Skuldkomplex

Delningar

➤ KRÖNIKA I början på 80-talet startades ett globalt forskningsprojekt som ville undersöka olika länders värderingar och tro, hur de ändras med tiden och vilken social och politisk effekt de har. Denna ideella sammanslutning av samhällsvetare har sedan dess gjort en mängd undersökningar i över 100 länder angående synen på demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, tolerans, religiositet etc.

World Values Survey, som detta nätverk av forskare kallar sig har konstruerat en “kulturkarta” som med hjälp av ett koordinatsystem ger en bild av hur olika länder placerar sig, baserat på frågor rörande dessa värderingar. På x-axeln mäter man livskvalitet och individuell frihet och på y-axeln traditionella värden som religion och auktoritetstro.

Sverige placerar sig ensamt längst upp i högra hörnet, vilket indikerar att landet är mest sekulariserat och jämställt, med en hög livskvalitet och stor individuell frihet. Sverige är helt enkelt ovanligt extremt och absolut inte, som många hävdar, det lilla landet lagom. Längst ner i vänstra hörnet ligger framför allt länder i Mellanöstern och Afrika, mestadels muslimska sådana. Dessa stater är ofta djup religiösa och har relativt låg levnadsstandard.

Ändå hävdar invandringsförespråkarna i Sverige att det är människor från just dessa länder som vi är i stort behov av. Folk från kulturer med värderingar som är diametralt motsatta och så långt borta som möjligt från våra västerländska sekulära föreställningar om mänskliga rättigheter och demokrati. Dessa grupper måste vi tydligen importera för att vårt välstånd ska bevaras. Helst ska folkutbytet ske så snabbt som möjligt, då svenska folket inget hellre önskar än att få bli en minoritet i sitt eget land.

Var kommer detta självhat ifrån? Hur kan det komma sig att ett land som på 60-talet ansåg sig vara världsbäst, nu vill utplåna sig självt? Svaret måste till stor del handla om skuldkänslor. Sverige undslapp andra världskriget genom att kohandla med nazisterna. Vi tillät trupptransporter av tyska soldater på svenska järnvägar. Vi sålde också järn till tyska krigsindustrin och när kriget väl var över exporterade vi för glatta livet till ett sönderbombat Europa och byggde hela vårt (oförtjänta?) välstånd på att vi hade en oförstörd maskinpark som kunde leverera.

Ett skuldkomplex, som genom åren växt sig starkare och starkare, då vi genom massmedia ständigt måste påminnas om lidandet i framförallt tredje världen och vår skyldighet att minska denna fattigdom och misär. På 50- och 60-talet botade i-länderna sitt dåliga samvete med en biståndspolitik som i många fall gjorde u-länderna permanent beroende av hjälp och underminerade deras egen självförsörjning. Bistånd i form av livsmedel och medicin ökade bara folkmängden och minskade därmed BNP per capita. Att Europa sedan låter delar av detta befolkningsöverskott strömma in över sina gränser, uppmuntrar definitivt inte dessa u-länder till att idka familjeplanering.

På 70- och 80-talet insåg man att västerländska modeller av ekonomisk framgång inte så enkelt kunde överföras till vitt skilda länder och kulturer, varpå man istället såg till att försöka anpassa biståndet till att vara på mottagarnas villkor. En slags hjälp till självhjälp, vilket inte heller det var speciellt framgångsrikt. När den borgerliga alliansen tog makten i Sverige 2006 skar regeringen ner antalet biståndsländer från närmast ofattbara 125 till 33 länder. Detta för att istället satsa pengarna på en annan typ av fattigdomsbekämpning, nämligen massinvandringspolitik.

På drygt tio år har Sverige ökat sin befolkning med över en miljon nya invånare. Människor som makthavarna konsekvent kallar flyktingar men som mestadels är ekonomiska migranter. En liknande utveckling har även skett i andra europeiska länder och det verkar som dåligt samvete och skuldkänslor för historien står i paritet med mängden invandrare. Tyskland känner sig fortfarande skyldig till andra världskriget och måste straffa sig själva för detta historiska ok. Forna kolonialmakter som Frankrike, Spanien, Holland och Belgien ska också bestraffas och England, själva symbolen för imperialism och kolonialism, har sett till att britter numera är en minoritet i sin egen huvudstad.

