Historieundervisningen i grundskolan ska bantas. Bland det som försvinner från schemat är momentet ”forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700″ där bland annat Antikens Grekland och Romarriket ingår – högkulturer som utgör den västerländska civilisationens vagga och ursprung. Även den svenska stormaktstiden utgår. Kritiken är från flera håll hård mot att eleverna inte längre ska få kunskap om så avgörande delar av vår historia och vårt kulturarv.

Trenden har på senare tid varit att fokusera på sam- och närtidshistoria och närma sig samhällskunskapen. Med åren har så mycken sentida historia stoppats in i kursplanen att antalet timmar som tilldelats ämnet inte räcker till. Nu skärs därför stora delar bort, och inte vilka delar som helst, eleverna ska enligt den nya kursplanen inte lära sig något om bland annat Antiken, Romarriket, Vikingatiden eller den svenska stormaktstiden.

Samtidigt innehåller den föreslagna kursplanen politiskt orienterade moment om könsroller, migration, miljö, klimat, normkritik, muslimska högtider, aktuella samhällsfrågor, demokratiska värderingar, källkritik vid informationssökning, kulturmöten med andra delar av världen, västvärldens kolonisation och slavhandel, analys av nationalism, genus och sexualitet.

På Skolverket inser man att beslutet att klippa banden med så betydande hörnstenar i Sveriges och Europas historia är kontroversiellt. ”Det gör ont i oss också”, säger Anna Westerholm, chef på Skolverkets läroplansavdelning, i en kommentar till Svenska Dagbladet om att i princip allt som inträffat före år 1700 ska försvinna ur kommande generationers medvetande.

– Vi har gjort en ganska noggrann genomlysning av hur innehåll och timmar stämmer överens och vi vet att historieämnet får bära för mycket. Man har pressat in för mycket. Timmarna räcker inte till.

Westerholm menar att det ”gör minst ont” att ta bort sådana moment som kan definieras som klassiska historiekunskaper i stället för sådant som ”pressats in” i historieämnet på senare tid. Hon befarar att lärarna annars självsvåldigt kommer att göra sådana prioriteringar och då riskera bryta mot kursplanen, något man nu vill förekomma.

I förslaget skriver man att man redan tidigare gjort ”omfattande strykningar” i samma riktning men nu gör ”bedömningen att det krävs ett borttagande av historiska epoker från kursplanen”. Detta för att bereda mer plats för sam- och närtidshistoria och sådana moment som räknas upp ovan.

Skolverket skriver vidare:

”Skolverket inser att förslaget kommer att möta motstånd och myndigheten skulle gärna se att en så drastisk åtgärd kunde undvikas. Den har dock bedömts vara nödvändig för att inom ramarna för denna översyn på ett meningsfullt sätt mildra den allvarliga och väldokumenterade stoffträngseln. Om regeringen inte beslutar i enlighet med Skolverkets förslag bedömer myndigheten att timplanen behöver utökas för att ge historieundervisningen förutsättningar att rymma allt som förväntas.”

Hård kritik från historieforskare
Den befarade kritiken hörs redan. Jenny Wallensten, som är forskare i antikens kultur och samhällsvetenskap vid Svenska institutet i Aten, sågar Skolverkets förslag att stryka Antiken från historieundervisningen som ”absurt”.

– Antiken som har ett helt unikt historiskt och arkeologiskt källmaterial är verkligen den utgångspunkt som kan skapa de långa tidsperspektiven, säger hon i en kommentar till SvD.

Hon får medhåll av forskarkollegan Patrik Klingborg.

– Man vill börja med 800-talet i Norden, hur sätter man det i relation till folkvandringar i det romerska riket, som spelar en stor roll för den nordiska utvecklingen?

Båda två understryker vikten av kunskap om antiken för att förstå senare historia och nutiden och menar att mycket kommer att bli helt obegripligt för kommande generationer eftersom referenserna till Antiken och det romerska imperiet finns överallt, i arkitekturen, i konsten, litteraturen, politiken, vetenskapen och så vidare.

– Ska det kulturarvet bli ofattbart för svenskar?, undrar Patrik Klingborg

”Förödande”, ”uppåt väggarna” och ”rena vansinnet”
Kritik kommer även från tidningarnas ledarskribenter. Jacob Sidenvall på Smålands-Posten skriver exempelvis att ”det vore helt förödande” om Skolverkets förslag som han beskriver som ”uppåt väggarna” blir verklighet.

Att lära sig om Antiken menar han är helt avgörande för förståelsen av så centrala ting som demokrati, medborgarskapet, lagstyre och äganderätt. ”Hela vår följande idéhistoria handlar om att positionera sig utifrån den tankevärld som vaskas fram ur antikens strömmar”.

Även kunskaper om den svenska stormaktstiden beskriver Sidenvall som ”avgörande för att förstå det svenska samhället och dess stat. Det är under denna period som Sverige konsolideras, då böndernas självständighet blir en självklarhet och då Sverige går sin egen väg idéhistoriskt”.

Han framhåller också att de föreslagna strykningarna i kursplanen kommer att öka på klasskillnaderna i samhället, där en kulturelit med historisk bildning ökar avståndet till folket ytterligare.

Maria Schottenius på Dagens Nyheter använder ännu starkare ord i kritiken mot Skolverkets förslag och kallar det för ”rena vansinnet”. Hon undrar om de ansvariga på myndigheten ”har blivit helt tokiga”. Någon annan förklaring ser hon inte till att Skolverket vill beröva den växande generationen ett världsarv.

Även i sociala medier ryts det ifrån om Skolverkets planer på att göra kommande släkten av svenskarna historielösa samtidigt som eleverna ska matas med fler samtidspolitiska moment.

Försvarar den stympade kursplanen
Anna Westerholm på Skolverket försvarar prioriteringarna utifrån tanken om att det övergripande syftet med historieämnet inte är att förmedla historiekunskaper till eleverna utan att utveckla deras medvetenhet om dagens samhällsproblem. Hon upplever att man har stöd för den agendan från lärare och skolforskare

– Och då har både lärare och forskare pekat ut att den äldsta historien är lite mindre betydelsefull, medan händelser och skeenden från senare epoker bedöms ha en större påverkan på, och ett större förklaringsvärde för, samtidens problem.