S-topp pressar talmannen – vill stänga riksdagen för icke-önskvärda journalister

När den konservative frilansjournalisten och opinionsbildaren Nick Alinia besökte riksdagen på inbjudan av Jessica Stegrud (SD) växte händelsen snabbt till en debatt om otrygghet för riksdagsledamöter, hot mot demokratin och riksdagens praxis. Etablissemangsmedierna, däribland statsmedierna, publicerade synkroniserade artiklar om Stegrud och Alinia nästan samtidigt. Kort därefter krävde Socialdemokraterna skärpta rutiner för vilka som ska ges tillträde till riksdagen. Samnytt har konfronterat Socialdemokraternas vice gruppledare Johan Löfstrand, som i ett brev till talmannen Andreas Norlén vill se att journalisten hålls borta från riksdagen. Vi har även intervjuat Nick Alinia om hur han själv ser på saken.

Under hösten och med ett år kvar till valet har flera etablerade medier gjort gemensamma ansträngningar att rikta strålkastarljuset mot SD-riksdagsledamoten Jessica Stegrud men även frilansjournalisten Nick Alinia. I fokus står en incident där journalisten blev utsatt för trakasserier av två ungdomar på Centralstationen i Stockholm.

Händelsen har emellertid kommit att skildras på ett sätt där ansvaret i stället förskjutits mot Alinia och Stegrud som var medpassagerare, sedan Alinia valt att konfrontera de ungdomarna efter deras aggressiva beteende mot honom.

LÄS ÄVEN: Mediedrevet mot Stegrud: Här är Expos lögner

Efter händelsen har medierna fortsatt sin kritik mot Stegrud och stämplat Alinia som ”högerextrem”. I efterföljande dreven har fokus däremot riktats mot att Alinia besökt Stegrud i riksdagen – ett besök som ägde rum på en söndag under sommaruppehållet – och framställts som bevis för att journalisten skulle utgöra ett hot mot demokratin.

LÄS ÄVEN: S i panik – frilansjournalist besökte SD-politiker i riksdagen

Parallellt med rapporteringen meddelade Socialdemokraterna, genom vice gruppledaren Johan Löfstrand, att partiet skrivit till talmannen och riksdagsdirektören och begärt besked om vilka åtgärder som vidtas – och om ytterligare åtgärder planeras – för att förhindra att personer med kopplingar till ”extremistiska miljöer” ges tillträde till riksdagens lokaler.

Parallella spår och kriteriedebatten

I praktiken uppstod två parallella spår. Ett medialt, där bland andra vänstertidningar som Dagens ETC, Expo och Aftonbladet i snabb följd riktade fokus mot Stegrud–Alinia, och ett politiskt, där Socialdemokraterna på riksdagsnivå drev frågan om skärpta tillträdesregler.

Även statstelevisionen och statsradion slog upp händelsen i sina kanaler. Samtidigt sammanfattade nyhetsaggregatet Omni uppgifter från ledamöter om ”olust” och ”otrygghet” i samband med att besöket blev känt.

Kärnfrågan gäller inte etiketteringen av Alinia – han beskriver sig som konservativ journalist – utan vilka kriterier som ska styra tillträdet till riksdagens lokaler och hur dessa kriterier ska definieras, tillämpas och kunna överprövas.

Jag har inte någonstans sagt att vi ska inskränka journalisters eller andras möjligheter att finnas i riksdagen.

Johan Löfstrand, vice gruppledare Socialdemokraterna till Samnytt

Riksdagen har redan säkerhetskontroller för besökare, föranmälan och ledsagning vid gästbesök samt ett ackrediteringssystem för journalister som arbetar självständigt i huset. Beslut om säkerhetsnivåer och ordningsregler ligger hos talmannen och riksdagsförvaltningen.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: Krokodiltårarna över Nick Alinias riksdagsbesök – ett patetiskt spektakel

En skärpning av tillträdet skulle därmed bygga vidare på befintliga rutiner. En öppen fråga är om mer övergripande urvalskriterier – såsom ”kopplingar till extremistiska miljöer” – riskerar att bli otydliga eller tolkas olika över tid.

Samnytt kontaktade S-toppen

Samnytt har talat med socialdemokraten Johan Löfstrand, vice gruppledare i riksdagen, som nu försöker sätta press på talmannen att skärpa reglerna för att hålla borta obekväma journalister. 

På vilket sätt menar du att en konservativ journalist är en större fara för riksdagens säkerhet än exempelvis vänsteraktivister och lobbyister som springer där dagligen?

– Jag tycker att alla extremister ska man ha uppsikt över, oavsett vilken sida man befinner sig på. Jag har inte någonstans sagt att vi ska inskränka journalisters eller andras möjligheter att finnas i riksdagen. Han fortsätter:

– Däremot tycker jag att det är viktigt att vi riksdagsledamöter tar ansvar över vilka vi bjuder in.

