Public service pekas ut som det största hotet mot Sveriges demokrati

Public service är inte opartiskt, inte balanserat, och inte längre trovärdigt. I själva verket fungerar SVT, SR och UR i dag som ett skattefinansierat kommunikationssystem för en smal ideologisk världsbild som ofta hämtar sin näring från den progressiva vänstern. Samtidigt är det en verksamhet som varje svensk medborgare tvingas finansiera via skattsedeln – utan möjlighet att avstå. Allt fler bedömare, däribland entreprenören och samhällsdebattören Henrik Jönsson, menar att public service i sin nuvarande form har blivit ett hinder för en öppen, demokratisk samhällsdebatt.

Public service har som uppdrag att verka för saklighet, opartiskhet och allsidighet. Men flera undersökningar och vittnesmål tyder på att verksamheten i praktiken kommit att präglas av en tydlig normativ linje. Programutbud, ämnesval och språkbruk pekar mot en form av ideologisk överenskommelse, snarare än pluralism.

Henrik Jönsson har i återkommande videokrönikor pekat på hur vissa samhällsproblem systematiskt förminskas eller omformuleras i SVT:s och SR:s rapportering. Han menar att detta sker i ett mönster som bidrar till att förstärka vissa perspektiv, samtidigt som andra hålls borta från offentligheten – ett förhållande som i längden vilseleder väljarna i det demokratiska systemet. Han är även en aktiv skribent i traditionella medier.

Jönsson publicerar videokrönikor varje lördag morgon på sin YouTube-kanal. I dessa har han riktat skarp kritik mot bland annat den så kallade gröna omställningen, den politiska oförmågan att hantera våld och kriminalitet, samt mot Socialdemokraterna och Public service.

Särskilt uppmärksammat blev det när Jönsson kommenterade avslöjandena om Socialdemokraternas lotteriverksamhet och de påstådda kopplingarna till Hamas. Detta ledde till att partiledaren Magdalena Andersson (S), i ett medieframträdande antydde att Jönsson kunde vara finansierad av utländska intressen – en insinuation som väckte starka reaktioner.

En maktapparat utan motvikt

I Jönssons senaste videokrönika, ”SVT och sanningen”, går han till frontalattack mot Public service och kallar organisationen ett hot mot demokratin.

De exempel han lägger fram i detta avsnitt handlar om hur SVT väljer att vilseleda när det gäller utrikesföddas arbetslöshet, hur SVT felaktigt vinklar kvinnors underrepresentation i Standup-comedy-världen, hur SVT vinklar och mörkar när det gäller drivmedelspriserna – och hur SVT står upp för de medarbetare som utryckt sig antisemitiskt och samtidigt avskedar dem som pratat öppet om gängkriminalitetens orsaker.

Han sammanfattar det:

”Men sett utifrån vore Sveriges televisions konsekvent tendensiösa val av vinklar, perspektiv och frågeställningar direkt komiskt om dess konsekvenser inte var så allvarliga. För som Public service gärna framhåller åtnjuter dessa bolag mycket höga förtroendesiffror, vilket innebär att en stor del av den svenska befolkningen accepterar deras verklighetsbeskrivning utan att ifrågasätta den.

Det var stora, starka Public service som fick svenskarna att tro att massinvandringen var lönsam och oproblematisk. Det var stora, starka Public service som in i det sista försökte övertyga svenskarna att Sveriges kriminalitetsutveckling inte var något problem utan att det sett ut så hela tiden.

Utan Public service normerande dominans hade folk opponerat sig mot invandringspolitiken långt tidigare. Man hade angripit kriminalitetsutvecklingen, ifrågasatt kärnkraftsnedläggningarna och bromsat de gröna högriskprojekten.

Henrik Jönsson, samhällsdebattör

Det är stora, starka Public service som nu får svenskarna att tro att arbetslösheten är lika stor bland inrikes- och utrikesfödda. Det är stora, starka Public service som nu övertygar folk om att patriarkala strukturer diskriminerar roliga kvinnor.

Det är stora, starka Public service som får människor att bortse från politikens påverkan på drivmedelspriser, energipriser, och riskerna med gigantiska skattefinansierade gröna omställningsprojekt.”

Åsikten att public service bör avvecklas är främmande för många svenskar, men är ingen radikal åsikt egentligen. Tvärtom speglar detta en principiell och klassiskt liberal hållning som innebär att medborgarna inte bör tvingas betala för medier de inte vill ha.

