I en krönika i Fokus sätter Sofie Löwenmark offentliga ord på något som många av oss uppmärksammat – hur det svenska språket gradvis försvinner från våra offentliga miljöer i takt med hög invandring och bristande integration. Hon varnar för långtgående sociala, ekonomiska och demokratiska konsekvenser när ett gemensamt språk inte längre kan tas för givet.
Förändringen kom smygande, men är i dag påtaglig. I den miljö där Sofie Löwenmark bor – ett område som inte räknas som utsatt – hörs svenska numera sällan. I butiker, på bussar och i trappuppgångar dominerar andra språk. Enligt Fokus-krönikören är det ett tydligt tecken på hur snabbt den demografiska kartan ritats om, även utanför de problemområden som oftast figurerar i samhällsdebatten.
Löwenmark menar att språkfrågan visserligen berörs politiskt, kopplat till arbete och myndighetskontakter, men att ingen egentligen vill inse eller mäta problemets verkliga omfattning. Många i landet lever utan tillräckliga kunskaper i svenska – inte sällan fortfarande efter många år i Sverige. Det drabbar dem men också alla andra i samhället.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Forskning och siffror pekar åt samma håll
Redan för flera år sedan visade forskning att stora grupper saknar grundläggande svenskkunskaper. Enligt uppgifter som Löwenmark hänvisar till uppskattades omkring en fjärdedel av invånarna i vissa förorter inte behärska svenska. Liknande resultat framkom i journalistiska kartläggningar inför tidigare valrörelser.
LÄS ÄVEN: Tidöpartierna inför språkkrav i äldreomsorgen – ”Inte något integrationsprojekt”
För Fokus-krönikören är detta inte längre siffror i rapporter, utan något hon möter dagligen: i restauranger, hos frisören och i matbutiker där kommunikationen helt sker på andra språk än svenska. Det är en erfarenhet hon delar med många svenskar men som saknar en plattform med genomslag att slå larm på
Tolkar som vardagsrutin – miljardkostnader
De ekonomiska konsekvenserna är betydande av stora grupper i bidragsberoende i stället för arbete, bland annat på grund av att de inte behärskar språket. Men språkförbistringen drar även skattepengar på mång andra håll i samhället.
Löwenmark påtalat som exempel att alla medborgare har rätt till kostnadsfri tolk vid kontakter med myndigheter, även om de bott i Sverige i decennier. Det har lett till att tolkanvändning blivit en självklar del av vardagen inom vård, socialtjänst och rättsväsende. Redan för flera år sedan beräknades kostnaden uppgå till omkring två miljarder kronor årligen – en siffra som sannolikt ökat ytterligare.
Men enligt Fokus krönikör handlar problemet inte bara om pengar. Effektiviteten i samhällssystemen påverkas också. Polisutredningar tar längre tid, domstolsprocesser fördröjs och missförstånd riskerar att få allvarliga följder.
När språket försvinner mellan människor
Den kanske mest påtagliga konsekvensen syns dock i det lilla. Löwenmark beskriver hur vardagens enkla möten tunnas ut när språket saknas. Grannar som är vänliga, men som man aldrig kan samtala med. Det informella småpratet som bygger relationer i närsamhället uteblir.
Hon beskriver hur “personligheten, humorn och samtalen” går förlorade när orden saknas – och hur detta bidrar till social isolering, trots fysisk närhet. Mer tvångsblandning som just nu är ett förslag på tapeten löser inte det problemet, utan förvärrar det snarare.
Utsatta grupper drabbas hårdast
Språkbristen får särskilt allvarliga följder för redan utsatta grupper. Enligt Löwenmark kan kvinnor bli kvar i destruktiva relationer eftersom de inte kan göra sig förstådda. Äldre har svårt att kommunicera med sin hemtjänst. Barn som är födda i Sverige börjar skolan med mycket svaga kunskaper i svenska och halkar efter direkt.
LÄS ÄVEN: Jamal El-Haj vill stärka arabiska språkets ställning i Sverige
Det är i detta sammanhang hon ser hur det som ofta kallas parallellsamhällen växer fram – där språkgränser blir lika avgörande som geografiska.
Ett gemensamt språk i gungning
I sitt journalistiska arbete möter Löwenmark regelbundet personer som levt stora delar av sina liv i Sverige utan att lära sig svenska. Nyligen behövde hon intervjua en man som bott i landet i över 30 år och ändå inte kunde “ett enda ord svenska”.
I slutet av sin krönika blickar hon framåt med oro. I dag har omkring var fjärde invånare i Sverige ett annat modersmål än svenska, och det största av dessa språk är arabiska. Löwenmark ger röst åt en växande rädsla bland svenskarna för att politiken till slut ska ge upp tanken på ett gemensamt språk och i stället anpassa samhället efter språklig splittring.
Exempel i den vägen finns det redan gott om. Skulle det ske i full skala, menar hon, blir konsekvensen inte bara praktisk – utan existentiell. “Då om någonsin blir vi ett helt annat land.”
LÄS ÄVEN: Kommun inför information om sopsortering på 33 språk