Europeiska länder som själva har levt under kommunistiskt (kolonialt?) förtryck verkar dock inte ha några som helst skuldkänslor och säger därför blankt nej – trots EU:s direktiv – till invandring och mångkultur. Befolkningen i exempelvis Polen, Ungern eller Tjeckien vill värna om sin relativt nyvunna nationella frihet och har således i demokratiska val röstat fram nationalistiska partier. Svenska politiker och journalister som ser nazistiska högerspöken i varje buske, varnar för denna, i deras tycke, farliga utveckling. Man tycker även att dessa länder är djupt osolidariska som inte tar sitt moraliska ansvar för migrantströmmarna. Våra nordiska grannländer, som inte undslapp kriget, tycks inte heller de i samma grad känna av detta skuldkomplex utan ser snarare på Sverige som ett varnande exempel.

Skuld och skam är primitiva känslor som för det mesta skymmer rationella logiska tankar. En annan urgammal evolutionär instinkt som under mänsklighetens utveckling mestadels faktiskt har gynnat vår överlevnad och framgång är hypergami. Att kvinnor valt alfahannar som befruktare av sina ägg, har genom selektion av arvsanlag i mångt och mycket givit oss den intellektuella och kognitivt överlägsna position vi idag åtnjuter, som varandes herrar över planeten Tellus.

I det moderna, jämställda och smått feministiska Sverige, kan dock denna instinkt få en negativ effekt. Kärnfamiljen, en av det nutida samhällets grundpelare hotas av just fenomenet hypergami. Istället för att välja en pålitlig man tenderar en del kvinnor av evolutionära skäl välja alfa-män som exklusiva sexpartners. Då dessa män oftast kan välja och vraka bland unga kvinnliga skönheter är risken ganska stor att kvinnan i fråga blir övergiven med en unge på halsen.

Evolutionärt djupt rotade instinkter som skuld och skam, samt även i viss mån hypergami har i kombination med vår empatiska förmåga fördunklat förnuftet hos många invandringsförespråkare. Kvinnor har av naturliga skäl större empati än män och ömmar i högre grad för omhändertagandet av framförallt unga män från krigshärjade länder. Dessa mestadels muslimska män väcker både moderskänslor och kanske ibland även en viss sexuell åtrå hos dessa “godhjärtade” altruistiska kvinnor som ser sig själva som humanismens frontfigurer.

Nu protesterar nog många emanciperade klarsynta kvinnor med att vi kan visst skilja på känslor och förnuft, vilket säkert mestadels stämmer. Men hur ska man förklara alla dessa friarbrev som fängslade massmördare och psykopater får från ömsinta och översvallande empatiska kvinnor. Och varför är en av världens mest lästa böcker – E. L. James trilogi “Fifthy shades” – som handlar om dominans och underkastelse så populär bland just kvinnor? Kanske av omedvetna evolutionära skäl. Vem vet?

Invandrande muslimska män har traditionsenligt stenkoll på sina kvinnor och tillåter därför inga som helst utsvävningar hos sina hårt hållna mödrar och döttrar. Kanske ser en del svenska kvinnor detta som ett tecken på styrka och känner en undermedveten dragning till dessa dominanta män.

Skuldkomplexet gör att vi känner oss skyldiga att ta emot och försörja människor från dysfunktionella kulturer, då vi haft turen att födas i ett välordnat och rikt land. Vissa kvinnors evolutionärt instinktiva längtan efter dominanta män har delvis lett till att extremt patriarkala och i många fall misogyna kulturella värderingar tillåts översvämma vissa europeiska länder. Under migrantkrisen 2015 var det främst kvinnor som höll upp skyltarna där det stod “Refugees welcome”, vilket i de unga muslimska männens ögon kanske tolkades som sexuella inviter.

Feministernas kamp mot det patriarkala förtrycket har därmed gått varvet runt, så att man nu är tillbaka på ruta ett. Skuldtyngda västerländska jämlika män som inte kan försvara sina gränser eller sina kvinnor är inte längre attraktiva, de är för mjäkiga och för undfallande. Dominanta män från Mellanöstern och Afrika är vad i varje fall en del svenska kvinnor tydligen fantiserar om. Män som inte ifrågasätter sin manlighet och kräver fullständig lydnad och underkastelse av sina kvinnor.

Håkan Johansson

Delningar

Kommentarer förhandsgranskas inte av Samhällsnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.