Polisen: Islamiseringen av Sverige har pågått i 30 år

Under tre decennier har islamistiska nätverk, klanstrukturer och parallella maktordningar vuxit fram i stora delar av Sverige – ofta utan synlig statlig motkraft. Det som i dag beskrivs som akuta samhällsproblem har enligt polisen Ulf Boström inte uppstått över en natt, utan vuxit fram steg för steg, parallellt med att myndigheter dragit sig tillbaka och politiken blivit allt mer försiktig. Radikaliseringen, menar han, är resultatet av långvarig myndighetsfrånvaro, politisk beröringsskräck och en målmedveten organisering som till stor del tillåtits ske i det öppna, men som samhället valt att inte se eller ta på allvar.

Ulf Boström är polis med lång erfarenhet av arbete i socialt utsatta områden och har under många år verkat i gränslandet mellan brottsbekämpning, integration och förebyggande arbete. Han har ofta beskrivits som integrationspolis och har återkommande deltagit i den offentliga debatten om parallellsamhällen, radikalisering, klanstrukturer och islamistiska miljöer i Sverige, särskilt med fokus på Göteborg.

Med utgångspunkt i praktisk polisverksamhet har Boström kritiserat både politisk beröringsskräck och statens tillbakadragande från lokalsamhällen, och han har länge varnat för konsekvenserna av svag myndighetsnärvaro, ideologisk infiltration och en underskattning av hur religiös extremism och organiserad kriminalitet kan samverka.

När han beskriver utvecklingen i Sverige använder han sällan ord som “nytt” eller “överraskande”. Tvärtom återkommer han ständigt till samma poäng – det som i dag diskuteras som akuta problem har vuxit fram under decennier – ofta i fullt dagsljus, men utan politisk eller institutionell beredskap att hantera konsekvenserna.

Det finns tydliga kopplingar in i socialdemokratin, bland annat via det som tidigare hette Socialdemokraternas kristna broderskapsrörelse och det som nu heter Tro och solidaritet.

Ulf Boström, polis, Göteborg, om Muslimska brödraskapet i Sverige

Radikalisering, parallellsamhällen och islamistiska nätverk är, enligt Boström, inte separata fenomen. De är delar av samma långsamma process, där statens frånvaro i vissa områden sammanfallit med ideologisk organisering, social kontroll och en gradvis förskjutning av makt från demokratiska institutioner till parallella maktstrukturer.

1991 och framåt – islamistiska infrastrukturer började byggas i Sverige

För att förstå dagens situation menar Boström att man måste gå tillbaka minst trettio år, till den stora flyktingvågen runt 1991. Sverige blev då ett av Europas största mottagarländer för människor från Balkan, Nordafrika, Mellanöstern och delar av Afrika söder om Sahara. Skälen var många: krig, diktaturer, ekonomisk nöd – men också politiska och religiösa konflikter.

Med människorna följde erfarenheter, strukturer och i vissa fall organiserade rörelser. Enligt Boström var detta också perioden då Muslimska brödraskapet började etablera sig mer systematiskt i Europa, inklusive i Sverige. Det skedde inte genom öppna konfrontationer, utan genom föreningsliv, religiösa institutioner och långsiktigt organisatoriskt arbete.

– För en religiöst troende människa är religionen central. Precis som svenska emigranter byggde kyrkor i USA blev moskén en självklar samlingspunkt här, säger han.

I sig, menar han, är detta inget anmärkningsvärt. Problemet uppstår när religiösa institutioner samtidigt fungerar som politiska nav. Enligt Boström har Muslimska brödraskapet under tre decennier konsekvent arbetat med att ta kontroll över moskéer, studieförbund, skolor och utbildningsmiljöer.

Kriminella som kommit hit och begår brott visar att de inte vill leva i en demokrati. De ska skickas tillbaka. För personer med dubbla medborgarskap måste Sverige kunna säga att du inte är önskad här.

Ulf Boström, polis, Göteborg

Fokus låg inte på att övertyga den första generationens invandrare – utan på barnen.

Koranskolor, islamiska friskolor och förskolor blev centrala verktyg. Föräldrar som själva hade en vardagsnära och ofta mindre ideologisk relation till religionen placerade sina barn i verksamheter där islam presenterades i en striktare, mer politiserad form. Resultatet blev, enligt Boström, att barn ibland återvände hem och ifrågasatte sina föräldrar – deras livsstil, deras tolkning av religionen, deras anpassning till det svenska samhället.

– Det skapade konflikter inom familjerna. Och det är andra generationen som blivit mest radikaliserad, inte den första.

Parallellt skedde något annat: den lokala statens närvaro försvann. Under samma period monterades kvarterspoliser, lokala polisstationer och vardagsnära myndighetskontakt ned. Resultatet blev att svensk lag och svensk demokrati inte längre var synlig i människors vardag i många bostadsområden.

När det gäller frågan om hur Muslimska brödraskapet har infiltrerat Sverige och de svenska myndigheterna och institutionerna är han tydlig med att det först och främst handlar om Socialdemokraterna.

