Att Sveriges framtida energiproduktion ska vara “fossilfri” i stället för “förnybar” beslutades av riksdagen med rösterna 153 mot 150 (46 frånvarande). Det innebär att kärnkraften inkluderas som klimatvänlig, något det en längre tid rests starka krav för. Socialdemokraterna röstade dock nej, vilket man får skarp kritik för i sak men också för att ha ägnat sig åt falskspel när man påstått sig ha reviderat de senaste decenniernas kärnkraftsfientliga hållning som en eftergift till Miljöpartiet.

I skenet av den energikris Sverige genomlider – till stor del beroende på rödgröna beslut att i förtid lägga ned hälften av landets kärnkraft och misslyckade försök att ersätta den med vindkraft – har Socialdemokraterna aviserat ett energipolitiskt fotbyte och återgång till sin tidigare kärnkraftspositiva linje. Detta för att hjälpa till med att bygga upp det man rivit ned och bli en del av lösningen i stället för problemet.

Men i skarpt läge i riksdagen fortsätter det stora röda partiet att prioritera sämja med det lilla gröna partiet och att positionera sig för ett kommande maktövertagande framför en politik för fungerande energiförsörjning för hushåll och företag i Sverige. På tisdagen röstade man nej till att ändra det energipolitiska målet för 2040 från “100 procent förnybar energi” till “100 procent fossilfri energi”.

Inkludering kontra exkludering av kärnkraft

I den tidigare formuleringen har kärnkraften varit exkluderad som en del i att nå klimatmålen. Detta trots att den av experter pekas ut som det energislag som sammantaget ger det lägsta koldioxidavtrycket i atmosfären och samtidigt som ett av de mest tillförlitliga när det gäller att kontinuerligt leverera el.

Kärnkraften beskrivs av förståsigpåare som en nödvändighet om Sverige ska kunna producera den mängd elektricitet som behövs i takt med ökad elektrifiering och stigande elbehov. Politiskt har energislaget ändå fortsatt att vara en en infekterad fråga.

Fortsatt oklart om återstart av stängda reaktorer

Trots Socialdemokraternas nej gick det nya energipolitiska mål som den borgerliga regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna lagt fram som del av vårändringsbudgeten igenom. Det öppnar för att ta bort de politiska hinder som hittills avskräckt marknaden från att satsa på kärnkraften.

Om SD får som man vill ska en eller flera av de nedstängda reaktorerna också återstartas. Men i den frågan är man oense med flera av regeringspartierna. Här kan det bli konflikt om hur skrivningarna i Tidöavtalet ska tolkas.

Röstade nej till att återställa Sveriges energiförsörjning med ny kärnkraft gjorde även Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Tryckandet på den röda knappen beskrivs som ett slags proteströstande mot att regeringen och SD bakat in frågan i budgeten i stället för att bryta ut den och sätta sig i blocköverskridande förhandlingar med oppositionen.

Hård kritik mot Socialdemokraterna

Socialdemokraterna är det parti som får hårdast kritik för sitt val av nej-knappen. Detta eftersom man den senaste tiden gett intryck av en energipolitisk återgång till sin traditionella kärnkraftsvänliga hållning som man övergav som en del av en maktpolitisk konsolidering av samarbetet med Miljöpartiet.

– Det är läpparnas bekännelse, konstaterade finansminister Elisabeth Svantesson (M) efter att det stod klart att S inte röstat som man gett sken av att man skulle.

Krav på att göra mer när målen uppnåtts

Från Centerpartiet – som traditionellt varit Sveriges mest kärnkraftsfientliga parti men där man hade en intern uppgörelse om energislaget under Alliansåren – har man i samband med att man tagit klivet över till vänsterblocket dammat av sitt gamla kärnkraftsmotstånd. Att Sverige ska ha en fossilfri elproduktion som mål räcker inte, menade näringspolitiska talesperson Rickard Nordin. Detta eftersom vi nästintill redan har det och då skulle behöva göra väldigt lite fram till 2040.

Han fick medhåll av Miljöpartiets Marielle Lahti i den riksdagsdebatt som föregick omröstningen. Att Sverige redan gjort lejonparten av jobbet med att ställa om till fossilfritt får inte innebära att man nu är nöjd och vilar på lagrarna – man måste signalera fortsatt grön omställning genom ytterligare utbyggnad av vindkraften och nedläggning av kärnkraften – även om det inte ger några positiva klimateffekter och även om det äventyrar Sveriges energiförsörjning.