Henrik Jönsson, Expressen 2024

Jönsson avslutar därefter:

”Det är naturligtvis både önskvärt och legitimt att även denna typ av åsikter i demokratisk ordning företräds av politiska organisationer, men utan SVTs tendensiösa utnyttjande av sin per capita unikt stora påverkansmakt hade dessa åsikter inte haft samma genomslag.

Utan Public service normerande dominans hade folk opponerat sig mot invandringspolitiken långt tidigare. Man hade angripit kriminalitetsutvecklingen, ifrågasatt kärnkraftsnedläggningarna och bromsat de gröna högriskprojekten.

Kort sagt hade Sverige haft en chans att vara ett mer normalt land om inte unikt stora, unikt starka Public service så totalt dominerade svenskarnas verklighetsuppfattning. Ur detta perspektiv är Public service dominans, utan jämförelse det största hotet mot svensk demokrati.”

Vänsterlutningen är ett faktum

Forskning från Göteborgs universitet, bland annat genom SOM-institutet, har visat att svenska journalister i hög grad placerar sig till vänster om den politiska mitten. Detta gäller inte minst inom public service. Även om professionella ideal ska motverka personlig påverkan på innehåll, råder det idag knappast någon illusion om att dessa ideal efterlevs i praktiken.

LÄS ÄVEN: 9 miljarder skattekronor inte nog: “Förnedrande” om Public Service inte får mer pengar

Flera tidigare anställda vid SVT och SR har beskrivit redaktionella miljöer där avvikande åsikter upplevs som oönskade. Journalisten Lars Adaktusson beskrev under sin tid vid SVT en tyst konsensuskultur som enligt honom försvårade en bredare representation av perspektiv. Satirikern Jens Ganman har i intervjuer och egna produktioner kritiserat det han beskriver som ett “åsiktsmonopol” inom svensk Public service.

LÄS ÄVEN: Janne Josefsson: Public service fullt av miljöpartister och vänsterpartister

Ett exempel som ofta lyfts fram är SVT:s beslut under valrörelsen 2018 att censurera delar av ett partiledaruttalande från Sverigedemokraterna i direktsändning. Beslutet kritiserades brett och väckte frågor om gränsen mellan redaktionellt ansvar och politisk inverkan.

Språkbruk och vinkling

Kritiken mot public service har även gällt språkbruket. Termer som “klimatförnekare”, “högerpopulist” eller “främlingsfientlig” förekommer regelbundet i rapporteringen. Motsvarande benämningar på vänsterflanken – som “vänsterextremist” eller “radikalvänster” – används nästan aldrig.

LÄS ÄVEN: SVT-journalistens karriär tog slut när han började ifrågasätta invandringen

Flera medieanalytiker menar att detta kan skapa en snedvriden bild av verkligheten och förstärka uppfattningen att public service driver opinion snarare än speglar samhällsdebatten.

Enligt medieforskaren Nicklas Håkansson vid Göteborgs universitet har det skett en märkbar förändring i hur svenska nyhetsmedier, inklusive public service, positionerar sig politiskt över tid. I sin studie “Vänster, höger, GAL & TAN: Två politiska dimensioner i mediernas valrörelsebevakning” analyserar Håkansson nyhetsbevakningen under valrörelserna 2010 och 2018.

Han konstaterar att det finns en tendens att nyhetsrapporteringen i högre grad positionerar sig inom den så kallade GAL-dimensionen (Grön, Alternativ, Libertär), vilket ofta förknippas med progressiva och vänsterorienterade värderingar. Detta kan bidra till en uppfattning om att public service driver opinion snarare än att enbart spegla samhällsdebatten.

Även SVT:s faktagranskningstjänst, den så kallade Faktakollen, har fått mycket kritik. Trots att Public service beskriver tjänsten som syftande till att granska påståenden från makthavare och andra inflytelserika personer i samhällsdebatten och att målet är att ge tittare och läsare möjlighet att fördjupa sig i samhällsdebatten genom att kontrollera sanningshalten i olika uttalanden, så återstår frågan: Vems sanning är det som Faktakollen lyfter fram?

Finansieringen och ansvarsförhållandet

Sedan 2019 finansieras public service direkt via skatten. Tidigare var finansieringen knuten till innehav av TV-mottagare. Den nuvarande modellen innebär att varje skattebetalare i Sverige, oavsett konsumtion eller förtroende, bidrar ekonomiskt till verksamheten.

LÄS ÄVEN: 9 miljarder skattekronor inte nog: “Förnedrande” om Public Service inte får mer pengar

Förespråkare menar att detta säkerställer en stabil och oberoende finansiering fri från kommersiella intressen. Men kritiker lyfter fram att modellen innebär ett tvång, och att det saknas effektiva mekanismer för medborgerlig påverkan och ansvarsutkrävande. Frågan har väckt debatt i riksdagen, där bland annat Sverigedemokraterna förespråkar en reformering eller avveckling av den nuvarande konstruktionen.

