Gunnar skulle växla in 300.000 i ogiltiga sedlar efter avlidne pappan – Riksbanken tog alla pengarna

I kvarlåtenskapen efter sin avlidne far hittade Gunnar Ljungh i Stockholm 311 500 kronor i ogiltiga sedlar. Han kontaktade Riksbanken som sa att det gick bra att växla in dem mot nya sedlar. Men i stället konfiskerade Riksbanken sedlarna med motiveringen att Gunnar eller hans avlidne far kan antas ha förvärvat pengarna genom brottslig verksamhet.

“Man är helt rättslös”, kommenterar Gunnar den statliga konfiskationen av hans pengar som indirekt är att peka ut honom och hans döde far som kriminella. Han har inte fått någon hjälp från rättsväsendet heller. Förvaltningsrätten valde att hålla Riksbanken om ryggen och högre instans vill inte ens bevilja prövningstillstånd.

Gunnar känner sig grundlurad, bestulen och utpekad som brottsling. Riksbanken säger rent ut att de på grund av summans storlek tror att den härrör från brott. Några andra skäl att misstänka Gunnar eller hans pappa för brott har man inte, och anser sig inte heller behöva. Oskyldig till motsatsen bevisas gäller inte längre, här är det omvänd bevisbörda som tillämpas.

Trots mer eller mindre direkta påståenden om att Gunnar eller pappan bedöms ha tillskansat sig pengarna genom brott menar Riksbankens enhetschef Therése Gaya att banken inte ser någon inlösare som kriminell. Hur detta går ihop logiskt förklarar hon inte. Det anser hon sig inte behöva med motiveringen att hon “inte kommenterar enskilda ärenden”.

Gunnar anser att lagen inte tillämpas lika för alla, vilket är en annan grundbult i ett rättssamhälle. Han exemplifierar med välgörenhetsorganisationer som inte behöver dokumentera varifrån de insamlade pengarna kommer. Ett påstående om att de samlats in i bössor på gatan räcker.

Therése Gaya motiverar skillnaden i behandling av Gunnar och en välgörenhetsorganisation med olika “god kundkännedom”. Det stämmer emellertid inte. Samhällsnytt har bevis för att personer som varit goda kunder i en bank i flera decennier behandlas med samma misstro och misstänkliggörande för att vara kriminella som Gunnar om de kommer med kontanter.

Det är oklart om Gunnar hade kunnat undgå att få pengarna konfiskerade om han gett summan till en vän, registrerat en välgörenhetsorganisation, fått tillbaka pengarna som gåva och därefter lämnat in dem till Riksbanken.

Gunnar tror att “chansen är mikroskopisk” att han i slutänden får rätt mot storebror staten som tagit ifrån honom hans pengar.

LÄS ÄVEN: Om fem år kan staten ha total kontroll över dina pengar

Konfiskation och dokumentationskrav av det här slaget är en följd av ökande internationell organiserad brottslighet och islamistisk terrorism. Officiellt sägs det att möjligheten att konfiskera tillgångar ska användas mot dokumenterat kriminella som saknar arbete eller andra legitima inkomstkällor. I stället har lagen kommit att främst drabba vanliga skötsamma svenskar.

Detta sker inte endast vid så stora belopp som i Gunnars fall. Det går idag inte att komma in med tio tusen kronor till ett svenskt bankkontor för insättning på sitt konto utan att kunna dokumentera varifrån man fått pengarna.

I Sverige övertolkas det EU-direktiv som de här dokumentationskraven och konfiskationerna stödjer sig på. I direktivet anges 10 000 euro som riktmärke för när reglerna ska tillämpas, dvs ett nästan tio gånger så högt belopp som det svenska banker och myndigheter tillämpar.

LÄS ÄVEN: Samhällsmagasinet granskar: Det kontantlösa samhället – bekvämt eller ett hot mot demokratin?

Kritiker menar att detta är ett led i ambitionen att helt få bort kontanter i samhället så att staten och bankerna kan ha full kontroll över medborgarnas ekonomi och lättare kunna frysa tillgångarna för personer och organisationer som etablissemanget finner politiskt misshagliga. Detta sker redan idag men bedöms komma att bli vanligare i framtiden.

Rättelse: I en tidigare version av artikeln fick Gunnar felaktigt heta Ove.