➤ Internet och sajter som Lexbase har gjort det lättare för vanliga medborgare och medborgarjournalister att skaffa sig information som tidigare var förbehållen journalister på de stora medierna. Nu vill regeringen se en återgång till tidigare ordning genom en grundlagsändring.

Om propositionen går igenom kommer det i framtiden inte vara tillåtet för andra än journalister att använda söktjänster som Lexbase för att få fram domar i brottmål. Även söktjänster i sig kan med det nya lagförslaget komma att förbjudas om de inte bedöms ha ett journalistiskt ändamål.

Enligt justitieminister Morgan Johansson (S) ska “journalistisk verksamhet” inte träffas av förbudet. Johansson kan dock inte precisera hur den bedömningen ska gå till eller vem som ska göra den. Det blir enligt justitieministern en “tillämpningsfråga”.

Konkret handlar det om att det ska bli svårare att få ett utgivningsbevis för en webbplats som inte tydligt anses ägna sig åt journalistisk verksamhet. Att en sajt har utgivningsbevis innebär att den får ett tydligare skydd i Tryckfrihetsförordningen (grundlag) och undantag från vissa förbud att upprätta register som regleras av Personuppgiftslagen, PUL.

Lexbase tolkar på sin webbplats regeringens förslag så att verksamheten i sig kommer att kunna fortsätta men i framtiden endast med journalister som kunder. Det är oklart om det är en korrekt tolkning. Kärnverksamheten att samla in och tillhandahålla domar i brottmål utgör sannolikt inte vad som menas med journalistisk verksamhet, även om tjänsten skulle rikta sig till journalister.

Lexbase bedriver också en begränsad kriminaljournalistisk verksamhet baserad på ett urval de domar man samlar in. Det är oklart om den verksamheten med det nya lagförslaget skulle passera nålsögat eller betraktas som en täckmantel för den egentliga registerverksamheten, i vilket fall Lexbase skulle kunna få sitt utgivningsbevis indraget.

En grundlagsändring som begränsar möjligheten till utgivningsbevis kan i förlängningen komma att drabba också de medieaktörer som är verksamma utanför den vänsterliberala så kallade “åsiktskorridoren”. Dessa nya medier betraktas av organisationer som Journalistförbundet och Publicistklubben inte som journalistik och publicistik.

Journalister som arbetar för sådana medier nekas ofta medlemskap i dessa organisationer. Om Tryckfrihetsförordningen ändras så att dess definition om vad som är journalistisk verksamhet sammanfaller med Journalistförbundets och Publicistklubben, skulle en lång rad medieaktörer kunna förlora sina utgivningsbevis och inte kunna fortsätta bedriva sin verksamhet.

 

Propositionen innehåller även en något mindre kontroversiell lagändring som sannolikt välkomnas av många ansvariga utgivare. Enligt förslaget ska en ansvarig utgivare i framtiden inte vara ansvarig för uppgifter som är mer än ett år gamla på en tidnings webbsida. En bärande tanke i förslaget är att en ny ansvarig utgivare ska ha en rimlig möjlighet att ta ställning till de publiceringar som han eller hon vid tillträdet blir ansvarig för.

Det innebär inte att gamla publiceringar som kan tänkas utgöra tryckfrihetsbrott blir juridiskt oåtkomliga. Justitiekanslern eller en målsägande ska fortfarande kunna beivra enb gammal artikel. Skillnaden blir att tidningen ifråga inte kan åtalas direkt, utan får två veckor på sig att ta bort artikeln alternativt välja att låta den vara kvar och få den rättsligt prövad.

En tredje föreslagen lagändring ska göra det lättare för svensk polis att bistå polis i andra länder i deras brottsutredningar av personer som befinner sig i Sverige och som misstänks för tryck- och yttrandefrihetsbrott, exempelvis hets mot folkgrupp och förtal. Enligt justitieministern ska sådant rättsligt bistånd dock inte ges till länder som har väsentligt mer begränsade medborgerliga fri- och rättigheter än Sverige.

Morgan Johansson kunde dock inte ge klart besked om huruvida den föreslagna lagändringen skulle innebära att exempelvis Turkiet kan begära rättsligt bistånd mot någon i Sverige som man anser förtalat landets president, något som är förbjudet i Turkiet.

“Man får pröva från fall till fall, uppgav justitieministern.