– Det måste vara den minst ambitiösa positionsförflyttningen i svensk politisk historia. Lite pinsamt faktiskt, tyckte Lahti.

Hon var också en av dem som i riksdagsdebatten gav röst åt åsikten att den samlade oppositionen borde rösta nej till regeringens energipolitiska målförändring, oavsett vad man anser om den i sak. Detta för att signalera att man känner sig kränkt över att inte ha bjudits in till blocköverskridande överläggningar i frågan.

S: Vi har bara röstat halv-nej

Socialdemokraterna försvarar sig mot kritiken och hävdar att man bara röstat “halv-nej” till kärnkraften. Partiet hänvisar till en följdmotion där man menar att ett nej till målförändringen inte ska ses som ett nej till framtida kärnkraft eller fortsatt nedläggning av befintlig kärnkraft.

”Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut”, skriver man.

I ett skriftligt förtydligande ansluter Socialdemokraterna sig till Centerpartiets och Miljöpartiets hållning att ett fossilfritt mål inte duger eftersom Sverige redan i princip uppfyllt det. Man menar att det signalerar svaghet inför omvärlden att sitta nöjd med hänvisning till att man redan gjort grovjobbet:

”Regeringen och Sverigedemokraternas mål för energipolitiken är för svagt och i praktiken redan uppfyllt”, skriver man.

Svensk uranbrytning nästa stötesten

En fråga som återstår för att slutgiltigt göra upp med den kärnkraftsfientliga hållningen är den om inhemsk uranbrytning. Sverige har mycket stora uranfyndigheterna och skulle både inte bara kunna vara självförsörjande för den egna kärnkraften utan få exportintäkter från den.

Detta i motsats till idag när på grund av ett lagförbud ingen uran får brytas inom landets gränser. Bland riksdagspartierna går skiljelinjen för uranbrytning där den på tisdagen gick i omröstningen om “fossilfritt” kontra “förnybart”.

Rödgrönt förbud 2018

Samtliga partier i regeringsunderlaget har uttryckt att man vill tillåta svensk uranbrytning medan samtliga partier i oppositionen vill se ett fortsatt förbud. Förbudet klubbades så sent som 2018 men någon uranbrytning har inte skett i Sverige sedan slutet av 1960-talet då ett antal ton uran bröts i en anläggning i Ranstad mellan Skövde och Falköping.

Förbudet drevs igenom av den rödgröna regeringen för att slutgiltigt lägga locket på de diskussioner som förts en tid om att Sverige borde bryta uran. Förbudet röstades igenom av S, MP C och V med hjälp av ett antal KD-riksdagsledamöter då partiet var splittrat i frågan och partiledningen gett ledamöterna tillåtelse att rösta fritt.

Argument för och emot uran

De som vill se svensk uranbrytning anser att Sverige inte ska behöva förlita sig på import av något man kan producera själv. Att förlita sig på omvärlden för en stor del av energiförsörjningen utgör en risk. menar man.

På motståndarsidan hävdar man att uranbrytning medför miljöförstöring och kan kopplas till kärnvapen, något som Sverige deklarerat att man ska vara en frizon från. Ja-sidan menar att det är “inte på min bakgård”-politik att vältra över miljöaspekterna på andra länder.

Med Sveriges allt närmare samarbete med Nato och förestående medlemskap i militäralliansen där flera kärnvapenländer ingår menar man också att argumentet om avståndstagande till kärnvapen inte är giltigt.

Starkt folkligt stöd för kärnkraft

Stödet för kärnkraft bland medborgarna har kontinuerligt förstärkts och åtta av tio svenskar är emot nedläggning av kärnkraften. en tydlig majoritet, sex av tio vill även att det byggs ny kärnkraft i Sverige.

Inte ens en av tio vill att kärnkraften avvecklas genom politiska beslut. Det enda som bedöms kunna bryta den kärnkraftsvänliga trenden är om det skulle inträffa en allvarlig kärnkraftsolycka i Sverige eller närområdet.

I Tyskland lyckade motsvarigheten till Miljöpartiet, Die Grünen, driva upp ett kärnkraftsmotstånd efter olyckan i Fukushima i Japan. Detta trots att den berodde på en jordbävning och tsunami som inte kan inträffa i Europa. Man brottas nu med omfattande energiförsörjningsproblem efter en forcerad nedläggning av kärnkraften som lett till att man tvingats öka den fossila energianvändningen med högre CO2-utsläpp som följd.