Medan stormakterna skramlar med vapen i Asien vill försvarsminister Pål Jonson (M) öka Sveriges militära närvaro i regionen, samtidigt som det militära stödet till Ukraina ska fortsätta. På hemmaplan ska skattebetalarnas pengar också räcka till den största militära upprustningen i modern tid i spåren av Natomedlemskapet.

Asien och Stillahavsområdet har blivit epicentrum för den nya globala maktkampen. USA varnar Kina för att invadera Taiwan, samtidigt som Kina fördömer amerikansk militarisering i regionen och svarar med att kalla Washington för “den största orosmakaren”. Mitt i detta säkerhetspolitiska spel vill nu Sverige, via försvarsminister Pål Jonson (M), spela en alltmer aktiv roll.

LÄS ÄVEN: Pål Jonson “utesluter inte” skicka svenska soldater till Ukraina

Under den pågående säkerhetskonferensen Shangri-La Dialogue i Singapore var Jonson tydlig: Sverige ser sitt säkerhetsintresse alltmer knutet till den så kallade indopacifiska regionen, ett geografiskt område som sträcker sig från Afrikas östkust till Stilla havets övärld.

– Vi kommer att fortsätta engagera oss i regionen. Det är viktigt för vår säkerhet, sa Jonson i Singapore och kopplade ihop detta med Ukrainakriget och behovet av att “stå upp för folkrätten”.

USA trappar upp – vill att Europa backar undan

Det är dock inte alla som ser Europas närvaro i Asien som önskvärd. USA:s nye försvarsminister Pete Hegseth förklarade med eftertryck att Asien är “viktigast för USA” – och att Europa i stället bör fokusera på sitt eget närområde. Medan han uppmanade länder som Japan, Filippinerna och Australien att rusta upp mot Kina, gjorde han – i kontrast till den svenske försvarsministerns iver att få vara med och visa upp det blågula – klart att Washington inte vill ha Europa som medspelare i Stilla havet.

Kina, som inte skickade sin försvarsminister till mötet utan nöjde sig med en lägre rankad delegation, svarade med sedvanlig retorik och fördömde både USA:s och dess allierades agerande. I Peking ser man den ökande militära närvaron från väst i regionen som “uppvigling” och ett hot mot den nationella suveräniteten.

LÄS ÄVEN: L-toppen vill se Sverige kriga mot Kina – “Det enda rimliga”

Vidare varnades USA att “inte leka med elden” över frågan om Taiwan.

“USA bör inte hysa några illusioner om att använda Taiwan-frågan som ett förhandlingskort för att hålla tillbaka Kina, och inte heller leka med elden”, framförde Kinas utrikesministerium efter Hegseths tal.

Se Hegseths tal vid säkerhetskonferensen:

Pål Jonson: ”Europa måste engagera sig i Asien”

Trots signalerna från både Kina och USA står Pål Jonson fast vid sin linje, vare sig han är välkommen eller inte. Han vidhåller att det är viktigt att Europa engagerar sig i Asien och Stilla havet, detta eftersom vi påverkas av vad som händer där.

LÄS ÄVEN: Sveriges regering provocerar Kina med vapenskrammel i Asien

I praktiken innebär detta att Sverige – som nybliven Natomedlem – söker en militär roll i regioner långt utanför landets gränser. Detta trots att både Sveriges och Europas säkerhetspolitik traditionellt varit fokuserad på det egna närområdet.

Svensk militär i Sydkinesiska sjön – till vilket pris?

I bakgrunden finns redan ett utkast till svensk strategi för Asien, där Sverige i framtiden vill delta i militärövningar och visa “väpnad närvaro” i känsliga områden som Taiwan och Sydkinesiska sjön. Ambitionen är tydlig: att positionera Sverige som en aktiv spelare inom Nato även på global nivå.

Men initiativet har väckt kritik. Kinesiska bedömare ser Sveriges agerande som ett “intrång” i landets intressesfär och varnar för att svenska soldater kan bidra till att öka spänningarna i ett redan eldfängt område.

Och även på hemmaplan finns frågetecken. Kritiker undrar varför svenska skattepengar ska gå till ytterligare ett militärt äventyr på andra sidan jorden. Det i ett läge med enorma förestående kostnader för upprustning av det militära territoriella försvaret här hemma och dessutom stora hål i välfärden, såsom brist på vårdpersonal, underfinansierad skola och urholkad infrastruktur.

Statsminister Kristersson och försvarsminister Jonson på ubåt. Foto: Sofia Löveborn / Försvarsmakten

Politiskt poängplockande eller verkligt säkerhetsintresse?

Jonson hävdar att en kris i Asien också är en kris för Europa. Men enligt bedömare handlar engagemanget kanske mer om att vinna politiska poäng inom Nato än om faktiska hot mot svensk säkerhet.

Man menar att det inte finns några akuta skäl för Sverige att engagera sig militärt i Asien. Jonssons utspel ska snarare uppfattas som ett sätt att visa sina egna framfötter på den internationella arenan och tillsammans med storspelare som USA.

LÄS ÄVEN: EU:s besked till européerna: Förbered er för krig

Tidigare i år erkände Jonson själv att det finns “förväntningar” från amerikanskt håll på att Sverige – som ny Nato-medlem – ska visa upp sig. Han tillade också att hans bedömning är det finns en stark vilja från svensk sida att ta plats. Någon statistik som bekräftar att Jonsson har folkviljan med sig, uppvisades emellertid inte.

Foto: Mass Communication Specialist 2nd Class Sean M. Castellano/Released

Spelar stormakt på lånad budget

Sverige har fått en ny roll i världspolitiken efter inträdet i Nato. Men frågan som ställs är om det är klokt och ekonomiskt försvarbart att försöka spela stormakt på lånad budget – i ett geopolitiskt drama där konsekvenserna kan bli långt större än vad ett litet land som Sverige kan hantera.

Att Sverige vill bidra till global stabilitet menar man i grunden är bra. Men att med en annan agenda som mer handlar om att vilja visa upp sig internationellt, gå in i ett potentiellt krigsscenario i Asien – samtidigt som behoven är så stora på hemmaplan – hävdar kritiker är något annat och inte lika omdömesgillt.

LÄS ÄVEN: Pål Jonson (M) öppnar för att trotsa Trumps fredsförslag och fortsätta Ukraina-kriget

Oklara regler om bön på bussgolvet för chaufförer i Malmö