller regelhänsyn säger nej kan vissa individer söka alternativa lösningar. Det kan handla om informella arrangemang eller aktörer med svagare tillsyn. Detta illustrerar den svåra avvägningen mellan höga säkerhetskrav och finansiell inkludering. Frågan är hur regelverken kan utformas så att de både skyddar systemet och säkerställer att människor inte hamnar utanför det.
