Precis som i fallet med Cementa, där regeringens brist på handlingskraft lett till en kris i cementbranschen som kan få ödesdigra konsekvenser, kan statens senfärdighet även då det gäller hanteringen av uttjänt kärnbränsle leda till ytterligare en allvarlig situation.

I maj larmade Ringhals och Forsmark om att de tvingas stänga inom några år om inte ett beslut om förvaringen kommer före den 31 augusti. Dessutom finns en lösning för hur uttjänt kärnbränsle ska hanteras som myndigheter, kommuner och andra instanser har enats om, men ändå dröjer regeringens beslut.

I det förslag som regeringen lade före midsommar föreslås att Svensk kärnbränslehanterings (SKB:s) ansökan delas upp och i första skedet endast ge grönt ljus för utbyggnaden av mellanlagret och att skjuta slutförvarsfrågan på framtiden. Av runt 20 remissvar var alla utom fyra mot förslaget.

– Att bryta ut mellanlagringsfrågan ur slutförvarssystemet är väldigt riskfyllt med tanke på att mellanlagringen inte står på egna ben. Det har aldrig varit meningen utan det är tänkt att vara en del av en helhet, av hela slutförvarssystemet, säger Anna Porelius, kommunikationschef på SKB, till Tidningen Näringslivet.

LÄS ÄVEN: Regeringen backar – Cementa får fortsätta bryta kalk

2011 ansökte SKB om att bygga ett sammanhängande system för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten med flera har gjort sitt jobb, nödvändiga underlag finns och kommunerna har tillstyrkt. Det enda som saknas är ett regeringsbeslut och enligt Porelius finns inget som motiverar att regeringen inte fattar ett helhetsbeslut.

Efter ska Mark- och miljödomstolen samt Strålskyddsmyndigheten hantera ärendet igen och ge tillstånd. Ett göra det utan att ta ställning till helheten kan bli komplicerat om ens möjligt. Risken är enligt Porelius att Mark- och miljödomstolen avvisar ärendet och en låsning skapas medan klockan tickar.

Ifall ett beslut inte fattas om hela slutförvarssystemet varnar hon för att det sannolikt får allvarliga konsekvenser för kärnkraftverkens elproduktion när de inte har någonstans att lagra sitt avfall.

Elproduktionen äventyras

Även om det tar tio år att bygga ett slutförvar behöver man kunna lagra mer i det befintliga mellanlagret, och även efter ett eventuellt regeringsbeslut återstår flera steg som man beräknar ta 2,5 års tid.

– Det innebär att vi måste ha besked nu – annars hinner vi slå i tillståndstaket. I slutänden handlar det hela tiden om att elproduktionen äventyras.

Porelius drar paralleller till turerna med Cementa som fick avslag från till Mark- och miljööverdomstolen på sin ansökan om att fortsätta bryta kalk på Gotland då domstolen hänvisade till att det inte fanns tillräckligt med underlag för att fatta beslut.

– Även om grundorsaken inte är densamma som i Cementafallet så blir resultatet detsamma och konsekvenserna lika allvarliga. I det här fallet skapas en allvarlig brist på el.

Käbbel inom regeringen

På Svenskt Näringsliv säger Lina Håkansdotter, chef för avdelningen hållbarhet och infrastruktur, att ett beslut även i slutförvarsfrågan är avgörande.

– Annars får vi stora problem med tanke på kraftproducenternas larm om att produktionen måste stänga i förtid om inte beslut tas i tid.

LÄS ÄVEN: Radioaktivt avfall blir nytt bränsle – ger el i tusentals år

Hon pekar ut olika åsikter och låsningar inom regeringen kring kärnkraften som skäl.

– För Miljöpartiet är det en politiskt svår fråga att hantera, men det finns ingen anledning att inte fatta beslutet nu – det är en ansvarsfråga. Det utbrända kärnbränsle vi redan har producerat måste tas om hand oavsett hur man känner inför kärnkraftens framtid.