Syftet med den omtalade omorganisationen var att få fler poliser närmare medborgarna. Resultatet blev dock 300 färre i ingripandeverksamheten i fjol.

Medan regeringens målsättning är att stoppa polisflykten visar siffrorna på det motsatta.

2017 låg polistätheten i Sverige på 195 per 100 000 invånare. Det är den lägsta siffran sedan 2007.

I absoluta tal blir det 19 741 poliser, det lägsta sedan 2009.

Räknar man med civilanställda märks dock ingen minskning, då har det totala antalet polisanställda istället ökat med nästan 3 000 sedan 2009.

– Det måste bli fler poliser för att vi ska klara vårt uppdrag. Tilltron till rättssamhället minskar om vi inte klarar det, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz till Dagens nyheter.

– Det är illa nog att vi tappar i antal, men särskilt allvarligt är det att vi tappar kompetens. Det tar ett antal år att bli skicklig. Därför klarar vi inte att utreda brott i den utsträckning vi behöver, och vi har svårt att bekämpa brottsligheten.

Det minskade antalet poliser ute på fältet leder till en högre arbetsbelastning för de som är kvar.

2017 slutade 905 poliser. 406 för att gå i pension, 138 till annan statlig anställning och 146 till det privata näringslivet där framför allt säkerhetsbranschen lockar.

Det främsta skälet till att poliser slutar är den låga lönen – en lön som kan höjas med flera tusen genom att det byts ut till ett annat statligt jobb.

Ett annat skäl är hög arbetsbelastning och bristande ledarskap.

Trots att antalet sökande till polisutbildningen ökade kraftigt förra året stod platser tomma på de tre lärosätena.

– Många söker men få klarar kraven, förklarar Nitz.

– Man måste göra polisyrket attraktivt, få tillbaka de som slutat, behålla dem vi har och få rätt personer att välja polisutbildningen. Det gör man genom att höja lönerna.

– Och vi måste få en högskola för poliser, så att man kan forska på metoder och på utveckling av yrket.