LÄS ÄVEN: Imam höll bön för dödad Hamas-ledare – kopplas till Socialdemokraterna

– Det finns tydliga kopplingar in i socialdemokratin, bland annat via det som tidigare hette Socialdemokraternas kristna broderskapsrörelse och det som nu heter Tro och solidaritet. Han fortsätter:

– Från 1991 har Muslimska brödraskapet stärkt sina positioner för varje år. Mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att de har över 80 procent av moskéerna i Sverige i sin hand i dag.

Muslimska brödraskapet är förbjudet eller terrorstämplat i flera länder i Mellanöstern, däribland Egypten (sedan 2013, efter Morsis fall), Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Bahrain.

LÄS ÄVEN: Trump terrorstämplar Muslimska brödraskapet

Islam, klaner, heder och parallella maktstrukturer

I intervjun återkommer Boström till klanstrukturer, men han gör en tydlig distinktion: klaner är inte i sig ett religiöst fenomen. De finns i kristna, muslimska och andra sammanhang och har sin grund i hederskultur och patriarkala samhällsformer. Skillnaden, menar han, är vad som händer när klanlogik kombineras med religiös ideologi och politisk islam.

– I klanstrukturer finns ett internt klassystem. Patriarkerna högst upp, de misslyckade längst ner, däremellan de rika och utbildade. I hemländerna säkrar man klanen genom att ha domare, poliser, åklagare och politiker på sin sida. När man kommer till Sverige saknas de positionerna – då blir det rationellt att försöka bygga dem här.

Det sker, enligt Boström, genom utbildning, politisk närvaro, föreningsliv och ibland genom tystnadskultur. Kvinnor och barn hålls utanför den kriminella eller politiska kärnan och får en tillrättalagd bild: att samhället är fientligt, att polisen förföljer “oss”, men inte varför.

När klanlogik förenas med religiös överhöghet förstärks båda. Hederskulturen ger social kontroll, religionen ger moralisk legitimitet. I sådana miljöer, menar Boström, blir steget till kriminalitet eller våldsbejakande extremism kortare – särskilt för unga män som redan befinner sig i marginalen.

Kriminella klaner och islamistiska nätverk – är de separata fenomen eller förstärker de varandra?

– Kriminella med muslimsk bakgrund kan också se brott mot icke-troende som “gudbehagliga gärningar”. Han fortsätter:

– Många som misslyckas i kriminalitet kan dras in i moskémiljöer där rekryterare ställer frågor som dricker du alkohol, tar du droger, begår du brott – och mot vilka? För våldsbejakande delar och vissa grenar kan kriminell kompetens bli “användbar”.

Det som bekymrar Boström mest är inte enskilda attentat eller spektakulära fall, utan den vardagliga radikaliseringen. Den som sker i skolor, på universitet, i föreningar och i sociala miljöer där det demokratiska språket används utåt, men ett annat språk talas internt.

Han beskriver detta som ett “janusansikte”: offentligt talar man om demokrati, inkludering och rättigheter. Internt förmedlas en världsbild där sharia, religiös lojalitet och kollektiv överordnas individens fri- och rättigheter.

För Boström är Sverige inte ett abstrakt system, utan ett hem. Och ett hem, säger han, måste försvaras – inte med stora ord, utan med närvaro, konsekvens och mod att se utvecklingen som den faktiskt är.

Detta gäller, enligt honom, inte bara moskéer utan även akademiska miljöer. I intervjun tar vi upp att unga från Mellanöstern och Nordafrika ibland radikaliseras under studier i Europa – ett fenomen som gjort att vissa arabländer i dag begränsar stipendier till västerländska universitet.

– Det hänger ihop, kommenterar Boström.

Många partier pratar om återvandring och återvandringsbidrag – hur ser du på det?

– Kriminella som kommit hit och begår brott visar att de inte vill leva i en demokrati. De ska skickas tillbaka.

LÄS ÄVEN: Göteborgs moské vägrar närvara på Migrationsverkets konferens om återvandring

Han menar att alla som inte är svenska medborgare och begår brott där det finns minst ett års fängelse i straffskalan inte ska vara kvar.

– För personer med dubbla medborgarskap måste Sverige kunna säga att du inte är önskad här.

Och IS-mördarna från Göteborg var inga “IS-resenärer”. De var jihadister som visste exakt vart de skulle.

Ulf Boström, polis, Göteborg

Då blir de av med svenska medborgarskapet?

– Ja, de blir av med det här i Sverige. Han går vidare och beskriver kostnaderna för den invandring Sverige har haft:

– Det handlar om enorma samhällskostnader, en näringslivsförlust för Sverige på cirka hundra miljarder per år, den kriminella ekonomin omsätter runt 150 miljarder per år. Kostnad per yrkeskriminell under 15 år är runt 30 miljoner, i grova fall upp mot 100 miljoner.

Han menar att utan kursändring “går det åt helvete”, segregation ökar – och den måste brytas genom att återdemokratisera områden – med polisiär närvaro och tydliga normer.