LÄS ÄVEN: Regeringen klubbar avtalsperiod för public service till 2033

Samtidigt har det skapat förvåning att övriga partier inom det borgerliga blocket – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – inte ställt sig bakom några större förändringar. Trots återkommande kritik mot bristen på opartiskhet, har dessa partier i praktiken röstat för att bevara public service i dess nuvarande form.

Sociala medier och folkligt missnöje

Bland vanliga människor växer missnöjet över Public service, då allt fler känner sig exkluderade och misstänkliggjorda av den mediala jätten. I Facebookgruppen ”I allmänhetens tjänst – granskning av public service”, med 51.000 följare, diskuteras organisationen flitigt. Gruppen beskriver sig såhär:

”Vi granskar public service, dvs. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Som villkor för SVT:s, SR:s och UR:s sändningstillstånd gäller krav på opartiskhet och saklighet. Alltför ofta lever public service inte upp till dessa krav. Därför granskar vi public service. Eftersom vi bedömer att public service i huvudsak är vänstervridet/har vänster-bias, är det huvudfokus för vår granskning.”

I gruppen kan man hitta inlägg som:

”SVT rapporterar entusiastiskt om ökad produktion av vindenergi i Texas. Men SVT bortser återigen från att ett robust elsystem behöver minst 55-65 procent baskraft, som kärnkraft, vattenkraft eller andra stabila energikällor. Man kan tycka att SVT vid det här laget borde ha lärt sig det, efter den katastrofala nedläggningen av svensk kärnkraft. Men SVT var själva starkt pådrivande i frågan och tycks lida av ideologisk blindhet.”

”SVT beter sig som ”nyttiga idioter” åt radikal islam. Självklart ska journalister få ställa ”dumma frågor”. Men detta är dumt på allvar, när SVT låtsas (?) som att de inte förstår problemet och omfattningen av utländsk finansiering av moskéer i Sverige.”

Förtroende, representation och framtiden

Mätningar visar att förtroendet för public service fortsatt är högt i vissa grupper, särskilt bland äldre och vänsterlutande storstadsbor. Samtidigt har förtroendet minskat i andra delar av befolkningen, särskilt bland yngre män, landsbygdsbor och väljare med borgerliga eller icke-socialistiska sympatier.

Flera bedömare ser utvecklingen som en del av en djupare polarisering i samhället, där public service i allt högre grad associeras med en specifik ideologisk inriktning – främst kopplad till den progressiva vänstern.

I en uppmärksammad kartläggning av medieforskaren Kent Asp framkom att en majoritet av journalisterna inom public service sympatiserade med Miljöpartiet, ett mindre parti i väljarkåren. Resultaten bekräftar att redaktionell kultur och personliga övertygelser kan bidra till att stora medieinstitutioner uppfattas som aktörer i det politiska landskapet snarare än som neutrala plattformar för samhällsdebatt.

LÄS ÄVEN: Statsradions självbild: “Vi har svenska folket med oss”

Public service har ett centralt uppdrag i ett demokratiskt samhälle – att förmedla kunskap, granska makt och skapa gemensamma referensramar. Men när institutionen i praktiken är politiskt färgad, urholkas dess legitimitet. Det är därför avgörande att frågan om innehåll, representation och finansiering diskuteras öppet och sakligt.

Framtiden för public service hänger på att förtroendet kan återuppbyggas – inte genom mer kommunikation, utan genom en verklig breddning av perspektiv och tydligare ansvarsutkrävande.

Frågan kvarstår: Har public service, i sin nuvarande form, blivit ett hot mot demokratin – och är det kanske dags att överväga det som tidigare varit otänkbart: att avskaffa hela systemet?

Samtidigt måste det konstateras att det i nuläget inte finns några tydliga politiska ambitioner att genomföra en sådan förändring. De flesta partier, även inom det borgerliga blocket, har hittills valt att stödja fortsatt finansiering och struktur för public service. Frågan lämnas därmed öppen – inte för att den saknar betydelse, utan för att få vill ta i den.

Uppskattade du den här artikeln?

Stötta Samnytts arbete med en prenumeration – det tar bara en minut!

• Klicka för att se prenumerationserbjudanden.
• Den som vill stötta genom Swish kan skicka valfri donation till: 123 083 3350 
• Vill du hellre donera på andra sätt finns mer information om det här