När Socialdemokraternas egna sympatiserande journalister dyker upp i riksdagen kallas det ”insyn”. När en konservativ journalist – som Nick Alinia kallar sig själv – gör det kallas det ”otrygghet”. Hur förklarar du den dubbelstandarden?

– Det handlar inte om en dubbelstandard, utan det handlar ju om att jag upplever att människor känner en otrygghet. Och jag menar att alla typer av extremister ska inte vara välkomna i riksdagen. Han går vidare:

– Och det menar jag måste vara ansvaret för den som bjuder in dem. Det har inte någonting att göra med att man inte får vistas där, alla får vistas där. Vi har ju ett regelverk som jag står upp för. S-toppen fortsätter:

– Däremot så menar jag att alla ska ta ansvar för dem man bjuder in.

Vem är det som definierat Nick Alinia som extremist?

– Det är det ingen som har gjort. Det jag har sagt är att jag har uppfattat att det finns en oro – och därför menar jag att alla riksdagsledamöter, oavsett partifärg, måste ta ansvar för vem man bjuder in.

Vad säger det om Socialdemokraternas självförtroende som parti om en enda journalist kan skapa otrygghet och rädsla i riksdagen?

– Jag tänker inte svara på dina frågor…, och du kommer nu att skriva att jag inte kommer att svara på dina frågor…

Ja, det är klart.

– Då får du skriva det och så får du ha en bra dag.

Därefter lägger Johan Löfstrand (S) på luren.

Läs brevet i sin helhet

Löfstrand förnekar att detta handlar om Nick Alinia, men Samnytt har begärt ut hans brev till riksdagsdirektören och kan visa det i sin helhet. Löfstrand skriver:

”I riksmedia har det de senaste dagarna rapporterats att en person med kopplingar till högerextrema våldsbejakande miljöer har beretts tillträde till riksdagens lokaler genom inbjudningar från ledamöter i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp. Dessa uppgifter, som bland annat publicerats av Expressen, har väckt omfattande reaktioner och oro bland riksdagsledamöter från flera partier.”

Det råder alltså inga tveksamheter kring att det är Nick Alinia som åsyftas, vilket Löfstrand förnekar i intervjun med Samnytt. I brevet till riksdagsdirektören och talmannen Andreas Norlén skriver Löfstrand vidare:

”Mot bakgrund av dessa medieuppgifter är det viktigt att riksdagens ledning tydligt säkerställer att riksdagens arbete och säkerhet inte äventyras. För att värna både ledamöternas arbetsmiljö och allmänhetens förtroende för riksdagen bör det, under ledamotsrådets kommande möte, enligt min mening skyndsamt klargöras:

• Hur rutinerna ser ut för att säkra ledamöternas trygghet i riksdagens egna lokaler.

• Vilka rutiner som gäller när en ledamot känner oro inför externa personer som vistas i riksdagens lokaler.

Riksdagen är demokratins högborg. De uppgifter som nu framkommit i media riskerar att undergräva förtroendet för denna institution om vi inte agerar för att klargöra fakta och, vid behov, förstärka säkerhetsrutinerna.

Jag vill därför ha en redogörelse för vilka åtgärder som vidtas och om ytterligare åtgärder planeras för att förhindra att personer med kopplingar till extremistiska miljöer ges tillträde till riksdagens lokaler.

Med vänlig hälsning, Johan Löfstrand, Vice gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen”

Alinia: De försöker få Stegrud utesluten

Samnytt har även kontaktat journalisten Nick Alinia för att få hans syn på Socialdemokraternas försök att begränsa hans möjlighet att granska politikerna, trots att han aldrig besökt riksdagen i det syftet.

I brevet till talmannen talar Socialdemokraterna om ”extremister”, och det är uppenbart att de syftar på dig. Samtidigt säger Johan Löfstrand i intervjun med Samnytt att han inte vill definiera dig som högerextremist. Hur ser du på den motsägelsen?

– Det är uppenbart att det är mig de menar. Men jag har inget “extremt” över mig. När jag frågar vad som skulle vara extremt – åsikter eller metoder – får jag aldrig något svar. Han fortsätter:

– Sen är ju Socialdemokraterna i grunden ryggradslösa lögnare. Det finns ingen socialdemokrat som inte är det. Så att de inte kan stå för det är jag inte förvånad över.

Hur bemöter du etiketten ”högerextrem”?

– Den etiketten betyder inget för mig när den kommer från dem. De kan inte förklara vad som skulle vara “extremt” med mig.

