➤ I en färsk granskningsrapport från Riksrevisionen kritiseras denna och tidigare regeringar för att ha gjort gravt bristfälliga konsekvensanalyser som underlag för sin migrationspolitik. Regeringen har enligt granskningen underlåtit att göra ekonomiska analyser av invandringens kostnader, inte på ett trovärdigt sätt gjort prognoser om antalet asylsökande och inte heller tagit hänsyn till vilka konsekvenser den förda migrationspolitiken får för medborgare, myndigheter, kommuner och landsting.

Riksrevisionen påtalar att en regeringsproposition som överlämnas till riksdagen ska vara underbyggd med en noggrann analys av vilka konsekvenser förslaget kan få på olika områden, något man menar inte har skett på det migrationspolitiska området. Samtliga 26 migrationspolitiska propositioner som lagts mellan 2004 och 2015 har granskats med avseende på vilka konsekvensanalyser som gjorts och allvarliga brister har upptäckts.

Kraftigt underskattade kostnader
Som skäl för att göra granskningen anger Riksrevisionen “den stora betydelse som migrationspolitiska beslut har för berörda människor, kommuner och statliga myndigheter“. En bidragande orsak har också varit “att samtliga långtidsprognoser på det migrationspolitiska området mellan åren 2004 och 2015 har underskattat statens utgifter“. Man understryker att det inte handlar om några små underskattningar, utan att det handlat om “åtskilliga miljarder kronor om året“.

Riksrevisionen skriver att underskattningen av invandringens kostnader dessutom har ökat på senare år. Detta trots att regeringarna med ackumulerad erfarenhet på området rimligen borde ha blivit bättre på att uppskatta kostnaderna.

Brister på en lång rad områden
Många av propositionerna har helt saknat bedömningar av hur antalet asylsökande och personer som beviljas uppehållstillstånd påverkas av förslagen. I de fåtal fall sådana bedömningar ändå har gjorts är dessa “så svagt underbyggda eller kortfattat redovisade att deras tillförlitlighet inte går att bedöma“.

Riksrevisionen skriver också att “få av de granskade propositionerna lever upp till kraven på heltäckande och långsiktiga ekonomiska analyser” av vilka kostnader de migrationspolitiska besluten medför för skattebetalarna. I vissa fall finns påståenden om budgeteffekter i propositionerna men utan uppgift om hur man räknat fram dessa eller vilka antaganden de grundar sig på. Detta har enligt Riksrevisionen försvårat för remissinstanserna att lämna kvalificerade synpunkter på förslagen.

Man konstaterar att “endast i tre av de 26 granskade propositionerna anges ha några konsekvenser för kommuner och landsting” och att “16 av dem helt saknar analys på området“. I bara tre fall har det gjorts några bedömningar hur de migrationspolitiska besluten kan komma att påverka integrationen, och resonemang kring jämställdhetskonsekvenser saknas i samtliga propositioner.

Kritik riktas också mot att propositionerna tagits fram på ett oprofessionellt sätt – vedertagen metodik har inte använts, hänvisningar till forskning och annat kunskapsunderlag lyser med sin frånvaro och i 20 av de 26 granskade propositionerna saknades helt analyser av risker och osäkerheter. Bristerna har varit lika stora, oavsett förslagen kan anses ha varit avsedda att leda till ökad eller minskad invandring.

Uppmaning till regeringskansliet
Riksrevisionen riktar till följd av vad som framkommit vid granskningen en skarp uppmaning till Regeringskansliet “att säkerställa att framtida reformförslag baseras på utrednings- och analysarbete som lever upp till de krav som ställs i bland annat Kommittéförordningen, Regeringskansliets riktlinjer för konsekvensutredning och Propositionshandboken“.

Även vad gäller den demokratiska insynen har Riksrevisionen kritiska synpunkter. Man uppmanar Regeringskansliet att vidta förbättrande åtgärder vad gäller att redovisa sina analyser “så transparent att de kan upprepas och granskas av externa aktörer“.