LEDARE • Två amerikanska vänsterprofiler skrattar åt tanken på att gräva upp den mördade konservativa debattören Charlie Kirk och skjuta honom igen. Därefter påstår de att mördaren tillhörde Kirks egen MAGA-rörelse. Den amerikanske historikern och svenskättlingen Victor Davis Hanson beskriver en vänster som blivit alltmer radikal, moraliskt bankrutt och intolerant mot sina politiska motståndare. Och den som tror att sådana attityder är ett amerikanskt fenomen behöver bara minnas hur Lars Vilks behandlades i Sverige.

Det är en scen som nästan måste ses för att man ska tro den. I den amerikanska podcasten I’ve Had It sitter vänsterprofilerna Jennifer Welch och hennes kollega Angie ”Pumps” Sullivan och läser upp kommentarer från sociala medier.

En av dem handlar om Charlie Kirk, den konservative debattören som mördades under ett framträdande vid Utah Valley University i september 2025.

– Vi gräver upp Charlie Kirk och skjuter honom igen, läser Welch.

Sedan brister båda kvinnorna ut i ett närmast hysteriskt skratt. Under mer än 20 sekunder har de svårt att samla sig.

Det är alltså tanken på att gräva upp en mördad människas kropp och upprepa mordet som framkallar denna munterhet. En människa som dessutom efterlämnade hustru och två små barn.

Men det mest anmärkningsvärda kommer därefter. När kvinnorna återfår talförmågan påstår de att Kirk i själva verket sköts av en MAGA-anhängare. Som stöd hänvisar de bland annat till den misstänkte gärningsmannens familjebakgrund.

Påståendet saknar stöd i utredningen. Den mordåtalade vänsteraktivisten Tyler Robinson var inte registrerad som republikan, och åklagarnas uppgifter pekar på att Kirks politiska och religiösa uppfattningar var motivet till mordet.

Det är en logisk kullerbytta av närmast svindlande proportioner. Först skrattar kvinnorna åt tanken på att upprepa mordet på en konservativ opinionsbildare. Sedan försöker de lägga skulden på den politiska rörelse som offret själv företrädde.

LÄS ÄVEN: Liberal komiker stängs av efter falska påståenden om Charlie Kirk

Vad är egentligen budskapet? Att mordet är roligt, men att högern ändå måste bära skulden?

Efter omfattande kritik bad kvinnorna motvilligt om ursäkt och flera annonsörer avbröt sina samarbeten. Men det som utspelade sig inför kamerorna finns kvar.

De nya jakobinerna

Den amerikanske historikern Victor Davis Hanson har under flera år beskrivit vad han uppfattar som en djupgående ideologisk förvandling av den amerikanska vänstern.

I sin bok The Counterrevolution: The Fall and Rise of Donald Trump and the MAGA Movement, utgiven i september 2026, ägnar han ett kapitel åt vad han kallar The New Jacobin Democrats – de nya jakobinska demokraterna.

Jakobinerna var den radikala rörelse som under franska revolutionen kom att förknippas med politisk renlärighet och terrorvälde.

Ja, jag är medveten om att jag ständigt återkommer till dessa frågor – och att somliga kanske börjar tröttna. Men jag är övertygad om att de är helt avgörande för att förstå vår samtid och de samhällsförändringar som pågår omkring oss. Det gäller oavsett om vi talar om Svenska kyrkans utveckling, krisen inom äldreomsorgen, gängvåldet, kryssraketer i Borlänge, massinvandringen, förnedringsrånen, abortfrågan, kärnfamiljens sönderfall eller de demografiska omvälvningar vars konsekvenser vi ännu bara börjat ana.

Jonas Andersson

Hanson menar att dagens Demokratiska parti i allt högre grad präglas av en liknande moralisk absolutism. Den politiske motståndaren betraktas inte längre som en medborgare med andra åsikter, utan som en fiende vars uppfattningar gör honom moraliskt förkastlig.

Det gamla partiet, med dess arbetarklassförankring, patriotism och traditionella sociala värderingar, har enligt Hanson successivt trängts undan av en mer radikal identitetspolitisk rörelse.

Han pekar också på vänsterns motsägelsefulla förhållande till islamismen. Hur kan rörelser som säger sig försvara feminism, sekularism och homosexuellas rättigheter samtidigt finna gemensamma politiska intressen med krafter som förespråkar religiös lagstiftning och inskränkningar i individens frihet?

LÄS ÄVEN: Feminismen fann slutligen sin allierade i islamismen

Hanson drar paralleller till Iran 1979, där vänstergrupper samarbetade med islamister mot shahen, för att sedan själva bli förföljda när islamisterna tog makten.

I delar av dagens amerikanska propalestinska rörelse ser han en liknande motsättning, där gemensamma fiendebilder ibland tycks väga tyngre än de egna ideologiska principerna.

Samtidigt flyttar den radikala vänstern fram sina positioner i den amerikanska maktens korridorer. I Michigan har den muslimske vänsterpolitikern Abdul El-Sayed vunnit en plats i senaten, trots kontroverser kring påstådda kopplingar till Muslimska brödraskapet.

I New York sitter sedan januari Zohran Mamdani som borgmästare – en muslimsk demokratisk socialist och utpekad antisemit.

