Röster från ett förändrat Sverige: “Det är skönt att man inte blir kvar så länge till”

De minns ett Sverige präglat av trygghet, social sammanhållning och en stark tillit mellan människor och institutioner. Ett samhälle där vardagen upplevdes som förutsägbar och där förändringar skedde långsamt. I dag beskriver många äldre en annan verklighet – med ökad kriminalitet, kulturella motsättningar och en växande känsla av att samhället förändrats i grunden under deras livstid. När Samnytt möter människor som levt genom flera decennier av omvandling framträder berättelser om minnen, oro och reflektioner kring vad som gått förlorat.

Under de senaste decennierna har Sverige genomgått en samhällsomvandling som saknar motstycke i modern tid.

En omfattande massinvandring, snabbt växande parallellsamhällen och en kriminalitet som i allt högre grad präglas av skjutningar, sprängningar och gängkonflikter har förändrat vardagen i många bostadsområden.

Samtidigt har frågor om kultur, religion och integration blivit centrala i den offentliga debatten – och i människors privata liv.

LÄS ÄVEN: Jättemoskén i Skärholmen: Hemlig finansiering, islamistiska kopplingar – och oro bland boende

För den generation som minns ett annat Sverige, präglat av större social sammanhållning, hög tillit och en upplevd trygghet i det offentliga rummet, framstår utvecklingen ofta som särskilt påtaglig.

Deras erfarenheter och reflektioner ger ett perspektiv som sällan får utrymme i samtidens snabba nyhetsflöde, men som rymmer både personliga minnen och en bredare berättelse om ett land i förändring.

Från mitt fönster såg jag hur de har skjutit här. Kanske för två år sedan. Man påminns om det när man går här. Men det var någon som sköts vid simhallen också och det är inte länge sedan, kanske några veckor.

”Anna” till Samnytt

När Samnytt möter äldre människor i vardagliga miljöer framträder en bild av oro, uppgivenhet och ibland även resignation inför samhällsutvecklingen.

LÄS ÄVEN: Polisen: Islamiseringen av Sverige har pågått i 30 år

Samtalen rör allt från trygghet och ekonomiska villkor till religion, identitet och frågan om vad det innebär att känna sig hemma i ett land som många upplever har förändrats i grunden. Här följer några av dessa röster.

Såg skjutning från sitt fönster

I en förort till Stockholm möter Samnytt en kvinna i 70-årsåldern, med härkomst i Polen, som vi kallar ”Anna”.

Hur tycker du att utvecklingen har varit i samhället de sista 20-30 åren?

– Jag håller mig mer där jag bor du och går inte ner till centrum så ofta längre.

Jag försöker inte pådyvla andra människor min tro och mitt sätt att tänka. Jag lever i min lilla värld. Även jag är invandrare, men man ska inte komma hit och försöka förändra Sverige.

”Anna” till Samnytt

Känner du dig otrygg?

– Ja, till och med från mitt fönster såg jag hur de har skjutit här.

LÄS ÄVEN: Över 67 000 personer kopplas till gängkriminalitet i Sverige – regeringen: ”Allvarligt läge”

När var detta?

– Kanske för två år sedan. Man påminns om det när man går här. Men det var någon som sköts vid simhallen också och det är inte länge sedan, kanske några veckor. Anna pekar över torget.

LÄS ÄVEN: ”Svenska modellen” för gängkriminalitet sprids till Europa – minderåriga rekryteras som våldsverktyg

Hur påverkar det dig?

– Jag undviker att röra mig ute nu. Aldrig på kvällar, nej, nej, nej.

Stora moskéer byggs nu, vad tycker du om det?

Anna, som är katolik, skakar först på huvudet.

– Det tycker jag inte att de borde få göra, helst inte. Rent allmänt tycker jag att har man flyttat till andra länder, som Sverige, så ska man inte flytta sitt land hit. Man måste anpassa sig. Hon fortsätter

– Även svenskar har rätt att vilja leva med sina traditioner i den här världen, i deras land där de är födda. Hon förklarar vidare:

– Jag tänker inte leva som de kräver att jag ska leva, men det kan bli så här…, jag tvingas väl snart lyssna på de här böneutropen här. Anna fortsätter:

– Jag försöker inte pådyvla andra människor min tro och mitt sätt att tänka. Jag lever i min lilla värld. Även jag är invandrare, men man ska inte komma hit och försöka förändra Sverige. Hon utvecklar:

– Jag kritiserar inte själva deras tro, men de visar ingen respekt får våra helger, när vi firar julen till exempel. Det är ju ingen helg för dem, så de kan sätta igång och renovera och banka i huset när vi försöker ha julfrid.

På frågan om hur hon upplever att allt fler kvinnor bär hijabs och niqabs i området svarar hon att hon undviker situationer där hon blir ledsen och irriterad.

– Så länge man inte kan göra något åt utvecklingen. Det väcker fel känslor.

Anna är osäker på om hon kommer att bo kvar i Sverige.

”Man har släppt in för mycket folk”

”Nicola”, som är 82 år, berättar att han kom hit på 70-talet och kom hit för att jobba och stanna i ett år, högst två år.

– Men det blev 52 år… Jag träffade först en finsk kvinna och gifte mig, men hon drack lite för mycket så det höll inte. Då åkte jag hem till Kroatien och hämtade hit en ung tjej, hon var 17 år och jag var 33. Och det har gått bra. Vi fick två barn och nu har vi sex barnbarn.

