Efter ett förföljande på knappt tre minuter i centrala Piteå fälls nu en motorcykelpolis slutgiltigt för tjänstefel. Högsta domstolen anser att han saknade ”synnerliga skäl” att jaga den flyende mopedisten – men uppgifter i förundersökningen visar att han agerade lugnt, utan att utsätta någon för fara.

Det var en augustikväll 2022 som en polispatrull i Piteå fick syn på en moped som framfördes på ett ordningsstörande sätt utanför polishuset. Föraren, en 16-årig yngling, stannade inte när polisen beordrade honom att göra det. När han i stället vände om och körde från platsen bytte polismannen till motorcykel och påbörjade ett kort förföljande genom centrala delar av staden.

Förföljandet varade i knappt tre minuter och filmades med polisens hjälmkamera. Filmen visar hur den unga föraren kör på gångbanor, över parkeringsplatser och in i villakvarter. Polismannen följer efter – på säkert avstånd och utan att preja eller blockera.

Enligt polisens egen analys av filmen (som ingår i förundersökningen) var trafiken gles, och det fanns ”inte vid något tillfälle risk för olycka”. Hastigheterna låg regelmässigt mellan 40 och 60 kilometer i timmen, även om polisen tillfälligt nådde upp mot 90 km/h på öppen väg.

”Synnerliga skäl” saknades enligt HD

Högsta domstolen konstaterar i sin dom att förföljande av tvåhjuliga motorfordon – som mopeder och motorcyklar – enligt polisens föreskrifter endast får ske om det finns ”synnerliga skäl”. Sådana kan finnas om föraren är farlig för andras liv eller hälsa eller misstänks för ett grovt brott, inte annars.

LÄS ÄVEN: VIDEO: Polisman fick skulden när jagad mopedist ramlade

Eftersom den flyende pojken endast misstänktes för grov olovlig körning – ett brott som har högst sex månaders fängelse i straffskalan – fann domstolen att de nödvändiga förutsättningarna inte var uppfyllda.

”Genom att ändå inleda och fortsätta förföljandet har polismannen i sin myndighetsutövning åsidosatt vad som gällde för uppgiften”, skriver HD.

Därmed fastställdes hovrättens dom: polismannen döms för tjänstefel till dagsböter.

HD: Kunde inte skylla på okunskap

Polisemannen själv hävdade under processen att han inte kände till den förändrade lydelsen av de föreskrifter som gällde – han hade varit borta från polisyrket en tid och menade att han trodde sig agera inom ramarna. Men Högsta domstolen ansåg att hans utbildning som motorcykelpolis innebar att han borde ha förstått att reglerna var strikta.

Bild: Polisen.

Justitierådet Petter Asp skrev i ett tillägg att okunskap om gällande rätt sällan ursäktar en tjänsteman: en felaktig tro om vad som gäller för uppgiften kan vara relevant för frågan om oaktsamhet, men ursäktar inte handlingen i sig.

Förundersökningen: Låg risk och lugn insats

Förundersökningen, ledd av Särskilda utredningar, ger dock en mer nyanserad bild av förloppet än den juridiska bedömningen. Enligt polisens egen analysfilm från händelsen framgår att polismannen inte gjorde några farliga manövrer, inte försökte blockera eller preja mopeden, och att han tvärtom försökte hålla jämn fart och avstånd för att minska risken för olycka.

Utredaren Jesper Rundeberg skrev: ”Inte vid något tillfälle upplevs att det är nära att ske en olycka. Polismannen synes ha taktiken att köra upp jämsides för att få mopedisten att stanna och ge upp.” Även vädret och trafiksituationen talade för låga risker – det var gles trafik och få människor ute.

Den unge mopedisten: ”Jag blev stressad”

I förhör påstod 16-åringen att han först inte förstod att det var en polis som beordrade honom att stanna, och att han sedan ”blev stressad” när blåljus och sirener sattes på och därför inte stannade.

Han körde mellan trottoarer och parkeringsplatser, men menade att han hade ”bra uppsikt” och inte tyckte sig utsätta någon för fara. Mopeden var trimmad till en toppfart på omkring 67 km/h. ”Jag tänkte bara att jag fortsätter köra”, sade han i förhör.

Polisens motiv: Ville stoppa farlig körning

Polismannen har hela tiden vidhållit att hans syfte var att skydda andra trafikanter. Enligt honom hade mopeden tidigare setts köra vårdslöst utanför polishuset, och det var viktigt att snabbt identifiera och stoppa föraren innan någon skadades.

Han uppfattade situationen som att en grov olovlig körning pågick, och agerade därför i tron att förföljandet var befogat.

Ringa gärning eller inte?

Tingsrätten höll med honom delvis: den fann att gärningen visserligen innebar ett regelbrott men var så ringa att åtalet borde ogillas. Hovrätten och sedermera Högsta domstolen gjorde dock en annan bedömning.

HD betonade att regeln om synnerliga skäl finns till just för att skydda oskyddade trafikanter från olycksrisker, och att förföljandet därmed inte kunde ses som bagatellartat.

Symbolisk dom som väcker debatt

Fallet har rest frågor om hur poliser ska väga lagens krav mot sin plikt att ingripa. En HD-dom är prejudicerande och vägledande för framtida rättsfall: även korta och försiktigt förföljande av tvåhjuliga fordon är nu att anse förbjudna om inte mycket starka skäl föreligger.

Samtidigt framstår det, sett till förundersökningen, som att den tilltalade polisen inte agerade vårdslöst utan snarare försökte minimera riskerna. Straffet – ett antal dagsböter – är lågt men markerar en principiell gräns: även välmenande polisingripanden kan bli brottsliga om de bryter mot regelverket.

Högsta domstolens dom fastställer en rättslig princip om att regelverket för förföljande väger tyngre än en enskild polismans bedömning i stunden. Men bakom den juridiska linjen finns ett dilemma för rättsväsendet som väckt debatt. En erfaren motorcykelpolis försökte stoppa ett brott – och gjorde sig därigenom själv ovetande till brottsling.

LÄS ÄVEN: Polisman fälls i HD – olagligt stoppa trimmad moped