Båda illustrerar den politiska förskjutning som Victor Davis Hanson beskriver – hur radikal vänsterpolitik, identitetspolitik och frågor med koppling till politisk islam alltmer kommit att prägla delar av Demokraterna. Det som tidigare betraktades som partiets ytterkant har nu tagit plats i maktens centrum.

Efter att ha avbildat Muhammed som rondellhund 2007 utsattes Vilks för mordhot, fick ett pris satt på sitt huvud och tvingades leva med polisbeskydd under resten av sitt liv. År 2015 blev han måltavla för ett islamistiskt terrorattentat i Köpenhamn. Den i Public service ofta anlitade radioprofilen Täppas Fogelberg ansåg att Vilks fick skylla sig själv.

Jonas Andersson

Ja, jag är medveten om att jag ständigt återkommer till dessa frågor – och att somliga kanske börjar tröttna. Men jag är övertygad om att de är helt avgörande för att förstå vår samtid och de samhällsförändringar som pågår omkring oss.

LÄS ÄVEN: VIDEO: New Yorks borgmästare håller muslimsk bön i stadshuset

Det gäller oavsett om vi talar om Svenska kyrkans utveckling, krisen inom äldreomsorgen, gängvåldet, kryssraketer i Borlänge, massinvandringen, förnedringsrånen, abortfrågan, kärnfamiljens sönderfall eller de demografiska omvälvningar vars konsekvenser vi ännu bara börjat ana.

Lars Vilks fick skylla sig själv

Och den som tror att detta slags moraliska relativiseringar stannar på andra sidan Atlanten behöver bara minnas konstnären Lars Vilks.

Efter att ha avbildat Muhammed som rondellhund 2007 utsattes Vilks för mordhot, fick ett pris satt på sitt huvud och tvingades leva med polisbeskydd under resten av sitt liv. År 2015 blev han måltavla för ett islamistiskt terrorattentat i Köpenhamn.

Den i Public service ofta anlitade radioprofilen Täppas Fogelberg ansåg att Vilks fick skylla sig själv. Han argumenterade för att dra in konstnärens polisbeskydd och jämförde i en intervju situationen med att gå naken genom en brasiliansk favela med kokain runt halsen och sedan förvånas över att bli dödad.

Även i Sveriges Radios Ring P1 framfördes uppfattningen att Vilks fick skylla sig själv och att skattebetalarna inte borde bekosta hans skydd. Den medverkande tog senare tillbaka uttalandet.

När Vilks omkom i en trafikolycka 2021 – hur det nu gick till – förekom dessutom hånfulla kommentarer och firanden av hans död på sociala medier.

LÄS ÄVEN: MP-toppen tyst när Lars Vilks död hånades – nu polisanmäler Hirvonen Samnytt

Samma principiella konflikt blev synlig efter islamisternas massaker på den franska satirtidningen Charlie Hebdo 2015. När tidskriften senare skulle tilldelas ett yttrandefrihetspris protesterade ett antal framstående författare mot utmärkelsen med hänvisning till tidningens satir om muslimer.

När hatet ersätter sanningen

Det finns en särskilt oroande mekanism i allt detta. Först tillskrivs den politiske motståndaren de värsta tänkbara egenskaperna. Han är fascist, rasist, extremist eller ett hot mot demokratin. Därefter blir det lättare att förminska hoten mot honom, relativisera våldet eller i värsta fall skratta åt hans död.

Så sent som i februari i år uppmärksammades den blodtörstiga centerpartisten Madeleine Söderlund Hägg, ledamot i kommunfullmäktige i Ystad, sedan hon kommenterat mordförsöket på Donald Trump med orden: ”Han hade räddat många liv om han lyckats.” När hon konfronterades med uttalandet förnekade hon pliktskyldigt att hon önskade Trump död, men tillade att det hade blivit mindre våld om attentatsmannen lyckats. Mindre våld, really?

Jonas Andersson

I Sverige har delar av detta amerikanska språkbruk redan fått fäste. Begrepp som tidigare hade en relativt tydlig ideologisk innebörd används ibland som allmänna tillmälen mot konservativa, nationalister och invandringskritiker.

När sådana etiketter ersätter argument riskerar också den politiska motståndarens mänsklighet att försvinna bakom karikatyren.

Jennifer Welch och Angie Sullivan skrattade åt ett skämt om att mörda Charlie Kirk en gång till. Sedan hävdade de, utan belägg, att hans mördare tillhörde den rörelse Kirk själv representerade.

LÄS ÄVEN: Om din flickvän försvarar Lindsay Clancy – för guds skull, fly!

I det ögonblicket blev den politiska fiendebilden viktigare än både anständigheten och sanningen. Det är så hatet metastaserar – och sprids genom vänsterns alla mediakanaler.

Och metastaserna har sedan länge nått Sverige. Så sent som i februari i år uppmärksammades den blodtörstiga centerpartisten Madeleine Söderlund Hägg, ledamot i kommunfullmäktige i Ystad, sedan hon kommenterat mordförsöket på Donald Trump med orden: ”Han hade räddat många liv om han lyckats.”

När hon konfronterades med uttalandet förnekade hon pliktskyldigt att hon önskade Trump död, men tillade att det hade blivit mindre våld om attentatsmannen lyckats. Mindre våld, really?

Även här framträder samma patologi – att mordet på en politisk motståndare kan rättfärdigas med hänvisning till ett inbillat högre gott.

Jag håller mig för skratt.