När drevet inte får önskad effekt – och önskad effekt i det här fallet är ju att jag ska ta livet av mig, sluta med mitt jobb eller bli mördad och att Jessica skulle bli utesluten ur partiet. Men när det inte fungerar går de över till allt mer desperata åtgärder och det är där vi är nu.

Nick Alinia, journalist

Vi kommer in på Samnytts frågeställning till Löfstrand om att journalister från vänsterhåll välkomnas till riksdagen och att detta av Socialdemokraterna då beskrivs som en viktig ”insyn”. Alinia kommenterar:

– Ja, ta David Baas från Expressen till exempel. Han har ju samarbetat med terrorgruppen AFA, de fick ju till och med Guldspaden tillsammans. Han går vidare:

– De tycker att det är jobbigt när icke-vänsterliberala medier ställer frågor. Det är bara deras egna journalister som ska få göra det. Han fortsätter:

– Den här typen av mediadrev följer ett mönster. Det är att alla går ut synkroniserat – alla traditionella massmedier – som alla tillhör samma ideologi på vänstersidan. Det spelar ingen roll om det är en journalist från en så kallad moderat tidning. De går koordinerat ut med samma typ av desinformation. Alinia går vidare:

– De utelämnar samma saker – och lyfter fram eller vinklar samma saker. Och i det här fallet har de genom desinformation utgått från från den vänsterextrema uthängnings- och underrättelseorganisationen Expo. En organisation som är utpekad av FOI som en del av den våldsbejakande vänstern. Han utvecklar:

– När drevet inte får önskad effekt – och önskad effekt i det här fallet är ju att jag ska ta livet av mig, sluta med mitt jobb eller bli mördad och att Jessica skulle bli utesluten ur partiet. Men när det inte fungerar går de över till allt mer desperata åtgärder och det är där vi är nu. Alinia fortsätter:

– En sådan desperat åtgärd är att de försöker utmåla mig som ett fysiskt hot. Att anonyma riksdagsledamoter alltså på fullt allvar avkräver garantier från Jessica Stegrud att jag inte kommer att hoppa på dem. Han skrattar:

– Jag, som alltså är helt ostraffad, har aldrig uttryckt något våldsförhärligande på något sätt, har ingen sådan historik, aldrig dömd för någonting.

Hur ser du på detta i relation till händelsen som filmades utanför riksdagshuset, då Jessica Stegrud (SD), blev fysiskt attackerad utan att polisen ingrep?

– Det är ytterligare ett exempel på nivån av skamlöshet och ondska som de här människorna besitter.

Han avslutar med att säga att han används som ett verktyg för att försöka få Jessica Stegrud utesluten ur Sverigedemokraterna, att det är det som är syftet med hela drevet.

Olika regler för olika journalister

I bakgrunden finns en bredare frågeställning om vem som avgör när någon är extremist – och här blir det otydligt när vi pratar med socialdemokraternas vice gruppledare.

Därför blir gränsdragningen central: när övergår legitima skyddsåtgärder till en prövning som i praktiken styrs av åsikter? I riksdagens vardag har olika redaktioner – däribland Dagens ETC och Expo – under lång tid bevakat pressträffar, utfrågningar och seminarier inom ramen för ordinarie pressackreditering och öppna arrangemang.

Inför valåret har många riksdagsledamöter uppgett att de upplever bristande trygghet i och kring riksdagen. Det har också cirkulerat videoinspelningar som visar att Jessica Stegrud (SD) utsattes för ett fysiskt angrepp utanför riksdagshuset, utan polisiärt ingripande.

Det förklarar delvis varför säkerhetsfrågan fått fart. Samtidigt menar många att upplevelser av otrygghet inte i sig säger något om enskilda personers riskprofil och inte ensamt utgör grund för att peka ut specifika besökare.

Därför blir gränsdragningen central. När övergår legitima skyddsåtgärder till en prövning som i praktiken styrs av åsikter? I riksdagens vardag har olika redaktioner under lång tid bevakat pressträffar, utfrågningar och seminarier inom ramen för ordinarie pressackreditering och öppna arrangemang.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Drev mot Stegrud visar medias verkliga agenda” 

Konfrontativa frågor till politiker förekommer återkommande och är en etablerad del av journalistiken. Frågan som nu väcks är om likvärdiga regler ska gälla oavsett journalistisk profil.

Samtidigt pågår ett separat säkerhetsspår utanför själva tillträdesfrågan, där regeringen – med hänvisning till en förhöjd hotbild – har aviserat förstärkt bevakning och ökad polisnärvaro kring riksdagshuset, samtidigt som palestinaaktivister bedrivit hetsjakt efter politiker i området.

LÄS ÄVEN: Kristoffersson: Expo och SVT i synkat drev mot Samnytt