”Svensk lag måste vara synlig – annars tar något annat över”

På frågan om framtiden är Boström pessimistisk – men inte fatalistisk. Han avfärdar tanken att hotet försvann när IS förlorade sitt territorium i Syrien.

LÄS ÄVEN: Chocksiffror: 4200% ökning av moskéer i Sverige – på mindre än 25 år

– Den som tror att det aldrig kan hända igen stoppar huvudet i sanden. Nya rörelser är redan på väg. Al-Shabaab, olika al-Qaida-grenar, Boko Haram – de har inte försvunnit, de har bara förändrats. Han tillägger:

– Och IS-mördarna från Göteborg var inga “IS-resenärer”. De var jihadister som visste exakt vart de skulle.

Om det inte blir en kursändring så kommer de här klanerna eller sekterna upprätta egna, parallella samhällen i Sverige, med egna rättssystem, egna domstolar och egna poliser.

Sameh Egyptson, islamforskare

Boström berättar att jihadisternas närvaro i Göteborg fortfarande är tydlig och varnar för att man fortfarande inte har vaknat i Sverige.

– Jag gick nyligen till en ungdomsgård i Hammarkullen och träffade en återvändare från al-Shabaab som var timanställd där.

LÄS ÄVEN: Jättemoskén i Skärholmen: Hemlig finansiering, islamistiska kopplingar – och oro bland boende

Samtidigt menar han att staten fortfarande har verktyg. Problemet är inte brist på lagstiftning, utan brist på närvaro och konsekvens. Hans viktigaste krav är konkret: återinför kvarterspoliser, lokala polisstationer och tydlig myndighetsnärvaro i bostadsområden. Hans kritik mot polisorganisationen är hård.

– Svensk lag måste vara synlig i vardagen. Annars fylls tomrummet av något annat. Han utvecklar:

– Olaga hot är en stöld av yttrandefrihet. Våld är en stöld av människors rättigheter. De som systematiskt kränker andras fri- och rättigheter har förbrukat sin rätt att vistas i ett demokratiskt samhälle.

För Boström är Sverige inte ett abstrakt system, utan ett hem. Och ett hem, säger han, måste försvaras – inte med stora ord, utan med närvaro, konsekvens och mod att se utvecklingen som den faktiskt är.

Egyptson: ”Risken är egna domstolar och egna poliser”

Sameh Egyptson är forskare och doktor i statsvetenskap, med särskild inriktning på politisk islam, islamistiska nätverk och Muslimska brödraskapets etablering i Europa och Sverige. Han har tidigare uppmärksammats för sin forskning om hur islamistiska aktörer verkar genom föreningsliv, studieförbund och politiska kontakter i väst.

LÄS ÄVEN: Ideologi före fakta – Sameh Egyptson och uppgörelsen med svensk islamforskning

Egyptson har även medverkat i Samnytt vid flera tidigare tillfällen, där han intervjuats och analyserat islamistiska strukturer, ideologiska strategier och deras konsekvenser för demokratiska samhällen.

Vi frågar honom:

Ulf Boström beskriver att Muslimska Brödraskapet har växt i Sverige under 30 år och tagit över allt fler moskéer och institutioner, håller du med om den beskrivningen?

– Jag menar att Muslimska Brödraskapet allt mer har börjat fungera som en klan i Sverige, som en alternativ klan. De har stort inflytande och har kontroll över nästan alla moskéer i Sverige.

LÄS ÄVEN: Kravet: Socialdemokraterna måste redovisa kopplingarna till Muslimska brödraskapet

Egyptson har i forskning och tidigare intervjuer med Samnytt beskrivit hur nära framväxten av Muslimska brödraskapet i Sverige hänger samman med Socialdemokraterna och partiets sidoförbund Tro och solidaritet.

Om utvecklingen fortsätter utan kursändring, hur tror du att Sverige ser ut om tio eller tjugo år?

– Om det inte blir en kursändring så kommer de här klanerna eller sekterna upprätta egna, parallella samhällen i Sverige, med egna rättssystem, egna domstolar och egna poliser.

Egyptson berättar att det i Danmark har framkommit att några danska poliser, med bakgrund i Mellanöstern har förföljt ex-muslimer. Han menar att om man inte tar problematiken på allvar så blir det ohållbart. Om hur det ser ut i Sverige vill han i nuläget inte uttala sig.

LÄS ÄVEN: Samhällsskiftet ingen röstade för – islamiseringens konkreta spår i Sverige

Tillsammans tecknar polisens och forskarens vittnesmål bilden av en utveckling som sträcker sig långt bortom enskilda brott eller isolerade miljöer. Både Ulf Boström och Sameh Egyptson beskriver hur parallella strukturer vuxit fram över tid, i ett samspel mellan ideologisk organisering, klanlogik och bristande statlig närvaro.

Vad som återstår att avgöra är inte om dessa strukturer existerar, utan hur samhället väljer att förhålla sig till dem. Frågan är inte längre om utvecklingen kan beskrivas – utan om den kan brytas innan parallella system permanentas.