ANALYS Moderatledaren Ulf Kristersson får det första sonderingsuppdraget av talman Andreas Norlén att försöka få ihop ett regeringsalternativ som riksdagen kan tolerera. Det var på ett sätt väntat men ger samtidigt Kristersson orimligt kort tid på sig att bilda ett sådant alternativ.

Redan om tre dagar ska Kristersson ha sitt regeringsalternativ klart att presentera för talmannen. På den tiden ska han alltså försäkra sig om stöd från två håll – dels från Sverigedemokraterna som kommer att kräva stort inflytande över regeringspolitiken och kanske även ministerposter, dels från Liberalerna som tidigare deklarerat att man inte kan tänka sig att stödja en regering som tar stöd av SD. Kristdemokraterna är det enda av de i det här regeringsalternativet ingående partierna som Kristersson kan förutsättas ha kommit ganska långt i samtal med sedan tidigare inför ett samregerande.

Ur det perspektivet hade det varit bättre för Kristersson om Andreas Norlén gett det första sonderingsuppdraget till Löfven. Det hade inneburit ytterligare en veckas tid till partiöverläggningar. Jimmie Åkesson sade strax innan talmannens besked på tisdagen i en intervju med Riks att hans parti skulle trycka rött till Kristersson om man tvingades ta ställning redan imorgon. Om ett par dagar till räcker för att SD ska ändra sig är osäkert. Å andra sidan kan ju tåget ha gått för den som inte är först på bollen.

Stor press på SD att släppa fram Kristersson

Pressen på Sverigedemokraterna är också stor att visa att man inte bara fällde den rödgröna JÖK-regeringen utan att ha något alternativ, så som Löfven på flera pressträffar upprepat för att förmedla bilden av att hans motståndare endast är ute efter att skapa politiskt kaos och inte kan ta ansvar. Att nu säga nej till Kristersson kan därför bli pedagogiskt svårt att motivera för väljarna.

Fördelar för SD att vara med och ta över redan nu

Att gå från opposition till att oförberedda snabbt ta över regeringsmakten och bara ett år före ordinarie val är inte idealiskt. Åkesson nämnde i samma intervju dock att det också finns fördelar med detta. Även vid ett ordinärt regeringsskifte är det mycket som ska komma på plats, ministrar som ska utses, tjänstemän och en omfattande administration osv. Att efter en valvinst 2022 redan ha allt detta på plats innebär att man slipper motsvarande startsträcka då.

För SD, som inte suttit i en regering tidigare, innebär det också en möjlighet att bli varm i regeringskläderna och visa för väljarna att man är också den uppgiften vuxen så som man sedan 2010 visat att man är i riksdagen. För att det ska kunna ske bör SD dock kräva att få tillsätta i varje fall någon ministerpost redan nu och dessutom ett stort antal politiska tjänstemän. Som passivt stödparti utanför Rosenbad kan man vare sig lära sig eller bevisa särskilt mycket om regeringsansvar.

Det undanröjer också invändningarna om bristande regeringserfarenhet 2022 mot att få ingå i regeringen fullt ut i förhållande till partistorlek. Om SD skulle bli större än M kan Åkesson till och med ha torrt på fötterna att kräva statsministerposten.

Liberalerna splittrade bakom Sabunis fasad

Det är också oklart hur Kristersson nu ska försäkra sig om Liberalernas fulla stöd. Nya partiledaren Nyamko Sabuni har visserligen övergett Löfven och JÖK och sagt sig stödja M-ledaren som statsminister men bakom henne är partiet splittrat. Många har samma uttalat SD-fientliga inställning till SD idag som den som etablerades när Erik Ullenhag var integrationsminister och dåvarande partiledaren Jan Björklund lovade sina barn att aldrig ha något med SD att göra. Inom Socialdemokraterna pågår nu en söndra och härska-kampanj där man försöker övertala L-riksdagsledamöter att rösta mot partilinjen, mot Kristersson och sedan i stället för Löfven.

Vänsterpartiet viker ned sig – igen

Genom sitt bondfångeritrick på tisdagen om att skjuta budgetfrågan på framtiden har Löfven också lyckats få Vänsterpartiet att vika ned sig – igen. Nooshi Dadgostar backar nu från kravet om löften att få vara med att budgetförhandla och ger Löfven sitt stöd in blanco.

Detta också trots att Löfven i flera veckor nu förnedrat henne och Vänsterpartiet som syndabock för att ha ställt till med politiskt kaos och dessutom gjort det ”i armkrok med högerextremister”. Om Dadgostar fått någon ursäkt bakom stängda dörrar är oklart. En klädsamt offentlig dito hon rimligen borde begära innan hon överhuvudtaget sätter sig ned att samtala med Löfven har i varje fall inte givits.

Otrogna, frånvarande och vilda ledamöter skapar osäkerhet

Även om Kristersson lyckas få till det med både SD och L så fattas det ändå ett mandat för att bli tolererad av riksdagen. Det kan eventuellt komma från ”C-rebellen” Helena Lindahl som röstade för Kristersson och mot Löfven förra gången det begav sig. Hon har tidigare inte gett något klart besked den här gången men meddelade sent på tisdagen att hon ämnar rösta med partiet. Sannolikt skulle hennes karriär inom C vara över om hon i detta vågmästarläge gjorde samma sak igen.

I Socialdemokraternas riksdagsgrupp finns också Sara Heikkinen Bretiholtz som varit frånvarande sedan hon i drogpåverkat tillstånd smet från en trafikolycka förra året. Hon har uppmanats av partiet att avgå men hittills vägrat. Hon deltog inte i misstroendeomröstningen och uteblir hon även nu blir Löfven-laget en man (kvinna) kort. Det kan heller inte uteslutas att någon förvirrad ledamot trycker på fel knapp.

Oklar fortsättning om varken Kristersson eller Löfven tolereras

Bortsett från alla ”om” lutar det åt att Kristersson nu inte godkänns men att Löfven tolereras efter nästa sonderingsuppdrag. Skulle även han få nobben är fortsättningen svårtippad. Kristersson kan få en ny chans eller så kommer det stora flertalet partier över blockgränserna överens om att låta en expeditionsministär, exempelvis Centerpartiet med Annie Lööf som statsminister, regera fram till valet 2022.

Det kan också bli extraval om de fyra sonderingsuppdrag talmannen maximalt kan ge misslyckas. Men då befinner vi oss ytterligare minst en dryg månad närmare ordinarie val och motståndet mot att dra i gång hela valmaskineriet för ett extra val lär vara ännu större än efter misstroendeförklaringen.

Kan bli ny regeringskris och extra val om några månader

Även om regeringskrisen och hotet om ett extraval efter talmansrundor nu undanröjs genom att Löfven får förtroende att komma tillbaka kan det bli ett extra val ännu senare. Detta om Löfven inte får igenom sin budget.

Han har redan deklarerat att han i så fall avgår och inte, som ett par gånger tidigare, tänker regera på en borgerlig budget. Löfven räknar med att Vänsterpartiet då kommer att vika ned sig igen och stödja budgeten utan att få vara med om att förhandla den som man nu kräver, hellre än att på nytt och nu ännu närmare ordinarie val utlösa ännu en regeringskris.