Schablonersättningen i regeringens tandvårdsreform motsvarar inte det genomsnittligt höga tandvårdsbehovet hos unga migranter. I ett flertal landsting säger nu därför privattandläkarna upp avtalen med landstingen och kräver verklig kostnadstäckning för att återansluta sig. Det rapporterar Nyhetsbyrån.

Tandvård har i Sverige till stor del varit undantagen den skattefinansiering som gäller övrig vård. Detta har ofta kritiserats men inte förrän ett ökat tandvårdstryck från stora migrantgrupper kom ett beslut om en tandvårdsreform som innebär att det från nästa år är gratis för alla under 23 år att gå till tandläkaren.

Reformen genomförs mot en bakgrund av att svenska barn redan har en god tandhälsa i motsats till barn i de dominerande asylrelaterade migrantgrupperna där tandhälsan tvärtom är mycket dålig. Åldersgränsen har satts till 23 år i stället för den vanliga vuxengränsen 18, vilket innebär att även personer som fått sin ålder uppskriven kan få gratis tandvård.

Illegala invandrare kan dessutom – oavsett ålder – sedan några år tillbaka få tandvård ”som inte kan anstå” för 50 kronor. Vad som ryms i det begreppet är inte preciserat.

I regeringsdirektivet läggs dock skulden för skenande tandvårdskostnader och resursbrist på svenska pensionärer som sedan 2002 genom den så kallade 65-plusreformen fått rätt till högkostnadsskydd för tandproteser.

Den svenska tandvårdsinfrastrukturen är inte dimensionerad att möta dagens globala efterfrågan och resultatet har på många håll blivit kötider för icke-prioriterade på många år för att få komma till tandläkaren. Nu larmar dessutom de privata tandläkare som är anslutna till landstingen om att man kommer att förlora stora pengar på situationen och säger därför upp avtalen.

LÄS MER: Sju års väntetid för en tandundersökning hos Folktandvården

Det dominerande skälet är anstormningen av unga migranter med mycket omfattande dentala problem som tar lång tid och många behandlingar i anspråk att åtgärda. Detta samtidigt som tandläkarna endast ges en schablonersättning per patient som är beräknad utifrån behandlingsbehovet hos en person med normal svensk tandhälsa.

Kalmar län, Jönköpings län, Västmanlands län och Jämtland-Härjedalen anges som några av de landstingsområden där privattandläkarna nu säger stopp och i flera andra flaggas för motsvarande uppsägning av avtalen. För att åter ansluta sig till landstingen kräver man att avtalen omförhandlas så att schablonersättningen tas bort och ersättning erhålls för det arbete man faktiskt utför på de unga avgiftsbefriade migrantpatienterna. Vad detta skulle kosta skattebetalarna är emellertid oklart.