Man borde inte ha gett dem tillstånd från början. Men vill man inte arbeta, så bara ut med dem, det är det enda sättet.

”Nicola”, 82, till Samnytt

Han säger spontant att Sverige har förändrats otroligt sedan 70-talet och tar upp massinvandringen.

– Migrantströmmarna kommer ofta till Kroatien som första EU-land, och tidigare fortsatte de till Tyskland och Sverige, men nu har Tyskland börjat skicka tillbaka dem – och det är kris där.

LÄS ÄVEN: Christer, 76, om livet på äldreboendet: ”Kritiserar man blir man kallad främlingsfientlig”

Men hur skulle du beskriva Sverige?

– Det är kris här också. Dessutom blir allting dyrare men pensionerna står kvar. Man är tvungen att jobba extra för att klara sig.

Samtalet kommer in på islamiseringen i Sverige, där Nicola har starka åsikter.

– De kräver mer, mer, mer. Och till sist får de som de vill. Det spelar ingen roll vad de här moskéerna kostar, de byggs ändå.

LÄS ÄVEN: Samhällsskiftet ingen röstade för – islamiseringens konkreta spår i Sverige

Hur ser finansieringen ut, tror du?

– Den kommer från islamiska länder. De kommer att ta över allting. Jag förstår ju Trump att han försöker stoppa det, men det går inte. Iran är 90 miljoner människor och många är islamistiska extremister, så det kommer inte att gå. De ger aldrig upp.

LÄS ÄVEN: Chocksiffror: 4200% ökning av moskéer i Sverige – på mindre än 25 år

När vi kom hit på 70-talet, från Kroatien, Jugoslavien och Italien så anpassade vi oss. Men nu har de släppt in massor av folk från islamiska länder och de kommer aldrig att passa in i Sverige. Det går inte. De vill inte anpassa sig.

”Nicola”, 82, till Samnytt

Du låter väldigt pessimistisk, tror du att islam tar över även i Sverige?

– Ja, jag är orolig för mina barn och barnbarn, för det här är ingen framtid. De känner uppgivenhet och det är sorgligt.

LÄS ÄVEN: Socialdemokrat besökte Tensta: ”Självklart behöver vi bygga fler moskéer”

Samtalet kommer in på återvandringbidraget, som har kommit upp som ett politisk verktyg för att uppmuntra invandrare som inte har integrerats och som står utanför arbetsmarknaden, att flytta hem till sina hemländer.

– Jag tror inte på det. De som inte vill jobba ska ut.

Hur ska man få ut dem då, menar du?

– Jo, det går ju. Men man borde inte ha gett dem tillstånd från början. Men vill man inte arbeta, så bara ut med dem, det är det enda sättet.

LÄS ÄVEN: Kista: Här skulle Sverige bygga framtiden – nu flyr företagen och svenskarna

Han berättar att han aldrig gått på någon kurs för att lära sig svenska, utan lärde sig på jobbet, på Scania i Södertälje. Han kom hit på en lördag och på måndag började han jobba.

Han återkommer till islamiseringen.

– Det har ökat för varje år sedan jag kom hit. Ni svenskar kommer inte att kunna hantera det här. Ni tvingas ge efter hela tiden. Han fortsätter:

– Till och med Sverigedemokraterna väntar och ger efter. Så blir det hela tiden.

LÄS ÄVEN: Socialdemokraterna pekas ut i rapport om europeisk islamisering

Måste man ta i med hårdare tag, menar du?

– Ja, det måste man göra. Man har släppt in för mycket folk. Nicola avslutar:

– När vi kom hit på 70-talet, från Kroatien, Jugoslavien och Italien så anpassade vi oss. Men nu har de släppt in massor av folk från islamiska länder och de kommer aldrig att passa in i Sverige. Det går inte. De vill inte anpassa sig.

En mörkare framtid

I tunnelbanan möter vi också ”Anders”, som är i 70-årsåldern. Han har nyss varit hos en naprapat och fått sin axel behandlad. Han berättar att han bor själv och inte har några barn eller nära släktingar vid liv. Om utvecklingen i Sverige säger han kort och gott:

– Det är skönt att man inte blir kvar så länge till.

Deras berättelser är olika, men känslan av att ha bevittnat ett land i snabb förändring är gemensam. För många äldre handlar det inte bara om politik eller statistik, utan om vardagliga erfarenheter – om hur trygghet, sammanhållning och igenkänning i det offentliga rummet dramatiskt har förändrats över tid.

LÄS ÄVEN: ”Det här är inte Sverige längre” – en rundvandring i Vivalla

När livserfarenheter från flera decennier ställs mot samtidens utveckling framträder ett perspektiv som sällan ryms i den dagliga nyhetsrapporteringen.

Det handlar om minnen av ett samhälle som en gång upplevdes som stabilt och förutsägbart – och om en nutid där framtiden för nästa generation upplevs som allt mörkare.

LÄS ÄVEN: Vivalla och den särskilt utsatta elefanten i rummet

Rösterna som hörs här är inte en enhetlig berättelse, utan uttryck för individuella livsöden och personliga tolkningar av samhällsförändringen.

Men tillsammans vittnar de om en djupgående omvandling som fortsätter att prägla både den offentliga debatten och människors privata liv.